En dag i skogen med en Victorinox

Det finns dagar då man bara vill ut. Inte för att testa utrustning eller skriva en recension, utan bara för att få känna doften av fuktig mossa, höra elden spraka och låta tankarna gå i sin egen takt. Det var precis en sådan dag, och som sällskap hade jag valt att bara använda min svarta Victorinox Huntsman, troligen den billigaste och mest balanserade Victorinox som gjorts. En i det närmaste perfekt kompanjon när man vill åka ut i skogen och inte behöva bry sig om att ha med en verktygslåda, men samtidigt så smidig att den enkelt kan åka med i fickan.

Jag har burit den här modellen till och från i många år. Den är inte den största, starkaste eller mest spektakulära kniven, men det är något med enkelheten och samtidigt uppsättningen med funktioner som gör den svår att släppa. Jag vet vad jag får när jag tar med den, en pålitlig, kompakt och välgjord vän som klarar det mesta man rimligen behöver ute i naturen.

Vädret var sådär typiskt norrländskt höstlikt. Rätt så mycket fukt i luften, några snöflingor som föll men som smälte innan de hann fastna, och en lätt och kall vind som påminde om att vintern inte är långt borta. Jag hittade en plats nära en liten skogsglänta där granarna stod tätt nog för att ge lite lä, där jag satte mig för att göra upp en eld i min kompakta eldhållare.

Jag hittade några torra grenar på ett stående dött träd i närheten som gick att använda som bränsle till min lilla eld. Först täljde jag några fjäderstickor med huvudbladet. Det är inte största kniven i världen, men den skär med en sorts mild precision, tillräckligt effektiv utan att kännas aggressiv. Handtaget är litet, men det ligger tryggt i handen när man vant sig vid det. Jag tänkte för mig själv att det är ganska fascinerande hur en kniv som väger knappt 100 gram kan kännas så kapabel och samtidigt erbjuda så många funktioner på så liten yta.

När jag hade fått fram tillräckligt med torrt fnöske och småpinnar använde jag saxen för att klippa lite torrt näver till små bitar. Det är en detalj som kanske låter märklig, men det gör tändningen enklare när man har fuktigt material att jobba med. Jag tände elden med ett vanligt eldstål mot ryggen på sågen och satt där en stund och bara tittade på lågorna. Eld har en förmåga att dra ner tempot på allt runt omkring.

Efter en stund tog jag fram den lilla sågen igen. Jag gillar verkligen att Huntsman har det verktyget, den är inte stor, men den fungerar otroligt bra till mindre projekt. Jag kapade några grenar för att kunna sitta bekvämare och slippa bli blöt, samt för att ha lite extra ved att mata elden med. Det tar lite längre tid, men det är en del av grejen. När man bara har en liten fickkniv så blir man tvungen att sakta ner, att planera lite bättre och tänka efter innan man börjar. Det är på något sätt terapeutiskt och mer genuint än att bara hacka sig fram med en yxa.

Jag kokade lite kaffe på elden, åt en enkel smörgås och satt länge utan att egentligen göra något. Ludde passade på att springa runt och ta in lukterna från skogens olika djur, men kom efter ett tag och la sig i min famn. Det var tyst, bara vind och eld som turades om att höras. Det är stunder som dessa som får mig att inse att man inte behöver mycket för att må bra. En kniv, en eld och lite tid räcker långt.

När det var dags att packa ihop vek jag ihop min eldstad, blåste bort lite träflisor från sågen och borstade av kniven mot byxbenet, innan jag stoppade tillbaka den i fickan. Det känns alltid lite symboliskt, som att den gjort sitt för dagen.

Det fina med Victorinox Huntsman är inte att den gör allt bäst, utan att den gör tillräckligt mycket och tillräckligt bra. Den får mig att vilja göra saker, istället för att tänka att jag behöver något större eller dyrare. Den representerar en sorts sund enkelhet, där det viktigaste är att komma ut, inte vad man tar med sig. Jag gillar den tanken mer och mer för varje år, känns det som.

På vägen hem tänkte jag på hur många gånger jag egentligen använt just den här kniven. I skogen, förstås. Men även som EDC i vardagen, när jag fixat med bilen och i bushcraft projekt. Den har öppnat paket, skurit rep, täljt pinnar, fixat lunchen, klippt naglar och rensat fisk. Den har aldrig svikit mig. Och varje gång jag tar den med ut så påminns jag om varför jag fortfarande gillar den.

Men Huntsman är inte unik på något sätt, inte ens i min samling. Den representerar en riktigt bra Victorinox som alla bör äga minst en av, men samtidigt finns det modeller som fungerar ännu bättre och har mycket mer funktioner. Min Cyber Tool L har hängt med i över 20 år och är fortfarande min favorit för EDC, men Huntsman har ett väldigt lågt pris och man kan ofta hitta den för runt 400 kr, ibland ännu billigare. Huntsman är nog den version av Victorinox Swiss Army Knife som finns i mest färger och utseenden (det finns många).

Jag tror att Huntsman är Victorinox mest sålda Swiss Army Knife genom tiderna. Jag är rätt så övertygad om detta, men kan förstås ha fel. Det enda problemet med Huntsman är faktiskt att den inte erbjuder en penna som standard, vilket är ett väldigt bra verktyg att ha på sin Swiss Army Knife.

Mitt förslag är därför att investera i nya handtagssidor, så kallade “plus skållor/handtagssidor“, så att man även får en penna och nål med kniven. Kolla in Slims.se för Victorinox reservdelar och tillbehör. Det är en liten investering som gör stor skillnad (IMHO). Om man dessutom väljer att komplettera med en Fire Ant (mini eldstål) och monterar den i korkskruven, då har man ett i princip komplett system för att klara sig om något går fel. Fire Ant representerar en lite större investering, men går förstås att flytta mellan sina Victorinox så att man alltid har med en nödlösning för att göra upp eld om något går fel.

Hur som helst, det här var ingen dramatisk dag, inget överlevnadsäventyr eller test i gränslandet mellan liv och död. Det var bara en dag i skogen, med en enkel kniv som gör sitt jobb utan att försöka imponera. Ibland är det precis det som behövs, varken mer eller mindre.

Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.