En debatt som pågår just nu är hur Microsoft börjat spåra ur totalt. Jag orkar egentligen inte gå in på allt som uppdagats dom senaste veckorna, men du hittar säkert mängder av information online om du letar.
Att Microsoft har problem är något man inte minst känner av på jobbet. I princip alla Microsoft produkter buggar och krånglar hela tiden. Att kunna arbeta effektivt med projektledning och känna förtroende för Microsoft blir allt svårare. I och med att jag sitter på IT så hör jag varje dag hur något slutar fungera eller hur konton blir hackade. Idag var det dock något som hände inom mig. Jag tror vi alla har varit där. Den där punkten där bägaren rinner över.
För vissa är det en tvingande uppdatering som startar om datorn mitt i ett viktigt arbete, eller som för mig, mitt i en säkerhetskopiering så startade datorn om… För andra är det känslan av att operativsystemet blir mer av en reklamplattform än ett verktyg.
För mig? Det handlade om insikten att min PC hemma egentligen bara har varit en glorifierad spelkonsol med ett ovanligt rörigt gränssnitt och säkerhetsproblem. På något sätt så hade jag snöat in i tron att Windows var för spel, MacOS var för kreativt arbete och Linux, tja, den var för labbmiljöer och experiment.
Jag har ju i och för sig bara använt Linux på detta sätt under lång tid, så det har blivit lite av ett fack som jag stoppat Linux i. Men när jag fick upp ögonen för att Linux fungerar minst lika bra, eller bättre, att spela på… Då var det väldigt lockande att gå över till Linux hemma. Men jag var fortfarande inte så motiverad att jag orkade sitta och installera om alla spel och tjorva med inställningar…
Sedan hände något annat. Det var på jobbet när ett viktigt möte med en entreprenör skulle starta. Jag satt och väntade i lobbyn och i samma sekund som mötet började så krashade Teams. Precis i tid för när mötet skulle börja. Jag satt dom följande 10 minuterna och försökte få igång allt igen, men bara efter en omstart av Windows så började allt fungera igen.
Det var inte bara pinsamt och irriterande, det var det som fick bägaren att rinna över. Jag fick helt enkelt nog. Nu räcker det. En enda tanke rusade i mitt huvud under hela mötet. Jag var fast besluten om att rensa disken på Windows och gå över till Linux på allvar.
Windows 11 Enterprise får stanna på jobbet (där det hör hemma, eller i alla fall där jag tvingas uthärda det), men hemma på min Acer Nitro påbörjas nu ett nytt äventyr. Det är dags att låta Linux ta över förarsätet, än en gång. Det är faktiskt inte första gången som jag får nog och rensar Windows från hemmet. Men denna gång är det nog för gott.
Om vi tar ett steg tillbaka från min situation och är helt ärliga. Varför vi har kvar Windows på våra privata datorer egentligen? För de flesta av oss handlar det om två saker, att surfa på Internet och spel, där det sistnämnda är mångas orsak att hänga kvar i Windows miljö.
Vi har intalat oss själva att vi behöver Windows för att drivrutinerna ska fungera, för att Steam ska rulla och för att våra simulatorer ska kännas verkliga. MacOS har ju aldrig varit ett bra alternativ, men jag ser en framtid där även Mac ska gå att spela på.
Ju mer jag har suttit på min bärbara maskin med Ubuntu, desto mer har jag insett hur trött jag är på Windows-upplevelsen. Det känns tungt, det känns osäkert och det känns framför allt som att jag inte längre äger min egen hårdvara. Att sitta på jobbet med Windows 11 Enterprise har bara bekräftat känslan, att det är ett system som vill styra mig, istället för tvärtom.
Den senaste tidens buggar och problem med Microsofts mjukvaror visar bara att det inte längre är hållbart eller logiskt att hålla kvar vid Windows längre. Det händer så mycket på Linux sida av staketet att gräset på andra sidan faktiskt är betydligt grönare, på riktigt.
Ni som känner mig vet att jag vanligtvis är en “Ubuntu-kille”. Det är tryggt, det är stabilt och det fungerar. Men för det här äventyret, att förvandla min Acer Nitro till den ultimata spelmaskinen, vill jag ha något vassare. Jag vill ha något som är byggt från grunden för att krama ur varje uns av kraft ur mitt NVIDIA-kort och mina simulatorer.
Valet står just nu mellan två tunga utmanare: Pop!_OS och Bazzite.
- Pop!_OS lockar med sitt helt nya COSMIC-gränssnitt. Det är snyggt, det är snabbt och deras hantering av NVIDIA-drivrutiner är legendarisk i Linux-världen. Det känns som ett operativsystem för vuxna som faktiskt vill få saker gjorda, men som inte kompromissar med prestandan när fläktarna börjar varva upp.
- Bazzite (eller kanske Nobara) är den där spännande uppstickaren som lovar att förvandla datorn till en kraftfull hybrid mellan en PC och en spelkonsol, fast på ens egna villkor.
Det som har hållit mig tillbaka tidigare är “hårdvaru-ångesten”. Jag kör mycket Euro Truck Simulator 2 och väntar ivrigt på att få plöja fälten i Farming Simulator 25. Det är inte bara tangentbord och mus det handlar om, det är ratt, pedaler och min Saitek Side Panel, framförallt.
Tidigare har drivrutiner varit den stora barriären för Linux. Men vi lever i 2026 nu. Tekniken har sprungit ikapp. Med verktyg som Oversteer och den enorma utvecklingen inom Proton, känns det inte längre som ett chansning. Det känns som ett logiskt nästa steg. Att sitta i lastbilshytten och veta att operativsystemet under huven är lika öppet och fritt som vägarna i spelet, det är en målbild jag ser fram emot.
Så. Vad händer nu?
Processen har redan börjat. Jag har kört både Pop!_OS och Bazzite om vartannat och nu har jag bestämt mig för vilken distribution som jag ska köra på… Installations-USB:n ligger redo på skrivbordet. Jag går in mer på detta senare.
Jag känner en märklig blandning av nostalgi och ren lättnad. Nostalgi för att Windows har varit en del av mitt liv sedan barnsben, men lättnad för att jag äntligen slipper “telemetri”, oönskade appar i startmenyn och den där känslan av att vara en produkt snarare än en användare.
Det här är inte bara ett byte av operativsystem. Det är ett väldigt tydligt statement. Om vi vill att Linux ska få fotfäste och “ta över spelvärlden”, eller åtminstone bli ett värdigt alternativ för den breda massan, måste vi våga ta steget själva. Om myndigheter i Europa kan börja lämna Microsoft bakom sig för att säkra sin suveränitet, så kan jag definitivt göra det för att säkra min spelupplevelse.
Om jag någonsin känner att Linux inte räcker till annat än att spela på, så har jag min MacBook Pro, som jag faktiskt arbetar med och inte använder till spel. Jag är fullt rustad att bli av med Windows och inte sakna det heller.
Äventyret börjar nu. Vi ses på den andra sidan (den utan blåskärmar). Jag kommer förstås att hålla er uppdaterade om hur det går med detta “experiment”, men jag är laddad och känner att nu är rätt tidpunkt för detta skifte.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen!
Lämna ett svar