grayscale photography of man facing glass panel

”Vad gör en bra fällkniv till riktigt bra?” (uppdaterad text)

(Jag har uppdaterat texten eftersom jag hade lite bråttom att skriva den. Kontentan är samma, men jag har lagt till lite meningar för att närmare förklara vad jag menade. Tack till Johannes för att han påpekade detta. )

Ännu en läsarfråga. Denna gång är det Johannes som undrar vilka kriterier jag har för att en bra fällkniv ska vara en riktigt bra fällkniv. Det är en väldigt stor fråga, men det huvudsakliga kriteriet är förstås design och formgivning. För att visa vilken kniv jag anser vara en av dom bästa i världen så visar jag en bild här nedanför.

Spyderco Manix 2, i egen hög person. Den finns i många olika modeller, med olika stål och färger, detta är en limited edition ”Speed Run” i CPM-S90V som jag ägt och sålt. Det finns en ”vanilla” version med CPM S30V stål och svart G10 som alla bör äga minst en av dock. =)

Oavsett stål och färg på handtaget så gäller precis allt som jag skriver nedanför ändå.

Det första kriteriet
Alltid när jag köper en kniv, eller fällkniv, så är det handtag och design som avgör om jag kommer att gilla kniven eller inte. När vi pratar Manix 2 så är handtaget i det närmaste perfektion, både i utformning och funktion.

Det är perfekt utformat för att passa dom flesta händer, vilket inte är det enklaste att göra. Det finns små ”taggar” (jimpings) på strategiska ställen på kniven, vilket gör att om man tar i hårt, så blir det bara ännu bättre fäste, inte tvärt om som på många andra modeller.

Det greppvänliga och smala G10 handtaget är täckt av små ”knotter”, ungefär som ett sandpapper. Detta gör att den biter sig fast i handskar och händer, oavsett om man är smutsig, blöt eller kall.

Manix 2 är också designad så att man har möjlighet att hålla kniven längre fram, i ett så kallat ”choke grepp”. Detta gör att man får riktigt bra kontroll och exakta snitt. Den tunna profilen på handtaget gör även att den inte känns speciellt mycket i fickan och sällan blir i vägen avsett vilka byxor man bär.

Det andra kriteriet
Det andra jag alltid tittar närmare på är hanteringen. Den ska vara lätt att hantera med en hand och helst valfri hand. Manix 2 går lika bra att använda för såväl vänster som högerhänta. Att öppna och fälla bladet går utmärkt att göra med en enda hand, vilket gör att denna kniv passar väl för hantverkare och DIY-personer. Låsmekanismen är otroligt simpel och kniven är väldigt lätt att lära sig, av alla.

Det går även att flytta bältesclipset (är det ens ett ord?) till valfri sida av kniven, dock är det bara ”spetsen uppåt” som gäller, vilket jag tror 99% ändå föredrar.

Det tredje kriteriet
Det tredje kriteriet är att kniven måste vara bra på att skära. Det kan verka som att det borde vara första prioritet, men faktum är att väldigt många knivar är bra, men få är otroligt bra. Manix 2 har ett lövformat full flat grind blad med tunn profil, vilket gör att den fungerar utsökt till allt från matlagning till att göra upp eld med. Att bryta ned kartonger och annat är en fröjd, eftersom bladet bara glider igenom dom flesta material med minimal friktion.

Det fjärde kriteriet
Fjärde kriteriet är stålet. En sak man tycker borde vara högre upp på listan, men faktum är att väldigt många stål idag presterar otroligt bra, på sina individuella sätt. På Manix 2 sitter det CPM S30V, vilket är ett pulverstål (superstål) som är speciellt framtaget för att ge väldigt bra egenskaper i just knivar.

Det är ett fantastiskt stål som inte får tillräckligt mycket lovord från ”knivnördar” runt om i världen eftersom det är lite mer ”standard” bland premium stålen av idag. Det är lite svårare att slipa om man inte har dom rätta verktygen, men samtidigt så håller den skärpan väldigt bra. Om man underhåller bladet med en läderstropp lite då och då så behöver man väldigt sällan slipa det överhuvudtaget. Helst inte om man använder kniven till lättare EDC prylar och inte försöker skära stålvajer med den. =)

Det femte kriteriet
Femte och sista kriteriet har precis som första med designen att göra. Det finns nämligen en sak som jag INTE accepterar på en fällkniv. Se på nedanstående bild, av min gamla Benchmade Bugout GRY så ska jag ge några sekunder för dig att se vad som är fel på den designen.

Såg du det? När bladet är fällt så skapas det en ”glipa” mellan handtag och blad som ”sticker ut”. Om du inte hänger med så är det alldeles bredvid den guldfärgade tum-knoppen på bladet, till vänster om den. Till synes är detta inte någon stor grej, men för mig så sticker detta fula element i ögonen så pass mycket att jag oftast brukar skippa att köpa en kniv om den ser ut så i fällt läge.

Jag vet inte om jag är ensam om detta, men jag hoppas att fler än mig tänker på hur estetiskt tilltalande kniven är också, inte bara vem som tillverkat den och vilket stål den är i. Att designa en kniv utan att behöva ha glipor mellan handtag och blad när den är fälld, det är en konst som många inte tänker på.

Förutom att det är fruktansvärt fult så fastnar även fickor och annat mot denna kant och eftersom kanten oftast är vass och skarp så nöts hela tiden saker som tar emot. Medan kniven ligger i fickan så kan den med andra ord repa andra saker som du stoppar i samma ficka. Riktigt dålig design… Om vi tittar på Manix 2 igen så ser du hur det ska se ut.

När kniven är fälld så sticker inga vassa kanter ut på bladet och allt är avrundat och mjukt. Manix 2 känns riktigt bra i fickan och även vid användning, precis som det ska vara.

Manix 2 finns i två olika storlekar, förutom den uppsjö av olika stål och färger som finns. XL versionen är riktigt bra att använda vid matprepping, eftersom den har lite längre blad. Jag lägger in en film där jag demonstrerar skillnaden i storlek mellan knivarna, men om du frågar mig så kan du inte välja fel mellan någon av dessa modeller.

Ha en riktigt bra dag och jag hoppas att ovanstående var svar nog på din fråga. Annars är det bara att höra av dig igen så ska jag försöka vara mer specifik. =)