view of operating room

Gastroskopi – ”Det är lika bra…”

Det är inte ofta jag skriver om mina åkommor på bloggen, av den enkla anledningen att varken jag eller någon annan är intresserad. Det var dock en överraskning när jag fick ett brev i brevlådan där det stod att jag skulle in på Gastroskopi. Det är när man går in med en kamera via munnen och filmar matsmältning och liknande saker.

När jag ringde sjukstugan och kollade varför jag skulle in på Gastroskopi så sa dom att min läkare hade bokat en tid. Detta var dock inget jag kände till, utan sa att det måste ha begåtts ett misstag, men det ville dom inte höra på överhuvudtaget. ”Det är lika bra att du kommer när du blir kallad, om du nekar denna så kan det dröja väldigt länge innan du får chansen igen…”, fick jag till svar och åkte snällt till sjukstugan för min något onödiga undersökning.

Väl där så våndades jag rätt så ordentligt. Det finns få undersökningar som jag är så orolig över som just Gastroskopi. Jag har varit med om dessa förut och det slutar oftast med att man spottar blod, har otroliga smärtor i kroppen i flera dagar och får ett svar att allt ser ok ut. Jag förstår att undersökningen är viktig, men då borde det ju finnas en grund för den också, tycker i alla fall jag.

När det var min tid att komma in så fick jag träffa tre läkare, en expert, en som skulle lära sig och en som var praktikant av något slag. Första frågan jag fick var vilka bekymmer jag hade med magen, men då jag sa att det inte var några problem så såg alla ut som frågetecken. ”Men, varför är du här då?” sa experten på Gastroskopi. ”Ni sa att det var lika bra att jag kom hit… Jag ifrågasatte också varför…”

Alla tittade på varandra ett tag, det knappades på datorn och sedan läste han att remissen hade gått ut till sjukstugan i Augusti 2021. Han frågade vad jag hade för bekymmer då, men det kom jag inte ihåg. ”Troligen något med magen”, gissade jag. Han tittade på mig ett tag och sa ”Gå och köp en lott, detta är din lyckodag. Du kan klä på dig och åka och äta något istället”.

Nu sitter jag hemma, nästan 25 mil senare och halva tanken slut på bilen, för ingenting. Det är lite så att man blir irriterad. Rese-ersättning går ju förstås att få ut om man vill, men 40 kr räcker inte att fylla upp tanken med.

Vad någon ska göra med ovanstående information vet jag inte, men jag behövde ventilera mig lite. Jag behöver dessutom sova ett tag, eftersom jag legat vaken hela natten och vridit och vänt på mig i sängen. Nervös över undersökningen som aldrig blev av… Lite av ett antiklimax…

Ha en bättre dag än mig så hörs vi snart igen. =)