Ärligt talat känner jag viss abstinens. Jag är bortkopplad från världen och jag vet inte längre vad X tycker om Ys nya profilbild. Jag vet inte ens vilka som plötsligt blivit gravida eller köpt nytt bröd… Jag vet ingenting!
Jag ångrar mig inte. Nu får jag ro att städa och lust att ringa kompisar. Problemet är dock att jag måste vänja mig med att inte längre veta vilka som har tid att prata… Det var så enkelt när man var liten och inte ens ringde, utan gick över till grannen och knackade på. Antingen öppnade kompisen, eller så gick man vidare till nästa gata. NU måste man veta innan man ringer om personen har tid med en. Lite konstigt då det var nu när vi blev stora som vi alltid skulle ha tid, för nu slipper vi ju skolan…
…Och plötsligt blev man nostalgisk över det tidiga nittiotalets underbara frihet! Med andra ord dags att slå av datorn och ta några minuter med rockringen 😉