Gerber Bear Grylls Ultimate Folding Sheath Knife

Att jag inte brukar vara en förespråkare av Gerbers knivar borde inte vara någon överraskning. I min värld så är dom snäppet bättre än många Kinesiska piratkopior, men inte bättre än alla. Stålet som oftast är mystiskt benämnt som ”Rostfritt kolstål” och tillverkat på en fabrik i Kina specificeras sällan och lika bra är väl det. Troligen så vet inte ens Gerber vad för typ av stål som använts i knivarna.

Dock köpte jag denna i ett svagt ögonblick, då Bear Grylls verkade ha koll på det mesta inom överlevnad. Men, om du förlitar dig på enbart denna kniv för att överleva så kanske du blir negativt överraskad när du minst anar det. För en bra kniv, det är det inte.

Låt oss titta närmare.

Ergonomi
Precis som med många andra Kinesiska ”överlevnadsknivar” i Rambo modell så har denna kniv, härmed kallad BG, ett rätt så ergonomiskt handtag. Kniven ligger bra i handen, men materialvalet gör att du snabbt får skador i händerna vid tyngre arbeten.

Faktum är att det gummi som använts är väldigt greppigt, vilket förhindrar att man slinter. Det är dock så greppigt att huden skadas om du inte använder handskar. Plasten i ramen som verkar vara någon typ av PVC-plast är ganska vass och skär lätt in i handen om man försöker ta i lite extra.

Kniven är rätt så stor, med en full längd på 22 cm, bladlängd på 9 cm och ihopfälld längd på 12 cm. Den väger dock inte speciellt mycket, vilket är ett tecken på att ramen i kniven är av plast och inte metall.

Kniven levereras faktiskt med en liten väska i cordura-liknande-material där den är tänkt att vara, men passar faktiskt inte på längden, vilket gör att locket som säkras av kardborre inte går att stänga. Så, egentligen är den ju inte något plus i kanten utan tvärt om.

Skära
Då det 9 cm långa bladet på BG är halvt serraterat (4 cm), med bara främre delen slät, så är den lite klumpig att använda för att exempelvis skära papper eller sprätta en kartong. Den enda gång jag skulle vilja ha serratering överhuvudtaget på en kniv vore och den skulle användas för att kapa tross med.

Om bladet hade varit utan serratering så hade den fått ett betydligt högre betyg, men som den ser ut så får den nöja sig med en medioker poäng.

Material
Här blir det genast lite svårare. Gerber har valt att inte benämna stålet som något alls, utan beskriver det som ett rostfritt hög-carbon stål. Det känns inte speciellt förtroendeingivande och bör heller inte vara det, vi pratar troligen ett billigt Kinesiskt stål av något slag.

Handtaget är tillverkat av hård PVC med gummi, som påminner om ”superknivarna” som fanns när man var liten. Bear Grylls kan nog påminna lite om forna tidens Rambo, precis som knivarna.

Allt som allt så känns kniven både billig och tråkigt ihopsatt, då bladet går tungt att röra på, men glappar omkring åt alla väderstreck även i låst läge.

Med tanke på materialval och hemlighetsmakeriet bakom tillverkningen så skulle jag nog tippa att första intrycket stämmer rätt så bra.

En hand
När det kommer till en-hand manövrering av BG kniven så går den att öppna, om man är riktigt stark i fingrarna. Bladet känns väldigt trögt och detta beror troligen på att det saknas någon form av bushings mellan ramen och bladet. Med handskar på så är man troligen chanslös, eftersom tum-knoppen på bladet är lite för liten och bladet helt enkelt är för trögt.

Att fälla ihop kniven är omöjligt, då den är av typen lock-back och kräver två händer för att stängas, vilket är lite trist.

Trots att den kanske skulle gå att lossa och smörja tills den faktiskt fungerade som det var tänkt, så måste jag bedöma den i det skick som den kom.

Matberedning
Ett gummierat handtag och långt blad är ofta recept på riktigt bra knivar för matberedning. Dock är det halvt serraterade bladet inte speciellt trevlig att skära mat med och oftast slutar det med väldigt nedgrisat blad som är svårt att rengöra.

Trots att detta hade kunnat vara ett moment som kniven faktiskt fungerade väl på, så har den stora problem att prestera.

Göra upp eld
BG kniven är ju en given överlevnadskniv, vilket borde göra att den kammar hem ganska så mycket alla poäng i denna gren. Det serraterade bladet gör att det är omöjligt att skära närmast handtaget, vilket nästan är ett krav då man gör fjäderstickor.

Baksidan av bladet är avrundat och täckt av någon form av teflon, vilket gör att det inte heller går att dra ett eldstål här. Den enda lösningen är att använda bladet, som väldigt fort tappar sin egg vid sådan behandling på grund av det mjuka stålet.

Att benämna denna kniv som överlevnadskniv är ett hån och kan eventuellt försätta användaren i fara istället.

Skärpa
Precis som du redan har listat ut så håller inte detta stål någon speciellt bra skärpa. Jag vill påstå att även den billigaste Morakniven är tillverkad av bättre stål och håller skärpan minst fyra gånger så länge.

Serrateringen på bladet var visserligen vasst, men redan efter några avskurna rep så finns det ingenting kvar av skärpan även här.

Slipa
Att slipa ett blad med serratering av typen liten-liten-stor är inte speciellt trevligt. Detta kräver speciella keramiska stavar som jag visserligen har, men eftersom jag inte är ett fan av serratering till att börja med så är det något jag endast motvilligt använder. Den släta, främre delen, av kniven går att slipa upp och få relativt vass.

Ekonomi/Prisvärdhet
En Gerber Bear Grylls Ultimate Folding Sheath Knife kostar runt 400 kr, vilket kan tyckas vara ett billigt pris att betala för en ”äkta Bear Grylls”. Luras dock inte av gallionsfiguren och en billig skräpkniv från Kina. Om denna kniv hade kostat hälften av ursprungspriset så hade den fortfarande inte varit ett kap, utan bara ännu en billig kniv.

Jag kan inte rekommendera denna till någon som seriöst håller på med knivar, eller ens hobbyister som bara vill ha något att gräva upp rötter med. Vad du än läser på nätet om att denna kniv är bra, är bara betald marknadsföring.

Slutord och betyg
Gerber Bear Grylls Ultimate Folding Sheath Knife är inte någon favorit för mig. Tyvärr så har forna tidens Gerber totalt dött och lämnar enbart ett spår av billiga Kinesiska skräpknivar bakom sig. Att benämna denna kniv som ”överlevnadskniv” vet jag får många att rysa i obehag, då den troligen skulle orsaka mer skador vid en överlevnadssituation än den skulle motverka.

På senare tid så förstår jag varför Bear Grylls valt att stämpla sitt namn på denna kniv och allt hade med pengar att göra. Han var trots allt bara en gallionsfigur som hade ett populärt TV program, precis som MacGyver. Den sist nämnda representerade dock ett bättre märke. =)