…Läste just igenom livebloggen från förlossningen. Insåg att jag mindes helt tokigt och att jag egentligen inte hade en aning om att jag faktiskt kämpade rätt så rejält med värkar och dropp… Jag blev faktiskt riktigt nervös då jag läste om det!

Men på något sätt måste jag ju ha lyckats ta mig igenom alltihop. Men trots att jag inte minns allt jobbigt och först nu känner den där känslan att ”Hur f-n överlevde jag?” så står jag fast vid min mening då folk frågar mig om förlossningen: Det var väl ingen konst? Allt gick som en dans och även om det gjorde fruktansvärt ont ibland så är den smärtan både borta och värt det hela!

Gud vad jag är glad över Urbans stöd! Utan honom hade det nog varit betydligt värre än vad det var 🙂