Det finns många som undrar över mitt arbete och hur det är att arbeta inom IT. För mig så har det alltid varit en dröm att arbeta inom IT. Dock har jag alltid ramlat in i maskin-branschen och entreprenader. Jag har arbetat som arbetsledare, transportledare, inspektör, solenergi-tekniker, PC Tekniker, supporttekniker och mycket annat, men IT har ändå varit det som lockat mig mest.
Rent privat så har jag sedan 10 års ålder arbetat och lekt runt med datorer. När Internet började poppa upp så var jag väldigt tidigt inne och kopplade upp mot IRC och annat spännande på det då ganska begränsade nätverket, men det var länge sedan. Tekniken går framåt i raketfart och idag så är det helt andra saker som gäller.
När chansen att få börja på Jokknet, som är Jokkmokks Kommuns IT division, så tvekade jag inte att söka. Jag hade också turen att få jobbet som IT Projektledare och är nu alltså den som ansvarar för att sprida fibernätet i Jokkmokks Kommun, vilket är väldigt spännande och stundvis rätt så krävande. Det gäller att vara ganska listig och eftertänksam, samtidigt som man måste arbeta snabbt och ta svåra beslut på kort tid.0
Eftersom alla vi som jobbar inom IT måste kunna det mesta, så kommer jag inte undan med att sitta framför en dator och planera arbeten, jag måste även ut och smutsa ned mig, vilket jag föredrar. Under hela min tid som arbetsledare åt PEAB så kunde man träffa på mig ute på arbetsområden, ibland körandes fordon och även med en sop i handen för att städa upp efter ett jobb. Jag gillar variation i mitt arbete, så när det är dags att ”jaga en fiber” så är jag alltid redo.
Det jag kallar att ”jaga en fiber” är när vi råkar på en odokumenterad fiber som måste ”mätas in”. Att mäta in en fiber betyder att man använder speciell utrustning för att GPS-lokalisera en fysisk fiber och låsa in den på en karta. På detta sätt så kan vi snabbt avgöra om ett gräv-arbete kommer att skada våra fibrer och se till att alla anslutna förblir anslutna i framtiden.
En optisk ledare, eller fiber, är tillverkad i glas och plast. Detta medför att den inte går att hitta med en metalldetektor eller genom att sända en signal genom fibern. Vi behöver en söktråd, vilket är en metalltråd som läggs tillsammans med fibern. När vi sänder en signal på söktråden så kan vi spåra var fibern går i backen och sedan mäta in den för framtiden.
På en svårighets-skala så hamnar arbetet med att hitta en fiber med söktråd på 3 av 10, där 10 är svårast. Det är väldigt sällan som det går helt problemfritt, även med söktråd, eftersom den kan vara skadad eller att det är så blött i backen att signalen sprider sig överallt. Det kan även vara så att vår fiber ligger i närheten av strömledningar, vilket stör bort vår signal.
När det blir en äkta ”jakt på fiber” är dock när det saknas söktråd. Vi pratar om att hitta en i princip ospårbar kabel ungefär 50 cm under markytan. Vad man måste göra då är att ta till gamla hederliga tricks, nämligen att både realistiskt, matematiskt och visuellt försöka lista ut hur någon tänkte för flera år sedan, för att slutligen börja göra ”kaninhål”. Kaninhål är vårt uttryck för att gräva hål i backen för att förhoppningsvis gräva rakt ned på en fiber.
Detta är ett precisionsarbete som kräver mycket eftertanke och list. När man arbetat med att hitta fiber ett tag så börjar man få en ”känsla” för hur det kan se ut och det blir mycket lättare, men till en början så känns det i princip omöjligt att hitta en fiber utan söktråd.
Mycket av arbetet bakom att hitta en av dessa odokumenterade och ospårbara fibrer medför att titta på gamla pappersritningar, satellitfoton och annat efter ledtrådar. Alla trick är tillåtna. Ibland har vi även grävt upp fiberkanalisationen närmast ett hus och tittat vilket håll ledningen går, sedan grävt kaninhål varje 30-50 cm för att följa kanalisationen i backen. Efter några hundra meter är man ganska less på fiber, men samtidigt är det spännande att lösa problemet och äntligen få dokumentera upp var fibern går. När en ”jakt på fiber” är slut, så behöver vi ju aldrig göra om det igen.
I skrivande stund så är jag faktiskt på väg ut på ett av dessa arbeten, där vi har en by utanför Jokkmokk som det finns en odokumenterad fiber på. Förhoppningsvis löser jag det, men samtidigt är jag ensam ute i fält, vilket inte är idealiskt. Oftast är vi två, för att kunna komma med idéer eller för att kunna flytta utrustningen på två olika punkter för att försöka få en signal.
Vi får se hur det går. Önska mig lycka till. =)
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.