Jag fick nyligen ett intressant mejl från en läsare som heter Thomas. Han ställer en fråga många teknikintresserade säkert känner igen sig i. Thomas har medvetet valt bort iPhone i flera år, inte på grund av hårdvaran, utan på grund av Siri.
Innan vi börjar så vill jag bara säga att i detta inlägg så kommer jag medvetet att beskriva och presentera Siri som “henne” och “hon”, även om vi pratar om en digital röstassistent som man enkelt kan ändra till en “han” och “honom” med en knapptryckning. Men jag tror nog att ni hänger med ändå, jag ville bara vara tydlig på denna punkt så att ingen blir förvirrad.
Jag har valt att plocka ur olika stycken ur Thomas rätt så långa meddelande till mig, bara för att det ska vara lättare för alla att hänga med. Det var mycket text, lite obscenitet och annat som jag tycker inte borde vara med i ett seriöst inlägg, så dom bitarna censurerade jag lite. 😅
Hur som helst. Thomas kritik mot Siri är lika underhållande som den är skarp: ”Varför ska jag köpa en telefon där assistenten är dummare än en dörrstopp? […] När jag ser hur Siri fungerar på polares iPhones så känns det… begränsat. Trögt. Halvdant. Korkat.”
Thomas undrar helt enkelt hur jag, som tekniknörd, frivilligt kan välja en plattform där röstassistenten historiskt sett har presterat sämre än konkurrenter som Google Assistant. Känner jag mig inte begränsad? Är lösningen att låtsas som att Siri inte finns?
Det är en befogad fråga som kräver ett nyanserat svar. Att försvara tekniska vägval kan lätt bli känslostyrt, helst för en “Apple nörd”. Men låt oss titta på detta rent objektivt. Är Siri verkligen så dålig som ryktet säger? Svaret är förstås nej. Men hon är väldigt missförstådd. För att uppskatta Siri måste vi bedöma henne utifrån vad hon är designad för att göra, inte utifrån vad vi hoppades att hon ska vara.
Här är tre områden där Siri faktiskt briljerar i vardagen och varför kombinationen med modern AI förändrar spelplanen helt.
Systemkontroll vs. Kunskapsbank
Många jämför röstassistenter baserat på hur bra de är på att svara på frågor som “Vem vann OS 1984?”. Där har Google länge haft övertaget. Men i min vardag handlar röststyrning sällan om trivia, utan om funktion.
Siri är djupt integrerad i telefonens operativsystem. Att slå på fokuslägen, starta specifika spellistor, hantera timers eller köra komplexa genvägar fungerar i princip friktionsfritt. Det är här Siri fungerar absolut bäst. Hon ställer inga onödiga följdfrågor utan utför kommandot. Det är skillnaden mellan en bibliotekarie och en maskinoperatör. Siri är det sistnämnda, och hon är mycket effektiv på det.
Att kommunicera med Siri är lite som den gamla tidens snabbtelefoner till sekreteraren. Man säger “Siri, kan du boka ett möte den 30 november, mellan klockan 11.00 och 13.00. Namnge mötet Krismöte med underentreprenören”. Det är här Siri är riktigt duktig.
Om man gör samma sak men ställer frågan “Siri, vem var det som tillverkade den bästa flaggstången och när kom den till Sverige?”… då kommer Siri att försöka leta upp en artikel eller söka på Internet efter svaret och presentera det för dig i form av länkar. Eller… så var det förr i alla fall. Jag återkommer till detta snart.
Diktering i krävande miljöer
Det här är en punkt som sällan diskuteras, men som är avgörande för användarupplevelsen. Jag använder röststyrning frekvent i bilen. Vi pratar motorvägsfart, dubbdäck mot isig asfalt och radio i bakgrunden, en ljudmiljö som kan beskrivas som akustiskt kaos.
Här är Apples hårdvara och mjukvara fenomenal. Siri lyckas isolera min röst och levererar oftast felfri diktering till Anteckningar eller Påminnelser, trots att omgivningen är allt annat än idealisk. Att kunna lita på att tekniken uppfattar vad man säger utan att man behöver skrika är en form av “smarthet” som väger tungt i praktiken.
Om man sitter vid ett bord i tysthet så spelar det förstås mindre roll, men verkligheten ser sällan ut så, inte för mig i alla fall. När jag behöver skapa påminnelser och notera saker, då sitter jag ofta i bilen och har inte möjlighet att sitta och skriva på telefonen, eller så är jag omgiven av personer som pratar tvärs över bordet medan jag försöker diktera något. Även här är Siri otroligt duktig.
När jag vill ringa till något eller skicka ett meddelande så vill jag bara säga vad jag vill och lita på att Siri löser det praktiska åt mig, vilket fungerar utsökt, baserat på min egen erfarenhet.
Visst, det blir fel ibland. Men det händer minst lika ofta med Googles assistent. Vi ska inte glömma bort att jag faktiskt har en Pixel 10 Pro XL också, med Google Gemini. Jag kan och jämför ofta funktionaliteten mellan assistenterna på allvar, under samma förhållanden.
Det nya paradigmet: Siri + ChatGPT
Jag nämnde tidigare i texten att om du ställer en avancerad fråga till Siri så får du länkar och att det “var så förr”. Detta är viktigt att förstå, eftersom här har spelplanen ritats om i och med de senaste iOS-uppdateringarna. Siri är inte längre ensam.
Apple har insett begränsningarna i att ha en sekreterare som bara är bra på det praktiska och implementerat en tandem-lösning. Siri fungerar som “inkastaren” och systemadministratören. Hon sköter allt som rör telefonens hårdvara och dina personliga data. Men när frågan kräver djupare analys, resonemang eller kreativitet, då lämnas stafettpinnen över till ChatGPT.
Detta skapar en symbios där varje assistent gör det den är bäst på:
- Siri: Hanterar röstinput, sekretess och styr telefonen.
- ChatGPT: Står för intelligensen, analysen och svaren på komplexa frågor.
Det är som att ha en effektiv sekreterare som vet exakt hur kontoret fungerar (Siri), som i sin tur har direktlinje till en professor när frågorna blir för svåra (ChatGPT). Du behöver inte längre välja mellan en smart assistent och en bra telefon, systemet väver ihop båda till en dynamisk duo.
Det intressanta i hur Apple löst det hela är faktiskt mer fascinerande när man vet bakgrunden och tankarna runt hur dom olika hjälpredorna ska fungera tillsammans. När Siri måste lämna över stafettpinnen till ChatGPT så är det inte längre du som användare som ställer frågan, utan Siri som frågar ChatGPT om svaret.
Detta skapar en skyddande barriär mellan dig som användare och ChatGPT’s AI. Det går inte längre att spåra och analysera din fråga, eftersom det inte är du som ställt frågan. Jag förenklar förstås hur denna teknik fungerar i praktiken, men som vanligt har Apple väldigt stort fokus på sina användare och deras information. Något som förstås uppskattas väldigt mycket av miljoner av användare, men som oftast bara tas för givet.
Personligen uppskattar jag Apples försök att hindra min personliga information att säljas till högstbjudande, även om dom kanske inte alltid är helt felfria.
Slutsats
Så, Thomas, för att svara på din fråga: Nej, jag känner mig inte begränsad. Jag har bara lärt mig att använda rätt verktyg till rätt uppgift.
Att försöka få den gamla versionen av Siri att svara på meningen med livet (42) och hjälpa till att skriva en essä är som att försöka skruva i en skruv med en Morakniv. Det går kanske, men det är inte rätt verktyg för den uppgiften. Med den nya integrationen har iPhone gått från att vara en telefon med en begränsad och saklig assistent till att bli en plattform för AI, med världens förmodligen bästa LLM AI i passagerarstolen.
Du behöver inte “offra en get” eller ignorera Siri-knappen. Du behöver bara se Siri som en assistent snarare än en enskild röstrobot. När man väl gör det, och låter Siri sköta grovjobbet medan AI:n sköter tankearbetet, då är det en lösning som är svårslagen.
Du får heller inte glömma bort att även om Siri är Apples röstassistent på iPhones, så går det faktiskt att använda i princip alla andra assistenter också. På en iPhone behöver man aldrig utesluta någon annan, men på Android kan du aldrig få Siri, så vem är egentligen begränsad. 😅
Tack för en utmärkt fråga Thomas. Nu ska jag se om jag kan få Siri att brygga kaffe via HomeKit. Det borde gå, men blir kaffet äckligt lovar jag att inte skylla på henne. Jag får nog skylla på mig själv i så fall.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar