Apple, då och nu.

Först vill jag varna att detta är en ”rant”. Det vill säga, en text som ganska osammanhängande håller ihop runt ett tema, som i det här fallet är Apple. Om det verkar lite förvirrande att läsa texten, prova läsa den igen. Det är inte alltid genomtänkt, men det är direkt från tankarna in i datorn, så ärligheten finns där. 

När det gäller Apple och deras utveckling på den mobila fronten, så sker det mesta i det dolda. Enligt min mening i alla fall. Som inbiten (eller före detta inbiten) Android användare så fanns det klara delar att särskilja iOS från ”det bättre alternativet”. Apple hade alltid sina egna lösningar, sina egna kablar och sina egenheter som irriterade.

Det som alltid har stört mig med iPhones var att det i princip var omöjligt att se på film och annat nedladdat innehåll, som man annars med enkelhet kunde visa på Android. Detta var dock länge sedan det var sant.

Idag går det utmärkt att lyssna på sina MP3 ljudböcker, titta på film i diverse format och även lägga in musik på telefonen utan att behöva använda iTunes, som annars var lite av ett gissel.

I mångt och mycket har den moderna typen av iPhone förvandlats till en Android ersättare. Exempelvis sitter jag just nu och skriver detta på min iPhone 6S Plus användandes ett tangentbord från Samsung som egentligen är anpassat för Android. Det fungerar faktiskt bättre med ett Android tangentbord på iOS än på Android, vilket är fantastiskt irriterande.

Faktumet är att YouTube och mängder av Google-tjänster fungerar väldigt mycket bättre på en iPhone än på en Android telefon. Till och med om du jämför Nexus mot iPhone så erbjuder Apple betydligt smidigare, snabbare och snyggare lösningar. Det roliga är att lösningen på exempelvis YouTube är ju tillverkad av Google själva, så frågan är ”går det inte att lösa på Android, eller ids Google inte satsa på sitt eget OS?” Tänk på det. Google sållar sig garanterat till dom som har pengarna och Apple passar exakt in på den beskrivningen, varför inte erbjuda ”det lilla extra” där pengarna finns. Eller…?

Om jag ser tillbaka på min mobila historia med Android, Windows Mobile och iOS i bakfickan så inser man snabbt var utvecklingen egentligen har gått snabbast framåt. På Android sidan så brainstormas det fullt ut och Google X labbet hittar på saker som bara existerat i fantasin tidigare. Problemet med dessa saker är att dom oftast stannar där, i fantasin.

Hos Microsoft så utlovas guld och gröna skogar, men deras löften är lika lättvindiga som en politikers under valtider. Kontroverser rörande deras utveckling av Windows 10 Mobile gör att kunder väljer något annat istället. Dessutom skrämmer dom bort alla utvecklare, som faktiskt utgör grunden för hela operativsystemets fortlevnad.

Hos Apple så poleras det och dom där sista skrynklorna i operativsystemet stryks bort. När allt fungerar som det ska och alla är nöjda så börjar Apple undersöka om det går att förbättra en funktion ytterligare. Deras ledord verkar vara ”If it’s not broke, don’t try to fix it”, något som många misstar för passivitet och oförmåga att tänka innovativt.

Om man satsar all sin tid med huvudet bland molnen så får man väldigt lite gjort i den verkliga världen. I dagens samhälle går det inte heller att lova och ljuga, eftersom sanningen snabbt hinner ikapp.

Apple har haft ett väldigt hårt grepp om verkligheten i många år nu och jämfört med Google så verkar dom tråkiga och lite bakåtsträvande. Men faktumet är att Apple gång på gång gett konsumenterna vad dom vill ha, inte vad dom fantiserar om ska finnas i framtiden. Det är här den största vinsten har gjorts, enligt min mening.

Där Apple har presenterat saker som fungerar och underlättar så har Android presenterat ett smakprov av framtiden, där saker och ting inte direkt är i linje med vad som fungerar. Samsung har exempelvis notoriskt presenterat lösningar som ingen efterfrågat eller kanske överhuvudtaget vill ha. Dessa har också fungerat väldigt dåligt i många fall och istället för att erbjuda en positiv upplevelse så har det varit en mardröm för många.

Dom flesta som provat bägge sidorna håller nog med, men varför är det så här? Varför fungerar en applikation som är tillverkad av Google felfritt på en konkurrents operativsystem, medan den fungerar väldigt dåligt på deras eget. Hur kan det komma sig att bluetooth tillbehör som är designade efter en standard fungerar bättre hos en tillverkare än hos en annan?

Nu känns det som att jag skulle ha presenterat ett svar på frågorna här ovanför, men jag vet faktiskt inte varför det är så här.

Det som slutligen hände mig, ännu en gång, var att jag lämnade Android lägret för att sålla mig till ”standarden som fungerar”. Långt bort från kraschande appar och framförallt appar i absolut sämst kvalité. Där till och med Google lyckas bättre på Apples plattform än sin egen. Där snabbhet och prestanda inte mäts i hur många kärnor processorn har eller hur många GB RAM som gömmer sig på kretskorten. Där kvalitén på skärmen inte mäts i hur många pixlar som ryms, utan hur bra man kan läsa en text och hur väl en bild visas.

Ett annat faktum är att ingen telefon i dagsläget är lika snabb som en iPhone 6S. Varken Galaxy S7, Huawei P9 eller någon annan Android telefon slår en snart ett år gammal telefon från Apple. Tänk på det. Snart är det dags för Apple att presentera nästa generation iPhones, som garanterat kommer att vara mycket snabbare än dagens modell.

Det som är absolut avgörande är att jag inte behöver fundera om larmet ringer på morgonen, eller om strömmen räcker tills dagens slut. Jag behöver inte heller gorma med special-laddare eller en hög med kablar för olika standarder. Om jag köper en ny iPhone så är jag säker på att mina HDMI kablar och annat passar exakt lika bra på den nya telefonen som på den gamla.

Det är rätt lustigt när man tänker på det, att den som var minst standard av alla visade sig vara standarden självt.

Ha en bra dag.