Jag fick precis in en läsarfråga som rörde ”gear-shaming”, alltså en situation där man hånas eller ses ner på eftersom man inte har en specifik utrustning i Bushcraft eller skogslivet som sådant… Hur sjukt låter inte detta? Jag trodde först att det rörde sig om ett skämt då jag ibland får in dessa, men denna gång var tonen så allvarlig att jag inte tror att det är menat som ett skämt.
Sättet frågan skrevs på var seriös, men situationen i sig känns i det närmaste surrealistisk och påhittad. Efter att ruvat på denna fråga ett tag och haft chansen att prata med mina vänner om detta så är vi alla överens om att det troligen finns något så konstigt som ”gear-shaming” i Bushcraft trots allt.
Frågan jag fick var från en tjej i 25 års åldern som hållit på med Bushcrafting/uteliv i alla former under hela sin uppväxt. Intresset kom av hennes bröder och att hon alltid bott i direkt närhet med naturen. Efter att hon flyttat till en större ort så fann hon snabbt ett gäng med personer som älskar natur och uteliv. Hon umgås inte med några av dessa personer under några andra former, varken privat eller i arbetet.
Dom träffas och umgås i skogen några gånger i månaden, delar tips och trix, snickrar lite på en gemensam off-grid stuga och äter oftast enkla middagar tillsammans på kvällarna. Gruppen består av ett antal personer varav enbart två andra också är kvinnor i 30-40 års åldern. Männen i gruppen är i spannet 40-60 år.
Efter att det gått ett tag känner hon dock en utanförskap och att flera i gruppen ser ner på henne av någon anledning. Hon inser att hon utsätts för ”gear-shaming”. Trots att hennes kunskap om natur och uteliv överträffar många av personerna i gruppen så ignoreras eller förlöjligas hennes tips och trix oftast. Hånfulla kommentarer och liknelser gör att hon känner sig mindre värd. Hon säger också att det är från männen i gruppen som hon känner denna form av mobbing ifrån.
Kommentarerna rör oftast hennes utrustning och bristen på ”kvalité” är återkommande. Hennes utrustning består i stora drag av egentillverkad kniv och halv-slitna (men bekväma) skogskläder. Hon bär egentligen ingenting som kan benämnas som ”märkes utrustning” heller. Hon säger att det plötsligt inte är roligt längre och undrar, ”Vad gör jag nu?”…
Det jag säger nu kommer att låta över-förenklat och något som inte är speciellt genomtänkt, men du bör lämna den gruppen. Personligen så ser alla jag känner upp till en person med personlig utrustning med slitna och väl använda skogskläder. Detta är ett tecken på att man förstår vad Bushcraft är och inte är rädd att vistas ute i naturen. Att ha en egentillverkad kniv är väldigt högt på listan hos Bushcrafters och den som säger annat ljuger troligen. Om man använder Fjällräven eller militärt överskott, Fällkniven A1x eller en Morakniv Basic, det spelar ingen roll. Det är inte vad man har, utan vad man gör med det som är det viktigaste.
En tanke jag har, som möjligtvis kan göra att situationen löser sig, är om du har möjlighet att ta upp dina känslor med dom andra kvinnorna i gruppen och se om dom upptäckt något liknande beteende. Jag misstänker att det kan vara frågan om ”män kan bäst”-mentalitet från männen i gruppen. Detta är en mycket vanlig form av diskriminering som tyvärr ofta kan vara nästan omedvetet från männens sida. Man säger att det finns ett medfött behov att visa sig ”stora och starka” inför kvinnor, men ärligt talat så är det bara skitstövlar som inte vet bättre.
Det kan ofta hjälpa att vädra sina åsikter om det är denna form av diskriminering som är problemet. Om fler kvinnor än du blivit utsatt för liknande behandling så är det troligen ”män kan bäst”-mentalitet som ligger bakom. Men även om övriga kvinnor i gruppen inte känt av ”män kan bäst” så finns det en chans att det ändå är det som spökar.
Jag säger inte att ”gear-shaming” inte existerar, tvärt om är det garanterat något mycket verkligt på många ställen. Personligen har jag aldrig varit med om en liknande situation, men jag ju dock en insnöad Bushcrafter från Lappland. Här använder vi det som finns till hands och många ärver dessutom mycket utrustning från föräldrar eller syskon.
När det gäller denna form av mobbing så kan det mycket väl vara andra saker som gäller på andra ställen. Men det borde ändå vara grundläggande att vi alla är ute efter att ha en trevlig stund i skogen. Ju enklare utrustning desto bättre. Vintage är att föredra och egentillverkat är drömmen… Eller?
Jag har lovat att inte avslöja något om denna person förutom det jag skrivit ovan, för att undvika att hon blir identifierad och utsatt för ännu mer ”mobbing”, för det är exakt vad det låter som. Många detaljer runt hennes fråga är borttagna, då jag känner att det ger onödiga ledtrådar till vem hon är. Min fråga till mina läsare är om ni blivit utsatta för något liknande? Jag är intresserade av att höra från alla som håller på med Bushcraft, uteliv och camping. Stora eller små grupper. Kort och gott, alla som känner igen sig i situationen här ovan.
Det går att maila in till mig på läsarfrågor istället för att kommentera, så får jag både bättre koll och ingen behöver hänga ut sig i onödan. Om ni ändå vill kommentera, men inte vill avslöja ert riktiga namn, hitta på ett namn i fältet ”namn” så är det löst. Jag publicerar aldrig mail-adresser eller liknande, så den bör vara korrekt. Den används enbart av hemsidan för att notifiera om ett svar kommer till en kommentar.
Ha en bra dag och trevlig helg så hörs vi snart igen.