Den lyxigaste av mina fällknivar kommer från just Fällkniven AB i Boden. Modellen heter TK3 och är i 3G stål, vilket har rätt så imponerande egenskaper. En annan sak som imponerar är den ringa vikten, som faktiskt gör denna kniv till den mest EDC vänliga i min samling.
Låt oss börja.
Ergonomi
Fällkniven TK3 är en liten fällkniv med en total längd på 16,5 och hopfälld längd på 9,5 cm. Den lämpar sig väl för att sprätta kartonger och utföra dom där små pillriga sakerna runt kontoret, men är ingenting jag skulle sitta och tälja med.
Den något korta bladlängden på ca 7 cm medför att den är smidig, men samtidigt är det svårt att få något större gjort med den.
TK3 har ingen pocket-clip vilket medför att du får ha kniven i fickan eller i ett ”bälteshölster”, vilket var min lösning.
Trots att handtaget inte har några ”hot-spots” så är det lite för tunt och smalt för att kunna greppa ordentligt. TK3 är mycket, men ergonomisk är den inte. =)
Skära
Att skära med TK3 fungerar väl, så länge vi pratar enklare saker. Trä och material med högre densitet känns lite jobbigt att hålla på med, då det är svårt att få ett ordentligt grepp om kniven.
Det är dock inga problem med skärpan, då den är skrämmande vass redan vid leverans.
Material
Fällkniven TK3 är tillverkad av linne-micarta och 3G stål, vilket gör att den får ett väldigt propert utseende. Den är polerad och förfinad till perfektion och passar garanterat den där finsmakaren som föredrar superstål i sin brevöppnare.
Allt som allt går det inte att förneka att den är väldigt välgjord och förtjänar därför ett högt betyg.
En hand
När vi tittar närmare på en-hand-hanteringen på TK3 så är den i det närmaste obefintlig. Det finns en ”nagel-skåra” på sidan av bladet, som sticker upp ungefär lika mycket som på en Victorinox fällkniv. Detta gör att jag har väldigt svårt att fälla upp bladet om jag är kall om händerna och har nyklippta naglar, då gäller det att ha en pinne eller liknande för att få fram bladet.
Låsningen är av typ ”lock-back” och ordentligt kraftig, vilket gör att man omöjligen kan fälla tillbaka bladet i handtaget utan att använda bägge händerna.
Notera att detta är en kniv som inte på något sätt var designad för just en-hands-hantering, vilket i sin tur gör att den får ett lågt betyg på detta moment. Det betyder inte att den är en dålig kniv, bara att den är sämre anpassad för mina moment.
Matberedning
Om vi tittar på matberedning med TK3 så är det korta bladet än en gång ett problem. Att skära en tomat eller liknande medför att man får byta håll för att komma helt igenom, vilket är lite störande.
Dock är bladet tunt och har full-flat-grind, vilket gör att snitt blir fina och konsistenta. Tendensen att vara extremt vass medför att kött och frukt passeras obehindrat av bladet, trots att längden blir ett annat problem.
Göra upp eld
Precis som med bushcrafting knivarna så testar jag att göra fjäderstickor och dra eldstål. Fällkniven TK3 är inte alls anpassad eller tänkt för denna uppgift, men klarar ändå att göra fjäderstickor utan problem. När det gäller att dra eldstål så undviker jag det, på Fällknivens avrådan. Laminerat stål bör aldrig utsättas för den behandlingen om det inte behövs.
Skärpa
Skärpan på TK3 kan beskrivas som ”extrem” och den behåller den riktigt bra. 3G stålet består av 3 lager stål, två lager VG2, som är ett relativt standard rostfritt stål, på yttersidorna och SGPS, Super Gold Powder Steel, i kärnan och eggen.
Slipa
3G stålet i TK3 är inte bara duktig på att behålla sin skärpa, utan är relativt lätt att underhålla också. Att stroppa upp kniven till ”scary-sharp” är inte så svårt, men att återfå dom forna glansdagarna på en TK3 som är extremt slö erfordrar lite slit.
Det är dock grunden i alla superstål, så något man som konsument bör förvänta sig vid inköp.
Ekonomi/Prisvärdhet
Fällkniven har inte billiga knivar, från flera aspekter. Dom säljer helt enkelt inte skräp och dom innehåller inte dåligt stål eller material. Med det som grund så förstår man att dom heller inte är billiga att köpa.
Grundmodellen av TK3 kostar över 3000 kr i dess enklaste utförande, med vissa modeller som överstiger 5000 kr beroende på material i handtaget. Detta gör att även den mest inbitne konsumenten ryggar tillbaka lite. Min specifika modell finns inte till salu, utan är en väldigt begränsad version, så den vet jag inte direkt vad den kostar.
Men på frågan om den är värd priset så blir svaret ett rungande nej. Givetvis mynnar den höga prislappen ut i materialvalen och kvalité på stålet, men som brukskniv så är den inte riktigt vad jag tror konsumenter är ute efter.
För en samlare är det säkert en helt annan poäng, men för mig så blir det…
Slutord och betyg
När jag såg min TK3 hos Fällkniven AB i Boden för första gången så tyckte jag att den var en otroligt vacker kniv. Den utstrålar kvalité hur man än tittar på den, vilket givetvis var anledningen att den blev min. Det var samlaren i mig som ville ha den.
När man fäller ut bladet så passar allt så bra att skarvar mellan bladet och handtaget bara försvinner när stålen möts. Den typ av precision pratar vi om.
Men, när man tittar på den som en brukskniv och EDC så är den inte lika åtråvärd. Mest på grund av dess klumpighet i öppning och stängning, men även för dess smala design i handtaget. Den saknar pocket-clip eller andra smarta lösningar för att underlätta för användaren, vilket också är lite tråkigt.
Trots att jag inte avråder någon från att titta närmare på denna modell så bör man ta sig en funderare om den verkligen passar till sitt ändamål.