Jag brukar blogga mest hela tiden, om allt som händer runt omkring och i mitt liv. Dom senaste dagarna har jag dock varit tyst, rent skriv-mässigt i alla fall. Jag har personligen suttit dubbelvikt på toaletten och bara försökt överleva… Men låt mig ta det från början.
På torsdag den 15:de juni så började jag må lite dåligt när jag vaknade. Lite smärta i magen, lite ont i ryggen, illamående. Jag tänkte inte så mycket på det, utan for till jobbet som vanligt. Väl där tänkte jag att en kopp kaffe och distraktionen i arbetet skulle göra allt bättre. Drygt en timme in så kände jag dock att något inte stod rätt till alls. Illamåendet fortsatte och ryggsmärtorna gjorde att jag började svettas. Så jag bestämde mig att ta reträtt innan någon på kontoret skulle få det jag hade, vad det nu än var.
Väl hemma så blev det bara värre och värre. Det gick inte att äta och mina toalettbesök ökade till 8-12 gånger i timmen, varje timme. Dagen gick och framåt natten så lugnade det ned sig lite. Jag tänkte i mitt något dimmiga och trötta tillstånd att det värsta nog var över vid det här laget. Jag brukar sällan och aldrig vara magsjuk, om jag någonsin är det så är det bara några timmar från sjuk till symptomfri, så det måste ha varit något riktigt dåligt jag fått i mig.
På fredagen så var det skolavslutning, vilket gjorde att jag försökte på alla sätt att bromsa min aktiva mage för att kunna medverka. När det var dags så kände jag mig rätt så ok ändå. Det kändes som att det var över nu… Puh.
Skolavslutningen varande i drygt en timme. Jag spenderade dock tiden utanför och med avstånd till andra besökande. För säkerhets skull.
När vi började gå hemåt från kyrkan så började även min mage att få upp farten igen. Djupa och långa muller… För att göra en lång historia kort så var det otroligt tur att jag hade min elscooter med mig, annars hade det troligen slutat illa. Efter detta så var det som att jag gjort en deal med satan själv, över att min mage skulle vara lugn under skolavslutningen, men att han sen skulle få ge igen med råge. Kanske var det för att jag befann mig på helig mark som magen var lugn… För sedan blev det bibliska proportioner på min magsjuka.
Från fredag klockan 10 till söndag klockan 21 så sov jag ungefär 3 timmar totalt, i intervaller av några minuter. Vätskeersättning och enorma mängder vatten intogs. Febertoppar på över 40 grader och genomsnittet på 39 grader under hela tiden gjorde att mitt skinn kändes som att det skulle smälta av kroppen. Tyg som tog emot mig kändes som rivjärn. Utan att överdriva var jag totalt utslagen på söndagen. Groggy av sömnbrist, vätskebrist, feber och näringsbrist. 🥵
Jag vill tillägga att jag besökte sjukstugan på fredag kväll för hjälp, men det enda råd jag fick var ”Du har något, det är uppenbart. Dina värden är dåliga. Jag tycker dock att vi avvaktar. Det går nog över av sig själv”… Så här i efterhand så kan läkaren ha haft rätt, men just då så kändes det som att han sa ”vi ser om du överlever, helt enkelt”… 🧐
I skrivande stund, måndag den 19 juni, så mår jag fortfarande som en gammal disktrasa. Svart runt ögonen av dom våldsamt intensiva dagarna. Jag har, under mina alla år, aldrig varit med om en så otrolig maginfluensa, någonsin. Jag vet att jag brukar vara mer ”beskrivande” i mina inlägg, men jag tänkte att jag kunde censurera lite för mina läsares skull. 🤢
Efter att jag diskuterat med några kunniga på nätet så visade det sig att jag troligen åkt på salmonella eller i alla fall en form av den. Troligen beror det på något jag ätit. Jag äter mycket ägg, grönsaker och kött. Just äggen får mig att bli lite fundersam. Den senaste tiden har det varit äggbrist på grund av salmonella hos hönor, så kanske några ägg hamnade hemma hos mig? Vem vet.
Sallader är väldigt vanligt också, vilket alltid är råa och icke tillagade, något man också tydligen kan åka på maginfluensa av. Vem visste det? Är det inte så att grönt ska vara bra för en? 😝
Å andra sidan, kanske man inte ska klaga. Jag äter ju faktiskt sallad för att gå ned i vikt, men dom senaste dagarna har garanterat boostat min bantning med många gånger. Jag kan skratta åt det nu, men jag garanterar att smilbanden inte drogs på i onödan tidigare i helgen. 🥲
Hur som helst är jag på bättringsvägen nu, känns det som, men inte 100% ännu. Jag skulle nog säga närmare 25%. Det kommer nog att ta minst en vecka innan jag är återställd, vilket är en påminnelse att kanske tänka mer på vad man äter och se till att hålla koll på var produkterna kommer ifrån.
Detta vill jag inte ha någon repris på, kort och gott. 😖
Hoppas att detta räckte som förklaring varför jag inte bloggat på så länge. Jag ska försöka återhämta mig och försöka hitta på något roligt att skriva om. Vi får hoppas att allt är över och att jag kan återgå till jobbet så fort som möjligt också, för saker och ting stannar inte bara för att jag är hemma. 🫡
Ha en bra dag så hörs vi snart igen.