Den senaste tiden har jag plågats av en tvångstanke. Denna tvångstanke är att jag bör gå tillbaka till hur det var förr, vilket inkluderar mina knivar. Nu kan man ju tycka att tekniken faktiskt har gått framåt och att eftersträva en gammal kniv inte är något produktivt sätt att ”ta sig vidare” på sin erfarenhets-resa. Dock finns det en kniv som har präglat min barndom mer än någon annan, vi pratar förstås Morakniv.
När jag var liten så fanns det Morakniv-knivar överallt. Vi hade verktygslådor fulla med dom. Min farfar hade alla möjliga Morakniv-modeller. Just då förstod man inte hur bra verktyg Morakniv representerade, det var helt enkelt bara dom knivarna som fanns överallt och användes till allt.
En specifik kniv från Morakniv var dock prominent genom hela min barndom, vilket är den som nu kallas ”classic”. Det var dom knivarna man skar sig på mest, lärde sig att kasta kniv med och även använde som ”multiverktyg” när det gällde att meka i något, eller bryta i något. Hur dessa knivar höll för den behandling som man utsatte dom för är fortfarande ett mysterium för mig i dagsläget. Rent logiskt borde dom ha gått av och sönder många gånger om.
Classic modellerna från Morakniv går förstås att köpa även i dagsläget och är tillverkade nästan identiskt med dom gamla modellerna jag använde som barn. Skillnaden är förstås tillverkningsprocessen, som nu är lite mer automatiserad än tidigare. Jag pratar då förstås mest om knivbladet.
Formen på handtaget är en enkel ”spol-form”, vilket gör att den ligger bra i handen oavsett vilken väg man väljer att hålla kniven. Den erbjuder inte överdrivet bra stabilitet vid hugg och stick-rörelser, men detta gör också att man snabbt lär sig att inte misshandla kniven på något sätt, eftersom det straffar sig.
Trots sin gamla design, som faktiskt härstammar från 1930-talet, så hade handtagsformen bland dom bästa ergonomiska egenskaperna bland knivar på den tiden. Greppet var också riktigt bra och inga former av ”hot-spots” gjorde den obekväm att arbeta med. Slidan till kniven var dessutom ambidexteriös vilket gjorde att man kunde bära kniven på både höger och vänster sida, handtagets utformning gör också att kniven används lika bra i vänster som höger hand.
Den modell som nu benämns som ”Classic” är, trots sin höga ålder, en väldigt populär kniv bland jägare, fiskare, friluftsentusiaster och äventyrare runt hela jorden. Detta är förstås ingen slump, då den faktiskt, precis som många andra klassiska knivar, inte kostar speciellt mycket att köpa.
Det finns dock modeller som kostar betydligt mer. I år firas guldjubileet för Hans Majestät Kungens 50 år som Sveriges statschef. Carl XVI Gustaf är den sjunde kungen av huset Bernadotte och den längst regerande monarken i svensk historia. Under firandet uppmärksammas även 500-årsdagen av valet av Gustav Vasa till Sveriges första kung den 6 juni 1523.
Morakniv presenterar därför en historiskt numrerad och limiterad kollektion knivar smidda av högkvalitativt återvunnet svenskt rostfritt stål och noggrant utvalda skaft av masurbjörk med guldskimrande holkar. Knivarna är dekorerade med den kungliga symbolen för Hans Majestät Konungens 50-årsjubileum och följs av en skyddande knivslida i den officiella kungliga marinblå nyansen prydd med Dalavapnet och läderdetaljer.
Varje del av kniven har monterats för hand av hantverkare på knivfabriken i Mora. Classic King’s Knife produceras i en begränsad upplaga under 2023, numrerad från 1-1523. Knivarna säljs i slumpvis nummerordning. Priset för varje kniv är 1523 kr också, vilket gör att man ser ett tema i det hela. 😄
Den vanliga Classic modellen finns dock i 3 olika storlekar. Nr 1/0 är den minsta och lämpar sig för finare arbeten och snickeri. Det är för övrigt den storleken på kniven jag hittade nyligen. 77 mm långt blad i kolstål som är 2 mm tjockt.
Detta är en väldigt smidig kniv som, på grund av sin konstruktion, inte väger något speciellt. 55,2 gram totalt.
Den andra modellen heter förstås Nr 2 och är ”standard-storleken” bland Morakniv Classic-serien. 2.5 mm tjockt kolstålsblad som är 105 mm lång. Nr 2 finns utöver den klassiska designen även som en modell med parerstång, eller fingerskydd, mellan bladet och handtaget. Detta var just för att undvika att glida fram på bladet med handen om man tog i ordentligt.
Den sista modellen i serien är föga oväntat Nr 3. Detta är en stor kniv med 2,5 mm tjockt blad i kolstål som är hela 135 mm långt. Denna modell lämpar sig bra för lite större uppgifter, men väljs oftast av bushcrafter av den enkla anledningen att den faktiskt är längre. Man kan slå in spetsen i en gren och använda kniven som en drag-kniv för att få bort bark från träd på ett enkelt sätt. I och med att den är så lång så får man mycket användbar längd trots detta ”hack”.
Den modell jag valde var följaktligen Nr 3, eftersom jag redan har en Nr 1/0. Jag vet heller inte om jag någonsin hanterat en Nr 3 i mina barndoms dagar. Nr 2 var den absolut vanligaste storleken och troligen den som man använde 90% av tiden.
Prismässigt så nämnde jag att Morakniv Classic-serien var billig att köpa, vilket i dagsläget är mer än sant. Det är inte ovanligt att hitta Classic modeller för runt 250-280 kr, oavsett storleken på dom. Det verkar nämligen inte som att större=dyrare, utan dom ligger ungefär på samma pris allihopa.
Det är dock inte bara rosor som ska kastas på Morakniv för denna kniv. Den har en uppenbar nackdel som många undviker att prata om, helst då det går att lösa på mängder av olika sätt. Jag pratar om slidan. Jepp, samma slida som jag skrev gott om på grund av dess design. Förutom att den är just designad väl så är den tillverkad i hemskt dålig plast. I alla fall dom gamla modellerna jag använde som liten.
Kniven satt oftast väldigt bra i slidan, men dom sprack enkelt och bälteshängaren var nästan alltid trasig. Jag kommer ihåg att jag hade modeller med både plast och läder-hängare, men oavsett så var dom oftast trasiga oavsett material.
Lösningen på detta problem är således att sy eller köpa en ny slida till kniven. Som ni kanske redan gissat så kommer jag att tillverka en ny slida själv, men försöka hålla mig till den gamla designen, eftersom den är både smidig och ger möjlighet att bära kniven på bägge sidor av kroppen. Jag ser inga problem i att tillverka en slida till denna kniv, eftersom den är så designmässigt enkel, men jag har fortfarande problem med att hitta skinn.
Vi får se hur jag löser det, men det känns som att jag nog ska få ihop något i slutänden, trots att jag är en glad amatör. 😊
Jag lovar förstås att skriva om det och försöka, försöka att dokumentera allt så gott jag kan. Om det inte hade varit för min fru så skulle det troligen bara finnas två bilder på mitt classic bushcraft bygge. Hon påminde mig konstant att jag skulle ta bilder, vilket hjälpte enormt. När jag är i ”zonen” så har jag en tendens att glömma bort allt annat. 😁
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.