I flera dagar nu har jag blivit välkomnad till jobbet med ett… musikstycke. Ja, min arbetsdator – en Lenovo – har börjat spela upp en hel liten trudelutt varje gång jag trycker på strömknappen. Låter det trevligt? Som om den försöker pigga upp morgonen och säga ”God morgon, ha en bra dag!”? Tänk igen.
Jag vet nämligen exakt varför den gör det. Det är inte glädje. Det är en nödsignal. Det här är datorns motsvarighet till att vifta med armarna och skrika: ”JAG HÅLLER PÅ ATT DÖ!”
Normalt sett får man ett litet ”blipp!” när en dator startar, en digital klapp på axeln som säger ”allt är okej”. Men när min Lenovo spelar upp en skala på typ tio toner, då vet man att något är riktigt snett. Den låter mer som en trasig rymdrobot än en pålitlig arbetskamrat.
Jag har förstås kört igenom alla diagnostiska verktyg jag kan hitta. ”Allt är i toppskick!” säger systemet glatt, medan datorn varje morgon spelar sin desperata symfoni av panik. Det är lite som att gå till läkaren med brutet ben och få höra ”allt ser bra ut!”, medan ditt ben pekar åt fel håll.
För att göra saken värre så har jag och Lenovo en… ansträngd relation. Jag har haft tre Lenovo-datorer de senaste två åren (dom har dött en efter en) och ingen har således imponerat. Tvärtom. De är dyra, tråkiga och mer problemtyngda än en tonårsdagbok. Det är som om någon designade dem på ett trött måndags-möte och sen aldrig orkade följa upp.
Dockningsstationer som är modellanpassade till våra datorer fungerar inte tillsammans. Om man använder mer än två uttag för monitorer så slutar en av monitorerna att fungera. Problemen är många och lösningarna är sparsamma.
Den här gången verkar problemet bottna i BIOS. Någon uppdatering har gått snett, och nu måste jag göra en reset. Men, förstås, när jag försöker kontakta Lenovos uppdateringsservrar så vägrar de svara. De är lite som spöken. Ibland dyker de upp, men oftast är dom bara spårlöst borta. Och ja, det här händer ofta. Lenovo verkar driva sina servrar från ett modem de köpte 2006.
Det mest frustrerande? Datorn säger ”allt är bra!” medan den själv ljudligt meddelar att allt inte alls är bra. Det är motsägelsefullt nog att få vilken IT-person som helst att spontant börja dricka kaffe direkt ur påsen.
Sedan har vi min labbdator. En gammal, tung och hederlig DELL Precision från en svunnen tid. Tio år gammal och ändå känns den som att glida in i en bekväm fåtölj. När jag rör vid den, är det som att stryka handen över en välgjord instrumentpanel i en lyxbil. Min Lenovo? Som att trycka på en leksak av plast. En billig sådan. Med vassa kanter.
Men inte nog med det. Hemma har jag min MacBook Pro M4, som gör kontrasterna mellan bra och dåligt så mycket värre. Den känns som en supersportbil jämfört med dom allra flesta Windows PC, helst när det gäller produktivitet och kvalité. Det är ingen slump att i princip allt som har med kreativt och konstfullt arbete att göra, görs på en Mac.
Så vad vill jag egentligen säga?
Jo, köp inte Lenovo. Om du vill ha en dator som fungerar när du behöver den, som håller i många år och som inte spelar sorgehymner varje morgon, välj något med kvalité. Det kanske kostar lite mer, men det är det värt. Sätt den på avbetalning om du måste, pantsätt din gamla CD-samling, bara du får en dator som gör jobbet, och som dessutom gör det bra.
Jag gjorde ett viktigt val för ett tag sedan, när jag köpte en ny MacBook Pro. Den var inte billig, det är utan tvekan den dyraste datorn jag någonsin ägt. Men varje gång jag klipper video, mixar musik eller redigerar bilder så känns det som att datorn och jag är i perfekt synk. Inga ljud, inga klagomål. Bara tyst, stabil prestanda. Perfekt integrerad i mitt övriga ekosystem.
Varje gång jag sätter mig framför min Lenovo, och den börjar spela sin lilla dödsmarsch… så tänker jag på min Mac där hemma, datorn jag faktiskt kan lita på. Datorn som även får minst lika dyra PC datorer att kännas gamla och förlegade.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar