Lars Fält Knife – Sleipner versionen

Innan vi börjar så vill jag bara säga att i denna recension så har jag verkligen polerat och fixat för att kniven och slidan båda ska se fina ut. Jag fick faktiskt skjuta upp att ta bilder på den innan jag polerat bort reporna och vaxat in slidan ordentligt efter alla mina testmoment. Jag är inget proffs eller ens en amatör när det gäller fotografering. Jag gjorde dock ett försök att komponera och fixa till bilderna, bara så att ni är förberedda på att jag inte skytt några medel för att lyfta fram själen i denna kniv. 📸

Vad jag egentligen vill säga är att ni inte ska förvänta er liknande bilder på alla knivar jag testar i framtiden. 😉

---

Då jag för ungefär 6 år sedan testade Lars Fält Knife i K720 stål, så blev jag verkligen imponerad. Det märks att en riktig överlevnadsexpert ligger bakom designen, då den ligger otroligt bekvämt i handen, samtidigt som den går att använda i alla tänkbara grepp.

Denna gång är det exakt samma kniv som jag har testat, men denna gång i Sleipner stål. Dels för att flera läsare efterfrågat tester på Sleipner, dels för att många har frågor rörande just Casströms knivar. Jag kan förstå varför man är intresserad av deras knivar, helst om man tänk köpa sig sin första Bushcraft kniv och har råkat hitta dom på Internet när man sökte efter ordet ”bushcraft”.

Det är otroligt vackra och välbyggda knivar som kommer från Lycksele i södra Lappland och har konstruerats för att användas i vår karga och hårda miljö.

Låt oss börja denna ”återblick” till Casströms Lars Fält Knife och se om jag kan lära mig något nytt om något jag testat för länge sedan. Som jag skrivit tidigare så kommer jag att göra denna recension och test av kniven helt utan att referera till det gamla testet. Jag vill helt enkelt se vad jag tyckte då och vad jag tycker nu separat från varandra. Det kanske inte blir så spännande för läsarna, men för mig så visar det hur mina prioriteringar har ändrats och vad jag tänker nu, drygt 6 år efter första testet.

Material
Casströms nu klassiska design med masurbjörk i handtaget, hög scandi slipning, kraftig läderslida och tjockt knivblad kan inte vara mer ”Bushcraft” i utseende och funktion. Man återfinner denna design i stora delar bland dom mest kända bushcraft knivarna i världen, dock är prislappen oftast två till tre gånger högre. Men detta är definitionen av vad man tänker på när man tänker ”bushcraft kniv”.

Jag är ingen förespråkare för kolstål i knivar, dock har jag på senare tid blivit medveten om dess styrka och begränsningar på ett nytt sätt. Det är inte längre hela världen om en kniv har kolstål, så länge den har rätt typ av kolstål. K720 stålet från Böhler var extremt rostbenäget och det var väldigt lätt att missfärga bladet genom att skära i något. Sleipner stålet som finns i den nya versionen ska, enligt vad jag läst, vara betydligt bättre på att hålla borta korrosion och missfärgningar.

Sleipner är ett stål som är helt nytt för mig. Med detta menar jag förstås att jag aldrig tidigare ägt eller använt detta stål, vilket gjorde mitt nya test spännande att utföra. Jag har givetvis sett stålet ”in action” tidigare, eftersom det är ett stål som Italienska LionSteel använt i många av deras modeller, till stor fördel kan jag nämna. Hos LionSteel är detta stål i det närmaste ett super-stål. Dom menar själva att det är fullt möjligt att härda stålet så att den kan överträffa många andra stål, även super-pulver-stål. LionSteel har redan visat att dom kan få den att hålla skärpan bättre än CPM-3V, som annars är ett favoritstål hos många.

Huruvida Casströms version av Sleipner klarar av samma saker återstår att se. Allt har med härdning och hantering av stålet att göra. Beroende på detta så kan ett stål bli både bättre och sämre än man förutsätter. Sleipner är i grund och botten ett högpresterande verktygsstål, vilket gagnar för att det ska fungera bra som högpresterande knivstål också.

Jag måste samtidigt förklara var Sleipner kommer ifrån. Kortfattat kan jag nämna att i nordisk mytologi är Sleipner en häst. Han är Odens trofasta följeslagare och känd som ”Odens häst”. Sleipner har åtta ben vilket gör honom snabb och kraftfull. Han är unik och betraktas som den snabbaste och mest ståtliga hästen bland gudarna och jättarna. Läs mer om Sleipner genom att leta på nätet om du är intresserad av historien bakom namnet.

Kniven, Lars Fält och Casström
Dom som inte vet vem Lars Fält är kan ta en paus här och söka på nätet, jag väntar. Jag kan i och för sig kortfattat säga att Lars Fält är en svensk friluftsexpert och äventyrare som är välkänd för sina kunskaper inom överlevnad, bushcraft och friluftsliv. Han föddes den 21 augusti 1949 i Stockholm och har spenderat större delen av sitt liv i naturen. Genom detta har han utvecklat en imponerande expertis inom olika överlevnadstekniker och färdigheter som krävs för att överleva och leva i naturen.

Lars Fält har deltagit i och lett flera expeditioner och äventyr över hela världen. Han har även skrivit böcker om friluftsliv och överlevnad, där han delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Genom sina utbildningar och sitt arbete har Lars Fält blivit en respekterad auktoritet inom friluftsliv och överlevnad i Sverige och internationellt.

Han grundade företaget och utbildningscentret ”Lars Fält AB” som specialiserar sig på att utbilda och guida människor i friluftsliv och överlevnadstekniker. Fält har också varit med och utvecklat och testat utrustning för friluftsliv, inklusive kniven jag skriver om här.

Att Lars Fält valde att samarbeta med Casström är ingen tillfällighet. David Cassini Bäckström, som startade och driver Casström AB sedan 2007, utvecklar, designar och konstruerar högkvalitativa knivar i Lycksele, djup inne i Västerbottens vackra skogar. Målsättningen hos Casström har alltid varit att producera knivar som håller mycket länge. Men David vill också ta hållbarhet längre. Hans vision är att producera knivar av högsta kvalitet med så lite miljöpåverkan som möjligt. Utvecklandet av produktionen och att använda effektiva och hållbara metoder samt naturliga och hållbara råvaror ligger i spjutspetsen hos Casström.

Idag använder Casström främst stål som består av återvunnet material, hållbart producerat trä och Europeiskt vegetabiliskt garvat läder. Lokalerna är uppvärmda med bergvärme och all el dom använder kommer från förnybara källor. Casström tar ett stort ansvar för deras del i det naturliga kretsloppet och utvecklingen av detta i deras verksamhet går ständigt framåt. Knivarna som Casström säljer levereras med 25 års garanti, vilket bevisar vilken kvalité som eftersträvas och garanteras. 

Lars Fält kunde med andra ord inte välja ett bättre företag att samarbeta med i utvecklingen av Lars Fält Kniven.

Åter till recensionen
Att få greppa en Lars Fält kniv igen är en upplevelse jag glömt bort. Det var minst 4 år sedan jag sålde min sista Lars Fält kniv och runt 6 år sedan jag utförde mitt standard-test med kniven. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Jag har både förkastat och förbannat olika material, samtidigt som jag funnit ny kärlek till vissa material som jag tidigare känt var dåliga.

En aspekt som jag totalt missat när det gäller knivar är patina och slitage, något jag tidigare sett på med skeptiskt öga. Det är dock något speciellt när man sitter vid en lägereld och någon tar upp en gammal sliten bushcraft kniv. Handtaget är nött och man ser att kniven använts till både det ena och det andra i många år. Även läderslidor som blivit nötta, polerade och format sig exakt efter kniven får mig att genast bli intresserad över dess historia. Förut såg jag mest att läderslidor som nötts borde kastas bort och bytas ut, men nu ser jag charmen i dom istället.

Jag är dock som alltid skeptisk till att man skär upp och processar mat, sedan stoppar man kniven i slidan utan att rengöra den först. Vid ett sådant tillfälle så skulle jag börja om med en ny slida. Hellre det än att gå en diarréfylld död till mötes ute i skogen. Skämt åsido så är hygien vid mathantering en hög prioritet för mig, även om jag är ute i skogen. Livsmedel ska hanteras med respekt, så slipper man som sagt efterdyningarna.

Men om man sköter om sin kniv, låter den åldras på ett värdigt sätt genom att använda den, så får den till slut en ”historia” i sin patina. Något som får en kniv-förstå-sig-påare att lyfta på ögonbrynet och bli intresserad.

Casström Lars Fält Knife är en av dom knivarna som jag kan se åldras på ett bra sätt. Ny och blank så ser den ut som ett konstverk, men gammal och nött så gissar jag att den fortfarande ser ut som ett konstverk på många sätt. Men, låt oss börja med mitt standardiserade test, istället för att jag ska sitta här och vara filosofisk hela dagen.

Hugga, tälja och klyva
Alla dessa moment är naturligt förekommande vid bushcrafting och Lars Fält Knife presterar väldigt bra på många av dessa saker. Genom att använda lill-finger-loop på kniven så kan man få lite mer moment vid huggning, men någon huggare är det förstås inte tal om. Den presterar dock lika bra eller lite bättre än knivar i liknande storlek, just på grund av tjockleken i bladet.

Att klyva med denna kniv är helt ok. Den är inte lika trevlig som dom riktigt grova överlevnadsknivarna, men å andra sidan så är denna betydligt trevligare att tälja med än dom grova kusinerna. Jag tycker att den presterar i nivå med Morakniv Garberg, men samtidigt känns Lars Fält Knife lättare att få en bra början med när träet är lite bastantare, som björk.

Göra upp eld och mathantering
Att göra upp eld med Lars Fält Knife är enkelt. Den känns genomtänkt och hela ryggen är vass nog att skapa ordentliga gnist-regn från ett eldstål. Även att göra fjäderstickor är enkelt och trevligt. Jag föredrar alltid konvex slipning för detta, men för att vara scandi-slipning så är den ypperligt bra.

Även att skrapa trä för att göra fnöske fungerar utsökt med Lars Fält Kniven. Det höga bladet och bekväma handtaget gör att man kan hålla den bekvämt trots att man lägger sin vikt mot materialet man försöker skava upp. Jag provade även använda eggen för att skrapa trä med och efter flera minuter så kunde jag ändå inte upptäcka några bekymmer med eggen. En poäng till Sleipner med andra ord. 😉

När det gäller mathantering så gillar jag inte att använda kolstål till detta. Med det sagt så testade jag att skära upp frukt, grönsaker och även fixa till en filé inför grillningen utan några problem. Att få köttsafter eller annat på handtaget är förstås inte idealiskt, eftersom handtaget inte är stabiliserat på något sätt, enbart oljebehandlat. Det är inte hela världen, men jag känner ändå en rysning efter ryggraden när jag tänker på att kniven ska börja lukta illa eller bli en bakteriehärd.

Skärpa, slipa och ergonomi
Att Lars Fält Knife är ergonomiskt jättebra är det ingen som undgått att förstå, hoppas jag. Den ligger som en fjäder i handen och dom subtila svängningarna och formerna på handtaget gör att man kan använda den i vilket väderstreck som helst, utan att den känns konstig eller obekväm. Masur-björken gör att handtaget ligger säkert i handen, samtidigt som slidan till kniven är väldigt trevlig och enkel att hantera.

När det gäller att slipa Sleipner så måste jag säga att jag är lite imponerad. Antingen har mina kunskaper blivit betydligt bättre än tidigare, vilket troligen är fallet, men den känns väldigt enkel att hålla vass. Även stroppning med min gamla läderstropp ger snabbt skärpan åter, vilket är bekvämt när man är ute i skogen.

Mitt sista moment i denna titel är förstås skärpan. Detta är något som många efterfrågat ett test på, eftersom dom, precis som jag, inte riktigt har haft koll på detta stål. Efter timmar och åter timmar av användning, i skogen och hemma vid arbetsbänken, så kan jag bara konstatera att jag ser en klar förbättring över det gamla K720 stålet. Den presterar otroligt bra i samtliga moment och skärpan är, enligt min ringa mening, ungefär i stil med D2. Inte dom billiga D2 stålen heller utan ”QSP-klassad” D2, om det säger dig något.

Sleipner tappar sin ”rakblads-skärpa” ganska långsamt, vilket jag uppskattar. Men även efter att den allra vassaste eggen blivit sliten så får den en ”arbets-egg” under en lång tid efter det. Sleipner känns inte heller lika skört som D2, vilket jag uppskattar. Många av mina D2 knivar tenterar att bli skadade i eggen genom att dom ”flisar”, vilket inte hände med Sleipner. Det kan förstås handla om hårdheten mellan knivarna och inte vara något som definierar skillnader mellan stålen.

Enligt min upplevelse är Sleipner är lite segare och hållbarare än D2. Den tenderar att vika eggen lite, istället för att helt enkelt flisa sönder. Om man skulle råka klyva en klabb med en kvist eller vridning i, så garanterar jag att Sleipner håller bättre än D2, eftersom D2 tenderar att helt enkelt gå av istället för att vrida sig. I och med att Sleipner känns betydligt lättare än D2 att slipa, så tänker jag att stålet är lite mjukare och mindre härdat, i alla fall på Lars Fält Kniven. Jag jämför med min QSP Bison i D2, om någon undrade.

Om man jämför K720 och Sleipner så tycker jag att K720 höll skärpan lite bättre, i alla fall den riktigt vassa eggen. Dock var den så känslig mot korrosion att det inte gick att hålla den ”clean”, vilket var fruktansvärt frustrerande.

Allt som allt tycker jag att Sleipner är en uppgradering jämfört med K720. Korrosion har jag inte haft några problem med, men samtidigt har jag inte skurit lök eller andra oxiderande saker. Om man bara tänker efter lite så tror jag att man klarar sig bra.

Ekonomi, kvalité och prisvärdhet
Innan jag rundar av min test av Lars Fält Knife så tänkte jag diskutera lite runt egenskaper som prisvärdhet och kvalité. Många som ska köpa en kniv tittar på prislappen först, vilket jag förstår, men samtidigt vill lyfta på varningens finger för. Man får nämligen vad man betalar för, oftast. Om man väljer att köpa en kniv för 200 kr istället för 2000 kr så kommer man troligen att känna och märka skillnaden ganska markant. Inte minst kommer det att märkas vid tyngre användning, där billiga knivar oftast faller platt. Redan efter några månader kommer handtag att glappa och handtagen att falla sönder på en billig kniv, medan en tillverkad i ordentligt material kommer att hålla i många långa år.

Byggkvalité på Casströms knivar är ypperligt bra. I och med att alla knivar är mer eller mindre hantverk så kan säkert en och annan ramla igenom kvalitetssäkringen, kan jag tänka mig. Jag har aldrig personligen haft problem, men eftersom det är mänskligt att fela så är det säkert möjligt att det händer även här. Rent generellt så är det dock otroligt bra kvalité på Casströms knivar och deras generösa garanti på 25 år gör att man som konsument inte behöver vara orolig för produktionsfel.

En Lars Fält Knife i Sleipner stål kostar 1925 kr på Casströms egen webbshop. Den går potentiellt att få billigare om man letar runt lite på Internet, men rent generellt så är det 1925 kr du får betala. Fördelen att handla från just Casström är att du får välja slida (höger/vänster) och även modeller med eldstål i många olika material. I min ringa mening så är en Lars Fält Knife med hållare och eldstål i masurbjörk en ”no-brainer”. Du betalar trots allt bara 2195 kr hela paketet, 270 kr för en slida med hållare, samt eldstålet. Det är värt det.

Är den då värd pengarna? Om du tittar på hantverket bakom, designen och kvalitén på allt så är det uppenbart att den helt klart är värd pengarna. Helst nu när varje kniv man tittar på kostar massor av pengar. För 6 år sedan kostade en Lars Fält Knife 1495 kr (med standard slidan), idag är den 430 kr dyrare. Då många knivar har ökat i pris med betydligt mer, ibland dubbelt upp, så känner jag att den fortfarande är värd priset.

Om du tänkt börja med Bushcrafting för första gången i livet just nu så går det förstås att köpa en billig Morakniv, i stil med Kansbol, istället. Bara man inte försöker klyva ved eller göra mer krävande uppgifter med den så borde man kunna komma undan med runt 450 kr istället för att punga ut med nästan 2000 kr för en första kniv, vilket är vansinne.

Ett annat billigt alternativ är Condor Bushlore, som går att köpa för runt 700 kr och ser väldigt ”bushcraftig” ut. Dock är den tillverkad i 1075 kolstål, så i princip samma som en Morakniv. Den levereras dock med en läderslida som är rätt så snygg, så den är värd pengarna i slutänden. Jag har testat även denna kniv här.

Joker och Casström
För er som läst denna test tidigare så har ni säkert upptäckt att jag ändrat i texten rätt så ordentligt när det gäller Joker knivar och Casström. Orsaken är förstås att jag nu fått korrekt information och tagit bort delarna som inte stämmer länge. Jag ska dock förklara från början så att alla hänger med.

Jag fick information från en läsare att det är Joker knivar i Spanien som tillverkar bland annat Casström Lars Fält kniven, vilket inte stämde. Casström har haft ett samarbete med Joker tidigare, men då dessa inte kunde hålla en acceptabel standard på produkten så avbröts detta. Casström och Joker har inget samarbete i dagsläget, varken med blad eller något annat.

Dom knivarna som Joker säljer, som är väldigt lika Casströms modeller, säljs utan tillåtelse. Det är med andra ord ”piratkopior” på Casströms berömda och kvalitetsmässigt bättre knivar.

Nu för tiden har Casström flera olika leverantörer, vilket kan skifta beroende på modeller. Tillverkning och härdning av blad görs av dessa leverantörer. All efterbearbetning, kvalitetskontroller och övriga steg sker i Lycksele.

Hoppas detta förklarade närmare hur processen går till och att Joker inte är samma sak som Casström.

Slutligen
Det är något speciellt med ett tjockt blad, masur-handtag och en väldoftande läderslida i tjockt material när man är ute i skogen. Den känns ”bushcraft” och andas äventyr genom varje atom i dess konstruktion. Det känns som att man har mer än en kniv i bältet, lite mer än ett verktyg. Men samtidigt något man bör vara rädd om och inte behandla illa på något sätt. Precis som jag alltid tänkt rörande knivar i ”icke-väderbeständiga-material” så kräver dom mycket mer vård och omtanke än en Morakniv eller annan kniv i rostfritt och polymer/kydex, men ibland är det värt det.

Känslan att hantera en kniv som man kan vara stolt över, som känns personlig och en betydande del av ens personliga utrustning vid bushcrafting är svår att beskriva. Om man ser till att bära en och samma kniv under en lång period så får den en tendens att kännas mer naturlig och lätt att använda. Orsaken är förstås att vi som människor anpassar oss och lär oss hur våra knivar fungerar och ”reagerar” under olika förhållanden. En kniv du använder hela tiden får med andra ord möjligheten att bli som en förlängning av dig själv, vilket är en otroligt trevlig upplevelse.

Jag kan mycket väl tänka mig att Casström Lars Fält Knife ska få följa med och vara min följeslagare under en lång period, just för att den ska få bli en naturlig del av min standard utrustning. Helst nu när jag försöker hitta tillbaka till bushcrafting med mer naturliga material och läderprodukter jag tillverkat själv.

Om du vill ge en Casström kniv chansen att bli din följeslagare i skogen så ser jag inga som helst problem med detta. Se bara till att ha en Opinel kniv (som bara väger några gram) eller en Lars Fält Folding Lock Back kniv (som matchar stilen perfekt) för dom där uppgifterna där du riskerar att kladda ned och skada knivens ömtåliga material. Då är du 100% redo för alla äventyr du kan tänka dig i skogen.

Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.