För nästan exakt ett år sedan så gjorde jag en test på Spyderco Manix 2 XL, en kniv som kan kallas stor EDC utan överdrift. Jag sålde kniven drygt ett halvår senare till en kompis som behövde en utilitarisk och användbar kniv för matprepp och militärt bruk. Men det tog inte länge innan jag ångrade mig då den faktiskt är en väldigt kompetent och trevlig kniv att använda.
Att vara efterklok är dock inte till någon nytta, så jag fick helt enkelt acceptera mitt val och gå vidare. Värt att nämna är att Spyderco Manix 2 XL både är svår att hitta och väldigt dyr att köpa, då den verkar ha gått ur produktion eller helt enkelt inte tas in i Sverige längre. Lamnia.com i Finland har kniven med svart blad för drygt 2200 kr, men jag är enbart intresserad av satin finish och G10 handtag.
Efter att jag pratat med min kompis rörande min senaste våg av otur gällande knivar så frågade han om jag ville köpa tillbaka kniven, billigt. Han hade inte använt den speciellt mycket då han hade andra alternativ. Några minuter senare hade jag betalt kniven och inom någon timme hade jag den i handen… Min gamla kärlek var tillbaka. =)
Konstigt nog så hade denna kniv legat i malpåse väldigt länge innan jag sålde den. Jag ansåg att den var lite för stor för EDC och kanske aningen klumpig att använda. När jag nu står med kniven i handen så inser jag att man mognar även som kniv-testare. Jag kan inte ens förstå hur jag kunde göra mig av med kniven eftersom den känns så bra i handen.
Kanske har denna ”sväng” gjort att jag inser vad som är viktigt på en kniv. Spyderco har troligen världens bästa knivar och erbjuder troligen den bäst genomgående kvalitén man kan hitta bland fällknivar. Jag skriver ”troligen” eftersom jag inte testat alla knivar som finns, det är möjligt att det finns bättre kvalité för mindre pengar, men jag har inte sett något.
Tidigare har jag jämfört Spyderco och Benchmade, som att dom vore på samma spelplan, men jag har faktiskt insett att dom är väldigt långt ifrån varandra. Benchmade är trots allt bara dyrt skräp som man enkelt kan matcha kvalitetsmässigt med många Kinesiska knivar idag, som kostar en tiondel. Jag har börjat inse det nu, helst efter min Bugout sprack som en billig ballong trots den lättaste EDC användning jag någonsin haft en kniv till. Patetiskt, helt enkelt.
Men, jag faller från ämnet. Jag välkomnar tillbaka min gamla Manix 2 XL och ska slipa och gulla lite med den ikväll. Den ser ut precis som ny ännu, vilket är ett tecken på kvalité om något. Den har officiellt vunnit en permanent plats i min samling.
Ha en trevlig dag.