I helgen som var tog vi vår trogna Hilux längs en övergiven skogsväg, mitt under ett ösregn. Mest bara för att se vad som fanns i andra änden. Inga planer, inget mål, bara nyfikenhet och äventyrslust.
Vägen slingrade sig genom tät skog, över rötter och sten, och blev bitvis mer spännande än bekvämt. Men det är just såna turer som gör att man känner att man lever. Att bara rulla fram, långt bort från folk och trafik, och upptäcka något nytt och saker man inte sett tidigare, även om det bara är en glänta, en bäck eller en gammal igenvuxen vändplan. Allt har en historia och bidrar till äventyret på sitt sätt.
Till skillnad från när vi är ute och åker i vanliga fall så filmade jag hela färden, med dubbla kameror. Jag hade en tanke om att klippa ihop något att lägga upp här. Tyvärr blev resultatet inte riktigt som jag hoppats, hållaren för den främre kameran vibrerade mer än väntat, regnet gjorde att torkarna hela tiden fladdrade framför och hela videon blev ganska hoppig och svår att titta på. Även med mycket film-magi och försök att fixa allt så hoppar det rätt så mycket ändå.
Jag var naiv och trodde att kameran jag filmade med hade OIS (Optical Image Stabilisation) men så var inte fallet, verkar det som i alla fall. Nästa gång använder jag nog min iPhone för att filma med, då den troligen fungerar bättre.
Lite tråkigt när man ändå försökt fånga känslan av ett riktigt skogsäventyr. Men samtidigt något som jag tar lärdom av och får se till att lösa till nästa gång vi åker ut på äventyr.
Jag har videon färdig, så det blev definitivt en video i slutänden, men sitter fortfarande och funderar på om den är värd att dela. Kanske gör jag det ändå, bara för att visa att allt inte alltid blir perfekt, och att äventyret ändå är det viktigaste. Vi hade roligt, det var där fokus låg.
Vi får se hur jag gör. Jag lovar att återkomma med besked så snart jag bestämt mig.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen!
Lämna ett svar