judge signing on the papers

När copyrightagenten knackade på – en upphovsrättslig berg-och-dalbana

För ett par dagar sedan hände något som jag aldrig riktigt trodde skulle hända med min lilla blogg om ull, knivar och tekniska prylar. Jag blev kontaktad av ett företag som heter Copyright Agent, på uppdrag av TT Nyhetsbyrån. De påstod att jag använt en bild på Gustav Mandelmann utan tillstånd.

De ville ha 3350 kr för besväret.

Och nej, det var inte ett skämt, även om det först kändes som att någon drev med mig. Jag hann faktiskt besvara meddelandet med att jag ansåg det vara ett försök till SCAM, eftersom det första jag såg när jag använde Google för att se vilka “Copyright Agent” var, pekade på just denna varning.

Brevet från “Copyright-polisen”

Det började med ett formellt mejl där de länkade till ett av mina gamla inlägg från februari 2023:
Himalayan Wool – En närmare titt

De hänvisade till en bild som ska ha varit upphovsrättsskyddad och tillhörande TT. Jag blev ombedd att logga in i en “ärendeportal”, där jag kunde se bevismaterial, en FAQ och instruktioner för att betala kravet. Om jag INTE valde att betala så ombads jag ta kontakt med min advokat, eftersom det var den enda utvägen… annars…

Allt var väldigt proffsigt, och jag ska erkänna att pulsen steg lite. Men sen kom jag på att jag är less på alla försök till scam och annat skit som händer hela tiden på Internet. Detta brev såg i och för sig mer officiellt ut än dom brukar, men med AI så är ju förstås allt möjligt.

Men… vilken bild då?

Efter mycket våndande rörande om jag skulle tordas klicka på länken i mailet så gjorde jag det, med VPN aktiv och “alla sköldar uppe”. Det roliga (eller sorgliga?) är att bilden de refererade till aldrig funnits på min blogg. Jag hade lagt in en skärmdump från en TV4-reklamfilm för programmet “Mandelmanns gård”. Den visades som bakgrundsillustration i ett redaktionellt inlägg om en svensk ull-plagg tillverkare som heter Himalayan Wool, som Gustav Mandelmann faktiskt handlar från.

Ingen direkt porträttbild från TT. Inget kommersiellt syfte. Bara ett inlägg med noll annonser och noll vinst. Jag har ju inte ens ett företag utan driver en helt ideell blogg utan vinstsyfte alls.

Men det spelade tydligen mindre roll.

Är detta ens ett intrång?

Här började min juridiska nyfikenhet vakna. Jag kollade upp vad som faktiskt gäller:

  • Alla bilder är upphovsrättsskyddade vid skapandet, det stämmer.
  • Men det finns undantag för hur man får använda dessa bilder. Till exempel citaträtt i redaktionella sammanhang. I mitt fall handlar det om att visa upp ett plagg som Mandelmann använder, som Himalayan Wool tillverkat, eftersom jag hade köpt en likadan själv under Jokkmokks Vintermarknad 2023.
  • Skärmdumpar från trailers eller nyhetsklipp kan i många fall användas utan särskilt tillstånd, om det sker i ett informerande syfte, vilket jag anser att detta å det bestämdaste är.
  • Copyright Agent har inte rätt att kräva pengar å någon annans vägnar utan att bevisa att det är deras material. Att dom skickar “bevis” på att jag har en bild som dom äger är inte bevis för mig. Jag kan göra exakt samma sak tillbaka om dom vill det.
  • Och framför allt: endast en domstol kan avgöra ersättningsnivån vid ett upphovsrättsbrott.

Jag tog kontakt med en jurist online, och rådet jag fick var glasklart: Betala inte.

Vad jag gjorde

  1. Jag skrev ett svar till Copyright Agent och ifrågasatte kravet.
  2. Jag begärde bevis på att bilden faktiskt var deras, och att det var just den bilden jag använt.
  3. Jag sparade ner all dokumentation, ifall det skulle gå vidare.

Så nu väntar jag. Kanske blir det inget mer. Kanske gör de ett nytt försök. Men oavsett vad som händer så är det här en nyttig erfarenhet. Den ville jag dela med dig som läser eftersom du kanske själv bloggar och kan hamna i samma situation.

Vad har jag lärt mig?

Det är lätt att tänka att en bild på en offentlig person, som Mandelmann, är “fri att använda”. Men så är det inte alltid. Även om man tror att man gör rätt, så kan man få kravbrev i inkorgen, vilket kan kännas läskigt.

Men det betyder inte att man ska betala utan att ifrågasätta. Det betyder inte heller att man ska känna sig som en brottsling. Jag tror att många små bloggare blir skrämda till tystnad, eller betalar i onödan. Den typ av “betala, annars…” ultimatum känns lite som maffiametoder från förr, men jag förstår att det är många som blir rädda och bara betalar för att slippa problem.

Om summan varit mer logisk och rationell så hade jag kanske inte ens tänkt tanken, utan bara betalat. Men även om bilden jag tagit som screenshot skulle vara skyddad på så extremt sätt att jag inte ens får hänvisa till Gustav Mandelmann i ett enkelt blogginlägg, då skulle jag bli otroligt förvånad.

Om du hamnar i samma situation. Tänk på att du inte är ensam. Internet är fullt av fällor, scams och bedragare, och upphovsrätt är ibland ett snårigt träsk. Men det betyder inte att du behöver lägga dig platt för varje krav som kommer med ett officiellt brevhuvud.

Om du vill diskutera detta, dela dina egna erfarenheter eller har juridiska tips att bidra med – hör gärna av dig i kommentarerna eller via e-post.

Tills nästa gång, håll koll på bilderna och håll dig nyfiken.

Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.