Jag fick nyligen ett mycket insiktsfullt brev från en läsare vid namn Jan. Jan ställde en fråga som egentligen rör ett fenomen vi alla stött på, oavsett om det handlar om gamla fjärrkontroller, verktygshandtag eller inredningsdetaljer i bilar, nämligen att vissa plast- och gummiytor blir “klistriga” med tiden.
Så här lyder brevet:
Hej Igen.
En tanke som fick sin uppkomst i andra sammanhang, hur diverse plaster/gummin förändras över tid.
I det här fallet som knivskaft.
Mina Mora från 90-talet (vet ej modellbeteckning, 3xx?) som jag har i kolstål, laminerat stål och rostfritt med rött, svart och blått skaft i “hårdplast”, där har inget negativt hänt med skaftet. Förutom att bladen är för tunna tycker jag mycket bra om dem. Bra design för både blad och skaft, det är mao inte de förfärligt fula hantverkarknivarna vid den tiden.
Vissa “mjuka/halvmjuka” plaster (du hör, jag är ingen materialexpert) utvecklar över tid en yta som är klistrig/klibbig. Vad är din erfarenhet av detta när det gäller Moras produkter? Det kanske inte gått tillräckligt lång tid. Mora 2000 har väl haft halvmjukt skaft länge, men annars är det ju relativt nytt?
Jag frågar bland annat på grund av att jag överväger vissa av de senare, dyrare, knivarna. De aspekter jag tycker om i dem är tyvärr inte samlade i en och samma kniv. Förhoppningsvis kan jag utveckla det i ett senare brev.
Förutom att jag är tacksam för dina eventuella erfarenheter i frågan, så kan ju skaftmaterials egenskaper vara en möjlig inspiration för en artikel i bloggen om du, mot förmodan, saknar ämne någon dag.
Jan
Först och främst. Jag ser fram emot att höra om aspekterna i knivarna som Jan nämner. Kanske kan jag till och med vara till hjälp att hitta en modell som täcker det mesta som efterfrågas. För det andra så älskar jag läsarfrågor, eftersom jag får chansen att skriva just andra ämnen och saker jag inte kommit på själv.
När det gäller att hålla igång en blogg som jag gör, med inlägg varje dag, så är det lätt att man snöar in och skriver samma saker hela tiden. Därför är läsarfrågor en stor del i att jag klarar veckorna med bloggen. Jag är därför oerhört tacksam för Jans brev.
Just denna fråga har jag aldrig fått förut, men jag har förstås grävt ned mig i ämnet tidigare och har faktiskt ett svar redo att skriva direkt.
Jan beskriver hur hans 90-tals-Moraknivar i hårdplast har klarat tidens prövning med bravur, men han hyser viss oro inför att investera i de moderna, dyrare modellerna. Är de moderna, mjukare skaften en tickande bomb av klibbighet?
Låt oss dyka ner i materialvetenskapen bakom knivskaft.
Hårdplastens odödlighet
När vi tittar på Moraknivar från 90-talet så är de flesta av dessa tillverkade av polypropen (PP). Polypropen är en fantastisk polymer i sammanhanget. Den är hård, relativt slagtålig, kemiskt stabil och i princip ”död”.
Med detta menar jag att den inte reagerar med omgivningen eller användarens hudfett på ett sätt som bryter ner den. Man brukar kalla detta för “kemiskt stabil”.
Det är därför en kniv från 90-talet kan kännas precis likadan idag som när den lämnade fabriken. Den kräver inga mjukgörare som kan vandra ut och göra ytan klibbig.
Vad är “mjukgörare”? Låt oss titta närmare på detta.
Varför saker blir “klibbiga”
När vi talar om ”mjuka” material på verktyg (ofta kallat TPE eller termoplastiska elastomerer) så är det en annan typ av kemisk uppbyggnad. För att göra plast mjukt och greppvänligt tillsätter man ofta mjukgörare eller använder polymerer med en annan struktur.
Det klibbiga fenomenet uppstår främst när dessa ämnen, mjukgörarna, börjar ”vandra”. Detta sker antingen över tid, på grund av påverkan från UV-ljus, värme eller lösningsmedel. Plastens kedjor bryts alltså ner via fotonedbrytning eller oxidering.
När mjukgörarna i plasten lämnar materialet och lägger sig på ytan skapas den där klassiska, klibbiga känslan.
Det viktigaste att lägga bakom örat i detta fall är att det inte bara är otrevligt, det är ett tecken på att materialet faktiskt håller på att degradera och faktiskt förlorat sina ursprungliga egenskaper.
Moraknivs “halvmjuka” skaft, vad är skillnaden?
Här kommer det intressanta när det gäller just Morakniv. Många billiga konsumentprodukter använder en sprayad eller tunn yta av “soft-touch-gummi” som snabbt bryts ner. Man kan se detta på många olika knivar runt om i världen också. Men Morakniv har en annan filosofi när det gäller TPE.
De material de använder i sina modernare modeller (som exempelvis på Mora 2000, Amberg eller Companion) är inte en tunn beläggning. Det är en högkvalitativ TPE som är formsprutad och mekaniskt låst vid kärnan av hårdplast (PP). Kvaliteten på denna TPE är avsevärt högre än i den typ av billig elektronik man oftast känner denna “klibbighet” på.
Min erfarenhet, och det jag observerat över tid, är att Moras materialval är exceptionellt stabila. Jag har använt Mora 2000 (som faktiskt lanserades redan 1991) under långa perioder i olika miljöer, och jag har ännu inte upplevt att skaften blivit klibbiga på det sätt som billigare gummihandtag gör. De slits, de repas, men de behåller sin kemiska integritet.
Jag har faktiskt en Mora 2000 i köket, som är en “pensionerad” kniv jag använt vid renovering för över 21 år sedan, som inte har några tendenser att vara klibbig i handtaget, ännu.
Denna kniv har faktiskt en lång historia och efter att ha blivit “misshandlad” som byggkniv under lång tid så hamnade den i ett mörkt, kallt och fuktigt förråd i många 3 långa år. Jag trodde den var borta men hittade den faktiskt för drygt 5 år sedan och renoverade upp den totalt.
Jag putsade upp den, tillverkade en hållare till knivslidan (hängaren i läder hade ruttnat upp) och nu har den fått en central plats i köket istället. Där fungerar den som en suverän kökskniv för lite tyngre uppgifter som kräver lite mer kniv än en tunn kockkniv.
Men nog om detta, jag spårade iväg lite.
Tre råd för att förlänga livslängden
Även om materialen är högkvalitativa finns det saker du kan göra för att hjälpa dem att åldras med värdighet:
- Undvik starka lösningsmedel: Använd inte aceton, starka avfettningsmedel eller aggressiva rengöringsvätskor på knivskaftet. Vanligt diskmedel och ljummet vatten räcker långt.
- UV-ljus är fienden: Låt inte knivarna ligga i direkt solljus i en fönsterbräda eller på en instrumentbräda i bilen under långa perioder. UV-strålning är den enskilt största faktorn till att polymerkedjor bryts ner. Inte minst märks det på våra “UV-säkra” kanalisationsslangar för fiberkabel. Även dessa bryts ned i solen om dom får stå ute i solljus i 1-2 år.
- Förvaring: Förvara knivarna torrt och mörkt när de inte används. En kniv som ligger i en låda håller i princip hur länge som helst.
Ska du våga köpa de dyrare modellerna?
Mitt svar till Jan är ett rungande “ja“. Om du gillar designen och funktionen hos de dyrare modellerna finns det ingen anledning att vara rädd för materialet. Morakniv har ett rykte att vårda, och de investerar i polymerer som är designade för att tåla tuffa tag och lång tids användning. De är helt enkelt i en annan liga än de klibbiga verktygshandtag som man med rätta ogillar.
Att skaftet är lite mjukare är en medveten kompromiss för att få bättre ergonomi och grepp, men det är inte en kompromiss med hållbarheten. Dom tuffare modellerna, som Garberg, är fortfarande tillverkade med uteslutande Polypropen och är därför hårda och inte “gummerade” som exempelvis Amberg, för att ta moderna exempel på Moraknivar.
Om du fortfarande är orolig över dom mjuka handtagen så går det att läsa på Moraknivs hemsida i vilket material handtaget på deras knivar är tillverkade i. Där får du en första information om handtaget kommer att vara “gummerat” eller inte.
Hoppas att detta var svaret som du ville ha, Jan. Om inte så har du förhoppningsvis lärt dig mer om Morakniv och materialen dom använder i alla fall. 😅
Det går utmärkt att kommentera eller maila mig om det är något som man vill tillägga eller fråga.
Slutligen tackar jag för mailet från Jan och det blev faktiskt ett rätt så informativt inlägg. Jag var till och med tvungen att göra lite research för att vara säker på att jag inte kunna svara ordentligt, så jag lärde mig definitivt något nytt också. Precis som det ska vara. 😄
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar