Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Jag ber om ursäkt för detta. Det finns dock en anledning till att jag inte haft tid att sitta med datorn och knappa, så låt mig förklara läget. 😊
Äventyrsbilen
Den äventyrsbil som vi skulle åka och titta på var vid första anblick väldigt bra för oss. Hög, 4-hjuls-driven och stor nog för hela familjen och all utrustning man skulle kunna tänka sig. Dock fanns det en fallgrop som jag först missade. Bilen i fråga hade inte fått en ny kamrem på nästan 11000 mil (9000 rek) och var inte bytt på 8 år (max 5 rek).
Då kamremsbyte skulle kosta oss minst 10.000 kr extra så försvann den där känslan att den hade ett bra pris genast. Då även startmotorn och bränslepumpen hade lite problem så fick vi helt enkelt avböja affären… Dock tog det inte så länge så hittade jag ännu en bil. Denna gång en Toyota Rav 4 i, till synes, bra skick. Bränd av min tidigare erfarenhet så ringde jag upp förra ägaren innan, som varnade mig att ett av glödstiften i bilen gått av och ramlat ned i motorn, med stora skador som följd.
Dom hade skruvat i bilen i 8 månader utan att få den att gå, varpå dom sålde den som ”skrot” till en handlare. Handlaren valde dock att lägga ut bilen till försäljning med en notering att ”går ojämnt, spridaren kanske måste bytas”. Trots att dom visste att den hade stora motorskador.
Nu la vi idén på en ny äventyrsbil på is ett tag, sen åkte vi och fiskade, i två dagar. Corollan fick helt enkelt vara äventyrsbil så långt vi tordes köra, sen fick vi gå en bit istället. 😄
Casström Lars Fält Kniven
Under denna tid så har Lars Fält kniven fått vara min ständiga följeslagare. Jag har använt den till allt från att tillverka hållare till kaffepannan till att klyva och fixa eld med. Jag har dessutom inte haft med mig någon annan kniv, vilket är ovanligt när det gäller mig. Jag har bara fastnat mer och mer för Sleipner stålet, samtidigt som jag nu haft möjlighet och behov av att slipa den några gånger. Den blir blankare och blankare för varje gång, samtidigt som repor och annat från mina tester börjar försvinna mer och mer.
Det jag kan säga är att Sleipner-stålet i Casström Lars Fält Knife är hårt och segt som tusan. Att få bort dom allra finaste reporna är och har varit en mardröm, helst när jag sitter med hand-kraft och arbetar. Den har dock fått en av dom sjukaste eggarna jag haft på någon kniv, allra helst när man tänker på bushcraft knivar. Om jag kontrollerar eggen på ett papper så är det knappt motstånd längre, samtidigt som man måste tänka på att den har en rätt så tuff vinkel på scandi slipningen. Djupt imponerad just nu av detta stål.
Jag kommer att uppdatera betyget på denna kniv baserat på min senaste erfarenhet på jämförelselistan inom kort, troligen redan ikväll, jag lägger upp en notis om detta när det sker. Tills dess så är gamla testet aktivt. Vissa saker har blivit bättre, vissa känns ungefär likadant ännu. Jag är förstås inget fan av materialvalet i övrigt, den ”porösa biten” tänker jag på främst. Handtaget försöker jag underhålla efter varje tur i skogen, med kokt linfrö-olja, likaså se till att slida och allt håller sig torrt så mycket möjligt.
Casström borde dock erbjuda alternativa handtag till Lars Fält Kniven. Varför inte micarta eller i alla fall stabiliserad masurbjörk, så att man kan frångå den aspekten av underhållet i alla fall. Jag hade förstås även gärna sett en Lars Fält Knife i 14C28N stål också, för att den skulle bli lite mer ”väderbeständig”.
Problemet jag har är att medan vi fiskade så stod vi i hällregn och med kniven vid sidan så var det svårt att hålla den torr. Jag brydde mig dock inte så mycket i det, eftersom den måste kunna fungera ”i verkligheten” och inte bara teoretiskt klara sig. Den uppvisar inget tecken på att ha tagit stryk, trots en och en halv dag i regn och rusk, så det känns ju bra ändå.
Jag har varit noga med att torka av bladet innan jag stoppat in kniven i slidan igen. Jag har även smort in bladet med Camellia olja innan vi åkt ut. Camelia olja används traditionellt för att smörja Katana svärd och förhindra oxidation och korrosion på kolstål i hundratals år. Bladet är som nytt fortfarande. Även slidan till kniven är ju vaxad och behandlad i förväg, så den ska ju inte ta åt sig vatten.
Slutligen
Jakten på en äventyrsbil är som sagt lagt på is just nu. Kanske klarar vi oss med vår kära hybrid, så länge man tänker till innan man hamnar på dåliga vägar. Dessutom är det ju förknippat med mer bekymmer att ha flera bilar på gården, helst till vintern när det bli jobbigt att hålla igång två fordon. Vi får se hur vi gör med den saken helt enkelt.
Testen av Lars Fält kniven fortgår varje dag. Jag kommer att uppdatera mitt test i jämförelselistan inom kort. Jag har även min Morakniv Classic No.3 som jag skulle behöva börja testa och skriva om. Den har hamnat lite i skymundan och ligger faktiskt helt oanvänd här på mitt skrivbord, sedan en vecka tillbaka.
Det är en massiv pjäs, för att vara en Morakniv Classic. Den blir förstås spännande att utvärdera, så fort jag får lite tid över.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.