När jag började testa Morakniv Garberg Grand var jag både nyfiken och lite skeptisk. Det är inte ofta Morakniv gör större förändringar på sina klassiker, och Garberg i sig har ju redan gjort ett rejält avtryck bland friluftsfolk, bushcraftare och överlevnadsentusiaster. Men Grand-versionen lovade mer räckvidd, lite mer styrka och kanske, tänkte jag, lite mer pondus.
Redan när jag tog den ur slidan första gången förstod jag att det här inte var en ny kniv, utan en förlängning av något som redan fungerade. Samma formspråk, samma handtag, samma trygga känsla i handen, men med en extra bit stål som gav en aning mer kraft i varje rörelse.
Det var dags att låta den visa vad den gick för.
Vedklyvning
För mig är vedklyvning ett obligatoriskt moment för att förstå vad en kniv verkligen tål. En bushcraftkniv ska klara att batonas genom en bit björkved utan att protestera, spricka eller släppa i handtaget. Det är omdebatterat om man ska göra så, men jag tror nog de flesta som följer min blogg vet var jag står i den frågan.
Garberg Grand tog sig an uppgiften utan att tveka. Det längre bladet gav en tydlig fördel här, man får lite mer marginal, vilket gör att slaget från när man klyver får lite mer pondus och fördelas jämnare. Eggen höll sig hel, ingen sprickbildning i handtaget, och framför allt – ingen känsla av att man pressade kniven förbi sin gräns. Det här är ett verktyg byggt för att användas, precis som sin föregångare.
Efter ett par rejäla rundor med vedträna kunde jag konstatera att Garberg Grand klarade testet galant. Den klyver trä väldigt bra och även om den böjer sig lite i vridet trä, så fjädrar den tillbaka till ursprunget så fort som träet ger med sig. Några gånger var jag lite orolig att den inte skulle återhämta sig, men det gick bra ändå.
Segheten i 14C28N stålet är otroligt, inte minst för att Morakniv verkligen vet hur man ska härda och hantera det på bästa sätt.
Huggning
Det är få knivar som faktiskt lämpar sig för att hugga, men ibland hamnar man i det läget. En mindre gren ska bort, eller man behöver samla lite tunnare grenar till elden. Med sin ökade längd har Grand en tydlig fördel jämfört med originalet. Den biter lite djupare, svänger lite kraftigare, och känns faktiskt rätt kapabel för sin storlek.
Jag ska inte säga att det känns som att använda en yxa, det vore att överdriva rätt så mycket, men den klarar mindre huggjobb utan att göra bort sig. Med ett stadigt grepp längst bak på handtaget får man tillräckligt mycket kraft för att kapa både torra och halvgröna grenar. Det märks att Morakniv tänkt på balanspunkten, för trots extra längd känns den aldrig framtung, vilket även kan vara en liten nackdel vid just detta moment.
Tälja
Här är Garberg Grand, precis som sin föregångare, rätt så ok. Att tälja grillpinnar, göra tältpinnar eller forma fjäderstickor är nästan meditativt med den här kniven, så länge man har bladkontroll och försöker undvika att scandi slipningen får för mycket grepp i materialet. Den biter precis som man vill och är van vid med den tidigare Garberg.
Det är också här man verkligen känner skillnaden mellan en kniv som bara är “vass” och en kniv som är behaglig att jobba med. Grand är förvånansvärt kontrollerbar, trots att den är större. Den låter dig arbeta länge utan att bli trött i handen, och det gör den till en riktig favorit för bushcraftmomenten.
Matberedning
Att gå från ved och pinnar till kött och grönsaker kan vara en utmaning för vissa knivar, men Grand klarade övergången med stil. Den är inte lika smidig och vass som en tunnare jakt- eller kökskniv, men den fungerar bättre än man först kan tro.
Att skära upp kött, morötter och potatis gick utan problem, och att skära upp äpplen vid lägerelden var faktiskt ganska trevligt, även om det är uppenbart att kniven är byggd för grövre uppgifter och att scandi slipningen inte är idealisk för detta moment.
Den tjockare eggen gör att man inte får samma precision som med en mindre kniv, men den uppvägs av känslan av stabilitet och många gånger kan man trycka till ordentligt och få jobbet gjort ändå.
Det är helt enkelt en kniv som gör det mesta “tillräckligt bra”, vilket i sig är ett mycket gott betyg för en överlevnadskniv.
Jag har fått veta att Morakniv inte tänkt tillverka någon Polymer slida till Garberg Grand, vilket gör mig lite ledsen. Här förlorar förstås Grand lite poäng i jämförelse med det mer mångsidiga originalet. Att rengöra en läderslida som blivit blodig och fått annat “jox” på sig är i princip omöjligt, vilket gör att dom poäng som vanliga Garberg plockade in på att vara enkel att rengöra, tappas rätt så mycket av Grand.
Något som jag tycker är otroligt tråkigt.
Göra upp eld
När det är dags att göra upp eld kommer Garberg Grand in i sitt rätta element. Att tälja fjäderstickor är en fröjd och stålet biter fint i träet. Eggen ger långa, tunna fjädrar utan att hugga fast, så länge man har bladkontroll och inte stressar för mycket.
Ryggen är, som på originalet, perfekt slipat för eldstål. Den river loss rejält med gnistor, vilket gör att man snabbt får fyr på näver eller torrt fnöske. För mig är det ett viktigt test. En kniv som kallar sig bushcraftkniv måste klara det här utan kompromisser, Grand gör det dessutom med bravur.
Skärpa och slipning
14C28N-stålet från Morakniv erbjuder inga stora överraskningar. Det håller skärpan bra, och Morakniv har hittat en vinkel som känns optimal för just det här stålet. Efter alla moment, från klyvning till matberedning, märktes det förstås att eggen tappat lite av den där nyvassheten, men inget som störde användningen.
Några drag på diamantbrynet och den var tillbaka på topp. Slipningen i sig kräver lite tålamod, kan jag nämna. 14C28N är inte det lättaste stålet att forma om, men det är förutsägbart och stabilt. Det ger resultat åt den som tar sig tid och kan bli väldigt vasst.
Jag tycker personligen att det är ett “rättvist” stål, man får det man förtjänar när man ska slipa det, varken mer eller mindre. Ta dig tid och var noga så blir den otroligt vass, slarva och var oförsiktig och du får aldrig tillbaka samma skärpa igen.
Ergonomi
Ergonomin i Garberg Grand är precis lika bra som i den vanliga Garberg. Det märks att Morakniv inte ändrat något i onödan. Handtaget ligger naturligt i handen, och fungerar lika bra med bara fingrar som med kraftiga arbetshandskar.
För mig som ofta har minusgrader större delen av året, är det en ovärderlig egenskap. Det finns inget sämre än att försöka hålla fast en kniv med stelfrusna fingrar, men Grand känns trygg oavsett. Den extra längden påverkar inte balansen, och det är faktiskt imponerande hur väl den sitter trots den nya proportionen.
Jag vill även understryka att balansen i Grand är utsökt. Precis vid pekfingret, vilket gör att kniven känns smidig och lätthanterad, trots sin längd.
Pris och värde
Runt 1600 kronor får man betala för Garberg Grand, och det tycker jag är fullt rimligt. Man får en kniv som är byggd i Sverige, med ett högklassigt stål, fulltångekonstruktion och ett handtag som håller i generationer.
Det finns billigare alternativ, absolut, men inte många som erbjuder samma nivå av trygghet och kvalitet. Det här är en kniv som är byggd för att följa med, år efter år. Den känns mer som ett verktyg man förvaltar än en pryl man köper i stundens hetta.
Just nu är den ny på marknaden, vilket gör att den förstås har en högre prislapp än många andra knivar som Morakniv erbjuder.
Jag tror nog att priserna kommer att falla lite inom snar framtid, då marknaden är “mättad” och nyhetens behag lagt sig.
Slutord
Efter en längre tid användning känner jag att Garberg Grand inte är en ersättare, utan ett syskon till originalet. Från början tänkte jag nog att den skulle konkurrera ut vanliga Garberg, men den kompletterar nog på grund av dess mindre mångsidiga design. Den är längre och lite mer “lyxig” än vanliga Garberg, men den har samma själ, samma känsla av robusthet och enkelhet.
När jag ser den ligga på stocken bredvid elden, med lite sot på bladet och små märken i eggen, så känns det som ett gott tecken. Den ser använd ut, inte sliten bara erfaren. Precis som med mina andra knivar.
Morakniv Garberg Grand är, i mina ögon, inte bara ett verktyg. Den är ett uttryck för den svenska tanken att det enkla och robusta ofta är det som fungerar bäst. Den påminner mig om varför jag älskar knivar som inte försöker vara något annat än vad de är.
Och jag misstänker att Garberg Grand kommer få följa med mig på många turer framöver – inte för att den är ny, utan för att den känns rätt.
Där jag tycker att Grand förlorar gentemot originalet, är mångsidigheten. Att man väljer bort polymer slidan gör inte bara att den blir svårare att hålla ren och hygienisk ute i skogen, man tar dessutom bort funktionaliteten som återfinns i denna knivslida. Jag pratar om möjligheten att fästa Moraknivs eget “Survival Kit” med eldstål. Möjligheten att byta hängare för bältet, montera den på fyrhjulingen med multi-mount kittet eller tillverka egna hängare på ett enkelt sätt.
Det går inte längre att använda knivslidan för att dricka ur en fjällbäck med, eller att blåsa liv i en eld som har svårt att ta sig. Om man faller i en bäck så kan man nog räkna med att läderslidan aldrig blir likadan igen, samtidigt som regn, snö och smuts kommer att “patinera” lädret i ruskig takt och göra att du måste underhålla, vaxa och polera istället för att bara använda och förlita dig på din Morakniv Grand.
När jag säger att läderslidan till Grand är en miss, så tänker jag på alla dessa aspekter och även framtiden för hur man kan anpassa sin Grand för olika årstider och äventyr. Det är dessa aspekter som jag känner att Morakniv kanske aldrig tänkte på när dom valde “den enkla vägen” och sålde kniven med läderslida.
Hela ansvaret för Grand ligger nog inte bara hos Morakniv, dock. Det är i samarbete med David Canterbury, den kände överlevnadsexperten, som man tagit fram Grand. Men även David borde ju ha insett att polymer-slidan är mer lämpad för överlevnads-scenarios än en läderslida. Även han bör ju ha upptäckt dess fördelar?!
Om man siktar på att tillverka en uppföljare till den bästa kniven för outdoor och äventyr… är det kostnadseffektivitet och enkelhet man ska tänka på, eller är det kanske vad som gjorde föregångaren så populär och älskad av så många. 🤔
Min förhoppning är att Morakniv inte kommer att se detta som en trend och börja lansera knivar med läderslidor i framtiden. Det hade varit en så otroligt dålig nyhet för alla oss som förlitar oss på Moraknivs enkla, smarta och smidiga design. Som knivslidor som dessutom är trevliga att rengöra efter en lång dag i skogen.
Du kan nu besöka jämförelselistan och se hur slutpoängen för Garberg Grand blev.
Ha en riktigt bra dag.
Lämna ett svar