Nils Olsson Dalahästar i Nusnäs, Mora

Innan ni läser vad jag skrivit så vill jag poängtera att detta inte är en reklam för Nils Olsson Dalahästar i Mora, tvärt om. Låt mig dock börja med en lite mer positiv vibb, så att jag inte förstör någons humör redan från början.

Ett ställe som man definitivt måste besöka om man har vägarna förbi Mora är Nils Olsson Dalahästar i Nusnäs, strax utanför Mora. Det är här den klassiska dalahästen tillverkas och även variationer i olika färger och former. Under vårt besök så upptäckte vi Dala-Grisen, Dala-Tuppen och många andra.

Här finns förstås en hel del att titta på för den som är intresserad av själva tillverkningsprocessen. Man kan även köpa en dalahäst i någon av dess stadier, för att färdigställa sin häst själv. Allt från ett stycke trä till färdig produkt finns att anförskaffa, vilket för mig in på detaljen som stör mig kopiöst mycket. Det är åt helvete för dyrt.

Jag förstår att det är en ”turistfälla” och att man slutligen köper en dalahäst för att barnen bråkar och ”vill ha”. Man är ju trots allt på semester och vill ha ett minne med sig. Men priserna hos Nils Olsson Dalahästar är nästan satiriskt höga. En bit trä som man själv får snickra till en dalahäst kostar runt 85 kr. Om du vill ha en lite större dalahäst som är färdig så hoppar priset upp till över 3000 kr utan problem.

En 3 cm hög dalahäst kostar 155 kr… Låt det sjunka in.

Mitt främsta intresse låg dock i att Nils Olsson Dalahästar har Morakniv Outlet och säljer alltså Moraknivs produkter till ett bättre pris. Dock är det inte fråga om ”outlet”, utan ren och skär felproduktion från Morakniv. Vi pratar knivar som saknar detaljer, är böjda, har trasiga skaft och har blivit felaktigt tillverkade i fabriken. Dom har oftast kniven i en färg och slidan i en annan, så det är ”ihopplock” i bästa fall.

Detta är inte ”outlet”, enligt mig. Det är ”skräp” och borde således vara prissatt därefter. Det lustiga med detta är att trots knivarnas tillstånd så kostar dom i lika mycket som att köpa en Morakniv från Widforss. Vi pratar alltså att köpa en Morakniv, som egentligen skulle ha hamnat i soporna, för lika mycket som en felfri modell. Hur sjukt är inte det?

Låt mig ge några exempel till den som tänkt säga att jag har fel.

Slidor som har fel i färgerna och handtag som har sprickor, hack, repor och saknar delar var vardagsmat här. Priset var dock detsamma som om du skulle köpa en felfri modell.

En Kansbol med repigt och hackigt blad, en slida med gjutningsproblem och felmärkt knivblad som är ”fixat” på ett kreativt sätt. Priset är detsamma som för en första klassens modell. Kan det vara frågan om en ”Limited edition” här?

”Outlet” knivar när dom är som bäst. Denna saknar en bit av handtaget, men priset är faktiskt lite högre än vad du köper en felfri kniv för. Kanske är det är ”en exklusiv detalj” helt enkelt. Det kan ju få priset att gå upp lite.

Skämt åsido så är det inte roligt att se vad Nils Olsson säljer här. Moraknivar (eller vilken annan kniv som helst) i detta tillstånd kan medföra försvagningar och risker för användaren. Att inte påpeka detta för köpare är rent ut sagt bedrövligt. Om jag skulle köpa en kniv härifrån och sedan göra illa mig när kniven inte presterar som Morakniv själva tänkt, då skulle jag faktiskt se till att dom skulle få betala ordentligt.

Jag behöver väl knappast säga att vi inte köpte något från Nils Olsson Dalahästar under vårt besök, utan satsade istället på att köpa en liten dalahäst från grannbutiken istället. Även där var priserna höga och varningstexten ”turistfälla” passade väl även här, men dom sålde i alla fall inte sopor under ett annat namn.

Detta får också sammanställa min upplevelse av Nils Olsson Dalahästar. Trots att jag inte har något direkt emot fabriken eller inte gillar dalahästar, så tycker jag att det är smaklöst höga priser och väldigt uppenbart att den enda anledningen är att tjäna så mycket pengar som möjligt. Personalen som arbetade här var helt tysta under hela vårt besök, trots att vi var bland dom första i butiken.

Inga glada miner, inte en hälsning, ingenting. Detta gör det också väldigt uppenbart att personalen på plats kanske inte direkt är nöjda med sin arbetsgivare. Jag gissar förstås, men känslan att något var väldigt fel i denna butik var tydlig. Trots detta så bör man förstås ha besökt fabriken om man passerar Mora. Det är trots allt en sevärdhet, även om man inte handlar något.

Ha en trevlig dag så hörs vi snart igen.