Då är jag tillbaka med dom fyra sista momenten i mitt stora Garberg Grand test. Jag tycker att dom här sista momenten går lite snabbare att göra, då dom faktiskt kan utföras vid skrivbordet istället för ute i skogen eller i köket.
Låt oss kasta oss in i dom sista momenten på en gång:
Skärpa
14C28N-stålet från Morakniv är ett välbekant material för många av oss, och det bjuder inte på några större överraskningar. Det är stabilt, pålitligt och framför allt konsekvent. Garberg Grand är inget undantag och känns faktiskt väldigt lik sin föregångare. Men när jag packade upp den ur kartongen var den inte ens så vass att den skar papper. Det första jag fick göra var att börja slipa kniven, något som jag aldrig varit med om från Morakniv tidigare.
Det rörde sig förstås bara om att fixa till den sekundära eggen på bladet och stroppa bort grader som fanns där, men det är fortfarande en väldigt tråkig situation, helst med tanke på knivens pris. Efter slipningen så blev den förstås väldigt vass och trevlig och det tog bara några minuter att fixa problemet.
Troligen beror detta på någon miss i kvalitetskontrollen, kanske är det bara min kniv som var på detta sätt. Men saken är den att det aldrig hänt mig tidigare att en kniv varit dåligt slipad direkt från fabriken. En situation som jag hoppas slippa uppleva i framtiden, förstås. 🤨
Efter alla moment i testet, allt från att spänta ved till att skära kött och grönsaker och sedan grövre trä, så märks det förstås att eggen inte längre är lika vass. Eggen har tappat lite av sin ursprungliga glans, men inte på ett dåligt sätt. Härdningen verkar alltså vara på plats, vilket är en trevlig sak.
Det finns något tillfredsställande med att känna hur en kniv “satt sig” efter användning. Eggen är fortfarande vass nog för allt jag normalt gör i fält – den täljer, skär och klyver utan problem. Jag märker ingen utflisning, bara en lätt avrundning i eggen som enkelt försvinner med några drag på ett diamantbryne. Det är så man vill att en bra bushcraftkniv ska bete sig: visa att den arbetat, men aldrig ge upp. 😁
Slipa
14C28N är ett stål med karaktär. Det bjuder på lite motstånd, särskilt om man är otålig. Men det svarar tacksamt på en lugn och metodisk hand och tar en egg som är utsökt. Jag skulle inte kalla det “lättslipat” i ordets enklaste mening, men det är förutsägbart och det är något jag uppskattar mycket ute i fält. Det ger mig en trygghet att veta att jag kan återställa en vass egg med ett litet diamantbryne eller till och med en finkornig sten om det behövs.
När det gäller 14C28N så finns det alltid en balansgång mellan stålets hårdhet och slipbarhet. Ett hårt stål håller skärpan länge men kräver tålamod när man väl ska underhålla det. Ett mjukare stål är tvärtom, lätt att vässa men blir också snabbt slitet. Garberg Grand placerar sig mitt i den där balansen, där man varken svär eller suckar, man bara slipar och efter några minuter är kniven tillbaka på topp igen. Det är exakt så en fältkniv ska fungera, om du frågar mig.
Även om jag brukar vänta med att slipa knivar tills fabrikseggen förlorat sin glans och mina tester är färdiga så blev det lite tidigare med Morakniv Garberg Grand, då den som sagt levererades med eggskador och ett område där man troligen missat att polera bort graden (burr) från eggen, vilket gjorde att den rev papper istället för att skära. Jag löste det förstås enkelt, men samtidigt var det konstigt att Morakniv missat på detta. Väldigt ovanligt skulle jag säga.
Ergonomi
Ergonomi handlar inte bara om hur en kniv känns i handen. Det handlar lika mycket om hur den känns under en hel dag. Hur den hänger i bältet när man går, hur den ligger i handen när fingrarna är kalla och stela, eller när man bär handskar och försöker få till ett precist snitt när man gör fjäderstickor. Garberg Grand har samma välkända form som originalet, och det är jag glad för. Handtaget är fylligt utan att vara klumpigt, och det känns tryggt, som att greppa något man vet inte sviker.
Om man zoomar in på handtaget och tittar på det i detalj så ser man att det inte är slätt, som många tror. Texturen som finns i materialet bidrar till det bra och trygga greppet, även om man är blöt om händerna, eller kall.
Den extra längden på bladet märks faktiskt mer i praktiken än jag trodde, särskilt när man jobbar med grövre trä eller ska tälja längre fjäderstickor. Den tar lite mer plats i bältet, ja, men det är inget som stör. Viktökningen är minimal (+20 gram) och balansen dessutom betydligt bättre. Jag märker att den känns naturlig i rörelsen, och framför allt, bekväm även efter lång tids användning.
I höstkylan, med handskar, känns den lika stabil som barhänt. Det säger mycket om Moraknivs känsla för funktion.
Ekonomi / Prisvärdhet
Med ett pris runt 1600 kronor placerar sig Garberg Grand i ett segment där många börjar fundera: “Behöver jag verkligen lägga så mycket på en Mora?” Men när man väl använt den en stund så förstår man snabbt att frågan inte handlar om priset på kniven, utan om värdet.
För pengarna får du en fulltångekniv, tillverkad i Sverige, med ett pålitligt rosttrögt stål, ett handtag som fungerar året runt och en slida som håller för verklig användning. Läderslidan är mycket välgjord och tuff. Även om jag föredrar polymer slidorna så är jag övertygad om att några användare kanske uppskattar läder mer.
Jag har testat många knivar genom åren, i alla prisklasser, och jag vågar säga att Garberg Grand levererar mer kniv per krona än mycket av det som kostar det dubbla. Det är inte bara en kniv man köper, det är en kniv man växer med. Den känns som ett verktyg att lita på och en följeslagare för många år framöver.
Den saknar dock inte konkurrenter i denna prisklass, allra helst från sin egen föregångare. Vilket gör att även om Garberg är en idag välkänd och väldigt uppskattad kniv, så är Grand i princip samma kniv fast lite längre och med läderslida. I den bemärkelsen är den, i mina ögon, inte lika prisvärd som den vanliga Garberg modellen. Men är fortfarande väldigt prisvärd, precis som vanligt när vi pratar Morakniv.
Det finns förstås andra märken som börjar spela in när vi pratar 1600 kr, bland annat hittar vi Jääkäripuukko 140 för drygt 1000 kr med läderslida (finns Kydex och andra material också).
Även om det är svårt att se förbi den höga prislappen, så måste man även tänka på värdet i det man köper också. Behöver du inte den extra längden som Grand erbjuder, satsa på en vanlig Garberg istället. Dom är betydligt billigare och har faktiskt polymer slidan som fungerar till mycket annat än bara att hålla kniven på plats.
Slutligen
Jag ska sätta mig ned och sammanställa alla testmoment, samt uppdatera jämförelselistan för att reflektera den slutgiltiga poängen på Morakniv Garberg Grand. Jag ska försöka göra detta så snart som möjligt så att alla som väntat på att investera får ett “svart-på-vitt” inlägg med alla fakta på samma sida.
Jag kan redan nu avslöja att jag inte är så nöjd som jag ursprungligen trodde att jag skulle bli. Morakniv Garberg Grand är en riktigt bra kniv för outdoor och kanske även bushcrafting, men om man ser förbi moment som klyvning, vilket många inte gör med sin kniv, så fungerar nog en vanlig Garberg minst lika bra, för en betydligt billigare peng.
Det som irriterar mig mest är att Morakniv valde att inte tillverka en knivslida i polymer. Detta gör att många situationer där min vanliga Garberg hade räddat mig, kommer inte Grand att göra detsamma. Alla tillbehören som Morakniv tidigare haft i sin repertoar till Kansbol, Garberg och även lilla Eldris, fungerar inte längre.
Inga survival kits med eldstål, inga multimount, inga modifierade hängare och kniv-danglers… Grand är vad den är, inget annat, vilket gör mig lite ledsen. Jag tror inte heller att jag är ensam att känna så här, då många jägare troligen föredrar att ha en knivslida man kan rengöra och hålla hygienisk.
Men. Jag ska skriva vidare i den fullständiga sammanställningen.
Tills dess… Ha en bra dag så hörs vi snart igen.