Just nu är det alldeles för varmt. Inte “ta en kall läsk och kör ändå”-varmt. Utan så där klibbigt, kvävande, nästan tropiskt varmt, och då bor jag ändå norr om polcirkeln. När till och med myggorna flämtar i skuggan och renarna letar efter AC, då vet man att något inte riktigt står rätt till.
Jag vet att jag brukar skriva om turer i skogen, nya knivar jag testar och små äventyr som gör vardagen lite roligare. Men ibland får man faktiskt erkänna att naturen, hur lockande den än är, helt enkelt får stå vänta lite. Just nu är det inte läge att ge sig ut och vandra i solgass och 30-gradig värme med en ryggsäck som får svetten att rinna innan man ens hunnit börja gå.
Det är märkligt det där. På vintern längtar man efter sommaren, ljuset och värmen. Men så kommer den, och det känns som att någon tryckt in hela Sahara i atmosfären. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag längtar lite efter ett regnigt lågtryck. Något som rensar luften och ger en anledning att dra på sig kängorna igen.
Så vad gör man istället? Man håller sig inne. Kanske testar några nya prylar vid köksbordet. Läser manualer (sarkastiskt, förstås). Tittar på YouTube-videos om folk som har det ännu varmare. Planerar höstens projekt. Kanske slipar knivarna som samlat damm på hyllan. Eller så gör man absolut ingenting, och det är också helt okej.
Skogen försvinner ju ingenstans. Den väntar tålmodigt. Och när det väl svalnar, när dimman åter rullar in över myrarna och vinden får fjällbjörkarna att susa lite lätt… då står jag där igen. Med termos i packningen och nyvässad Mora i bältet.
Tills dess: håll er svala, drick vatten och ha inte dåligt samvete för att äventyret får vänta.
Ha en bra dag så hörs vi snart igen.