Under otroligt många år har mitt tänk kring friluftsliv och utrustning kretsat kring lätt vikt, kompakta lösningar och att bära så lite som möjligt. Det har förstås inte varit prioriterat att optimera varje gram, men någonstans fanns en spärr som hindrat mig att ta med allt jag ville, bara det jag måste ha. Detta är inte minst en viktig sak när man ska bära allt själv på ryggen.
Vår förra äventyrsbil, den lilla Mitsubishi Pajero Pinin vi hade, lämnade inte mycket plats för att ta med utrustning, så den förändrade egentligen ingenting. Man var alltid tvungen att begränsa sig och tänka på vad man måste ha med sig.
Nu när vi har vår nya stora äventyrsbil så är inte längre detta en begränsning vi behöver ta med i ekvationen. När vi inte längre behöver bära allt själv, öppnas helt nya möjligheter, något jag försöker kämpa med för att göra vistelsen i skogen bättre än någonsin.
Jag stod och sågade upp ett gammalt omkullfallet träd med min fällbara handsåg när vi var ute i helgen, mjölksyran i armen brände och det kändes som en evig uppgift att bara såga av det tunna och torra trädet en enda gång. Eftersom det skulle bli bränsle till vår eld att laga mat på så fick jag härda ut. Min fru tittade på mig och sa efter ett tag “varför köper du inte en bättre såg”… Det var då det gick upp ett ljus för mig. Varför står jag med en kompakt fällbar såg när jag faktiskt kan köpa en snickarsåg och använda den istället…
Jag kan byta ut den hopfällbara sågen mot en fullstor, effektiv såg som faktiskt gör jobbet mycket bättre och effektivare. Den lilla yxan som tidigare var ett nödvändigt ont för att hålla vikten nere kan ersättas med en stor och effektiv yxa, jag behöver inte längre välja den optimala kniven för situationen, utan kan ta med en kraftig huggare som gör veden till ett nöje istället för ett slit.
Det är lite som att gå från ett överlevnadsläge till ett komfortläge. Istället för att fråga mig själv “Vad är det minsta jag klarar mig med?” kan jag nu fundera på “Vad vill jag ha med mig för att få en så bra upplevelse som möjligt?” Jag skulle kunna ta med mig en elektrisk motorsåg ut i skogen och slippa såga själv överhuvudtaget. Kanske en skruvdragare för att bygga vindskydd med… Det kommer förstås aldrig att hända eftersom det inte känns rätt, men jag skulle rent tekniskt kunna ta med mig allt detta utan att bryta min rygg på köpet.
Det handlar förstås inte om att lasta bilen full med onödiga prylar, det minimalistiska tänket finns fortfarande kvar någonstans i bakhuvudet. Men friheten att välja den bästa versionen av en pryl, snarare än den lättaste, är otroligt befriande och kommer säkert att bli betydligt billigare än tidigare. Alla som håller på med bushcraft och friluftsliv vet att lätta och smidiga saker kostar mycket mer än stora och i många fall klumpiga lösningar.
Kompromissen man gör är att kompakta lösningar oftast inte presterar på samma nivå, men ändå på en acceptabel nivå för att man ska klara sig. Nu behöver jag inte kompromissa med detta längre.
Det finns en annan sorts glädje i att kunna ta med sig en riktig braspanna istället för att bygga eldstaden direkt på backen. Vi lämnar inga spår efter oss längre. Vi har soptunnor i bilen som vi faktiskt använder för att plocka upp skräp som andra lämnat efter sig på många ställen vi besökt.
Vi har till och med fixat ordentliga campingstolar att sitta på vid elden, istället för att bygga nya lösningar överallt, eller balansera på en sten eller stubbe. Det gör att hela upplevelsen förändrats drastiskt på bara några dagar. Jag pratar inte nödvändigtvis om till det bättre eller sämre, eftersom det finns två sidor av ett mynt, men definitivt till något annorlunda som jag inte är van vid. Det känns lyxigt.
Bara det faktum att vi nu har med oss 20 liter vatten istället för 1-2 liter, gör att möjligheterna att rengöra händer, skölja ur kaffepannan och annat lyxigt helt plötsligt är möjligt. Vi behöver inte längre “snåla” på resurserna och vikten, i alla fall inte på samma sätt som förut. 😊
Många kanske tänker att det inte är lika puristiskt som att åka ut på ett äkta bushcraft äventyr, vilket i och för sig är sant. Men det känns som att vi nu har möjligheten att tänka om och göra varje äventyr med vår Hilux till något som hela familjen kan älska.
Min yngsta son, exempelvis, som onekligen varit den som bara tolererat att vara ute, inte älskat det, har ändrat åsikt helt. Han har har nu med sig böcker i skogen som han sitter och läser vid eldstaden, han har börjat tälja mycket mer och ibland kommer han presenterar stolt ett bushcraft-projekt han gjort. Det värmer.
Jag har också märkt att hela familjen är betydligt mer rofylld nu. Vilket gör att det helt enkelt blir mycket roligare för mig att vara ute på äventyr, eftersom alla trivs. Man kan enkelt kan gå in i bilen om det blir för mycket insekter eller om man behöver komma undan vädrets makter, något som förut krävde ett tält eller liknande. Till och med Ludde, familjens hund, trivs så bra att han ofta ligger i skuggan under ett träd och snarkar gott, något som är ovanligt för en annars så hyperaktiv vovve som aldrig kan sitta still eller finna ro. 😊
Nä. Det här med äventyrsbil och “glamping” kanske är vad jag skulle ha siktat på för länge sedan. Helst för att få barnen mer intresserade av skogslivet och för att dom ska känna att det är roligt att komma ut och andas frisk fjälluft. Men det är ju samtidigt en stor investering som kanske inte passar allas plånböcker lika bra som bushcraft i dess puristiska form.
Även om det kanske låter som att jag bestämt mig för att sluta med bushcraft och knivtester så är det förstås inte det jag menar. Nu kanske jag kan få ännu mer tid över till att just testa knivar ute i skogen. Helst när jag inte behöver fundera på vilka jag ska ha med mig. Jag kan ju kasta alla i en låda och lasta in dom i bilen, så är det problemet löst. 😅
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.