Vad är en ”deal-breaker” för mig?

Det finns ett populärt uttryck som heter ”deal-breaker”, som hänvisar till en speciell avsaknad av funktion eller kvalité som gör att man inte längre vill ha en produkt eller tjänst. Det som kännetecknar en ”deal-breaker” är högst personligt och kan vara allt från en jättesak till den minsta detaljen du kan tänka dig. I mitt fall så är det väldigt små detaljer som oftast får en produkt på fall. När det gäller smartphones så råkar jag ständigt ut för saker som gör att jag tappar tålamodet och egentligen hoppet om en produkt, vilket i sin tur medför att jag snart byter bort eller säljer telefonen i fråga.

Om jag har råkat ut för en ”deal-breaker” hos en speciell tillverkare så kan det dröja länge innan jag provar deras produkter igen, vilket i sin tur medför att eventuella förbättringar och korrigeringar av problemen i fråga oftast går obemärkt förbi.

Låt oss ta en liten resa genom vilka 5 saker som är en ”deal-breaker” för mig och titta vad som egentligen kan få mig att sluta bry mig om en smartphone.

Kameran
När det gäller mina smartphones så är kameran ett känsligt område. Generellt sett så håller jag mig i det absoluta toppskiktet av telefoner, för att undvika att detta är en svag punkt. En smartphone som inte tar bra bilder är heller ingen bra smartphone att äga.

Mottagning/Sändning
Om en smartphone inte har bra mottagning där jag befinner mig oftast så är den helt meningslös. Detta är den största orsaken till att jag byter telefon med högre frekvens än normalt. En sån enkel sak som att en YouTube film börjar buffra i 2-3 minuter kan göra att jag börjar leta efter en efterträdare. Som ni förstår är detta också orsaken till varför Huawei telefoner oftast ligger mig varmt om hjärtat. Mottagning och sändningsförmågan på Huaweis telefoner är (oftast) fantastiskt bra.

Batteritid/Laddningstid
En smartphone är aldrig bättre än batteritiden den har, det är ett motto jag har. I dagsläget har också laddningstiden börjat bestämma hur mycket jag tycker om en telefon. När det gällde Samsungs Note 8 så var den ett bra exempel. Batteritiden var dålig men laddningstiden var så pass bra att det inte gjorde något, så länge man har en laddare till hands. I och med Note 8 så var det den telefonen som gjorde att jag köpte ett batteripack, en sak som jag aldrig tidigare tänkt på att göra.

Buggar och konstigheter
Trots att en telefon har perfekt hårdvara på papper så kan buggar och andra problem göra att upplevelsen blir en besvikelse. Samsung har historiskt varit bra på att fungera dom 2-3 första veckorna och sedan har dom degenererats i ett rasande tempo. Detta märktes inte av på Note 8, vilket får mig att tro att nya tider kommer. Rent generellt blir alla telefoner långsammare allt eftersom man använder dom, men buggar som hackande bluetooth, tappade samtal, oresponsiv skärm och mycket annat liknande gör att jag släpper en telefon snabbare än en het potatis.

Avsaknad av innovation
En smartphone som i pricip är en upprepning eller kopia av produkten som jag för närvarande äger medför att den sållas bort innan jag ens har provat på den. Ett bra exempel på detta är Samsung Galaxy S9, som trots att Samsung påstår att dom uppfunnit kameran igen inte riktigt levererar i verkliga världen. Det som lockade mig att investera i Huawei Mate 10 Pro var den nya NPU (Neural Processing Unit), som enligt deras egen utsago kan förändra smartphone-världen. Att köpa en svart glas-rektangel bara för att den är marginellt snabbare än föregångaren lockar inte riktigt mig, det behöver vara något innovativt för att jag ska fastna.

Dessa ovanstående saker är ”deal-breakers” för mig och får mig omedelbart att leta efter ”nästa bästa”. Men trots att jag har en väldigt liten tolerans för när en dyr telefon börjar krångla så finns det saker som gör att jag ändå härdar ut. Ett exempel är om det inte finns några bättre alterantiv på marknaden, eller om jag vet att det släpps en bättre telefon inom kort.

 

Ha en trevlig dag.