Bark River Bravo EDC – Testet!

Då var det dags att presentera resultatet av mina rätt så intensiva tester med Bark River Bravo EDC. Detta är inte direkt en Bushcraft kniv, men den är full-tånge och är tillverkad av ELMAX, så jag förväntar mig inget mindre än att den ska fungera även för Bushcraft. Låt oss börja med att titta lite på vad den är gjord av.

Material
Bark River Bravo EDC är tillverkad av Böhler/Uddeholm stålet ELMAX, vilket är ett väldigt kompetent och tufft stål. Stålets komposition gör att den är väldigt skyddad mot korrosion, vilket gör den till ett fint stål för överlevnadsknivar. Handtaget är tillverkad av stabiliserad och färgad elder burl i blått och guld mönster. Bladet är 3.2 mm tjockt och är ca 86 mm långt med konvex slipning. Den totala längden på kniven är 181 mm. Vikten ligger på rimliga 85 gram (enbart kniven) och känns balanserad och bra i handen.

Slidan till kniven är gjort i sadel-läder och är brunt, dock skiljer sig färgerna på slidan beroende på materialet i handtaget. En av fördelarna som återfanns på min Bravo 1.25, att slidan är anpassad för både vänster och högerhänta, finns dessvärre inte på slidan till Bravo EDC. Detta var en besvikelse, men samtidigt har jag ju vant mig vid att ha knivar felvända så det får väl gå.  

Kvalitetsmässigt så finns det ingenting att klaga på när det gäller kniv eller slida, dock hade jag som vanligt föredragit en slida i ett tåligare material, men ska det vara fint så ska det. ?

Vedklyvning
Med risk att framstå som en expert på området så kan jag avslöja att just detta moment, vedklyvning, inte är Bravo EDC’s starkaste sida. Detta beror dock enbart på dess storlek och inte materialet som den är tillverkad av. Jag har spenderat flera timmar med att klyva med denna kniv, vilket var angenämt och enkelt, men då talar vi mindre grenar och inte klabbar.

Den har varit perfekt att klyva mindre saker till min Biostove och det vassa konvexa bladet gör att den är enkel att klyva genom att pressa bladet genom grenarna, så den är väldigt kapabel och robust.

Huggning
Att hugga grenar och annat med Bravo EDC känns i det närmaste hopplöst. Vi pratar om en kniv som väger strax över 80 gram och har en total längd på under 20 cm. Den är absolut ingen huggare i något avseende. Även här känns kniven robust och kapabel, men den har dessvärre fysikens lagar som begränsar.

Tälja
Att tälja med en Bravo EDC är riktigt roligt. Det vassa bladet i kombination med den konvexa eggen gör att den har ett ordentligt bett, utan att för den delen gräva sig in för djupt i träet, som annars är vanligt med exempelvis Scandi-slipning. Handtagets utformning, som i princip är som på dom stora Bravo-knivarna fast i mindre skala, fungerar perfekt i alla grepp jag testat. Inga hotspots eller obekvämligheter.

Detta är, om inte min bästa tälj-kniv, så är den i absoluta toppen bland alla knivar jag äger. Den slitstarka eggen gör också att man kan arbeta i timmar utan att behöva känna att kniven blir slö och jobbig att använda.

Matberedning
När det gäller att hantera mat så fungerar dock Bravo EDC riktigt bra. Det något tunnare bladet gör att den lätt skär igenom kött och grönsaker samtidigt som den inte bryter lös bitar från hårdare rotfrukter och liknande. Detta är annars vanligt med tjockare blad. På grund av ELMAX stålet i Bravo EDC så behöver man inte vara orolig att den ska bli missfärgad eller skadad på något sätt av att man skär lök eller andra saker som påverkar kolstål negativt.

Jag har använt denna kniv i många timmar för just matberedning och den har visat sig vara fantastiskt smidig och enkel för just detta moment. Jag skulle vilja sträcka mig till att säga att detta är min nya ”finkniv” ute i skogen. Den fungerar helt enkelt underbart när man behöver en mer hanterbar kniv som erbjuder kontroll och skärpa. Handtagets utformning gör att den ligger perfekt i min hand.

Göra upp eld
Att göra upp eld med Bark River Bravo EDC fungerade föredömligt bra. Den är inte som en Garberg, men det fungerade bra att dra eldstål och skrapa trä med. Precis som med Bravo 1.25 så hade jag föredragit lite vassare rygg, men samtidigt så hade det troligen påverkat ergonomin negativt.

Att göra fjäderstickor var väldigt lätt med det lilla och extremt vassa bladet. Handtaget erbjuder väldigt trevligt grepp och jag hittade snabbt min ”sweetspot” för att göra långa och fina fjäderstickor. Föredömligt bra, helt enkelt.

Storleksjämförelse mellan Bravo EDC (vänster) och Bravo 1.25 (höger)

Skärpa
Det kanske är synd att kalla det en trend, men detta är den andra Bark River kniven jag köper som inte är speciellt vass direkt ur kartongen. Precis som med min Bravo 1.25 var den inte direkt vass, men inte heller slö. Efter några minuter med min läder-stropp så blev den rakbladsvass och behöll skärpan väldigt, väldigt bra. Jag har inte märkt av några som helst problem med eggen i övrigt.

Slipa
Som vanligt har jag inte behövt slipa bladet utan har enbart stroppat upp den till ruskig skärpa. Den verkar väldigt enkel att slipa, baserat på min begränsade erfarenhet. Jag hörde att ELMAX skulle vara ett tungt och eländigt stål att slipa, men jag tyckte det fungerade bra.

Som vanligt är den bästa strategin runt dessa super-pulverstål att inte låta dom bli extremt slöa innan man börjar göra något åt dom. Att stroppa bladet och underhålla det efter varje hård arbetsdag gör att det inte behöver ta timmar att få tillbaka eggen, utan bara några minuter. Det är det värt.

Ergonomi
Jag har varit inne på det tidigare och kan inte säga annat än utsökt i detta moment. Bravo EDC har troligen en av dom bekvämaste handtagen jag känt på en EDC kniv. Kortfattat kan man säga att det är exakt samma utformning på detta handtag som dom större Bravo modellerna, men skalan är neddragen till hälften.

Vi pratar inte om ett fullt grepp i handen, men samtidigt föredrar jag nog ett kortare och tunnare handtag på en EDC kniv. Detta gör att den går att hålla i alla möjliga väderstreck utan att den skaver eller känns otymplig i handen. Samtidigt är det svårare att hålla ett hårt grepp i ett tunt och litet handtag, men det är ingenting som påverkar vid lättare uppgifter, som denna kniv är anpassad för.

När det gäller slidan så blev jag lite besviken över att den inte hade samma utformning som på min Bravo 1.25. Det är inte någon form av deal-breaker för mig, men jag är samtidigt en sucker för innovativt tänkande. Eftersom det är just en EDC kniv så kan man tänka sig att ha två knivar i bältet samtidigt, vilket hade underlättat för både höger och vänsterhänta om slidan varit ambidexteriös.

Slidan har en bältesloop som är lite för högt upp för min smak, vilket gör att kniven hänger ganska långt ned på bältet och påminner om en vanlig slidkniv. Detta löste jag genom att tillverka en egen loop lite längre ned (se min video). Kniven sitter också ganska djupt in i slidan, vilket gör att det blir svårt att greppa handtaget med handskar eller om man är lite torr om händerna. Detta löste jag genom en läderloop genom handtaget, så att man kan ”fiska upp” kniven vid behov.

Jag är inte ett direkt fan av slidan på Bravo EDC, men samtidigt är det svårt att klaga då den är både av bra kvalitet och passar kniven väldigt bra. I övrigt är den i topp när det gäller ergonomi.

Prisvärdhet
Som vanligt med Bark River knivarna så pratar vi inte om en billig kniv. Denna lilla EDC kniv kostade över 2700 kr, vilket får många att rygga tillbaka. Dock anser jag att stålet som används, materialet i handtaget och slidan tillsammans gör att det blir ett prisvärt och vackert paket. Vi pratar trots allt om en semi-custom kniv i exklusivt stål.

Bark River knivarna är inte tillverkade för att ha i monter, trots att dom lätt skulle gå att ha där. Dom är bruksknivar som är tillverkade för att användas, vilket är uppenbart när man håller knivarna i handen.

Jag har sagt det förut, men säger det igen, Bark River kommer alltid kosta mer än en serie-tillverkad kniv som robotar hanterat, det kommer man inte undan. Dom är inte billiga på något sätt och man får ungefär det man betalar för, varken mer eller mindre. Men samtidigt som kniven är dyr att köpa och många gånger nästan omöjliga att få tag på (läs här) så tycker jag som sagt att den är prisvärd.

Slutord och betyg
Att ha en EDC kniv med fast blad är något av en paradox för mig. Jag föredrar att ha en mindre fällkniv med mig, men då gör man samtidigt uppoffringar när det gäller tåligheten. En kniv med fast blad kommer alltid att vara tuffare och mer användbar än en fällkniv, så är det bara.

Min Bark River Bravo EDC har jag hanterat som en riktig Bushcrafter, vilket gör att den får svårt att hänga med i många av dom tyngre momenten. Detta hade jag räknat med redan innan jag beställde kniven. Dock finns det många moment inom just Bushcraft som inte kräver tunga och tjocka knivar, utan mer finess och känsla. Det är här som Bravo EDC visar framfötterna.

Allt som allt är jag väldigt nöjd med min investering och denna kniv blev väldigt snabbt en favorit såväl ute i skogen som i jobbet. Det finns många gånger då en liten men tuff kniv kommer till användning mer än en fällkniv. Dock kommer jag inte att välja denna istället för mina Victorinox, då dom erbjuder betydligt mer funktioner. Den kommer dock att få följa med som en backup om det blir tyngre uppgifter i vardagens äventyr.

Jag avslutar på samma sätt som med mitt test på Bravo 1.25. Om du funderat på en Bark River kniv, för att använda vid jakt eller skogsliv, tveka inte för länge. Om du har turen att hitta en kniv som du finner snygg och väl designad så bör du köpa den så fort som möjligt. Dessa knivar växer inte på träd och chansen att du ska få tag på en likadan är försvinnande liten, då det faktiskt rör sig om en semi-custom kniv i begränsad utgåva.

Om du inte läst historien bakom Bark River så rekommenderar jag detta inlägg som jag skrev tidigare.

Ha en bra dag så hörs vi snart igen.