Än en gång känner jag att jag måste få ventilera mitt missnöje med hur i princip alla tillverkare tänker runt en specifik detalj till sina knivar. Jag har sagt det förr och det är säkert inte sista gången jag nämner det heller, men om tillverkare skulle lägga någon eftertanke på helheten, då hade knivvärlden varit ett mycket bättre ställe.
Detta är en “rant”, så förvänta dig en vägg med text. Intressant text i och för sig, men mycket text blir det. Låt mig förklara närmare innan du bestämmer dig om du håller med mig eller inte.
Vi har alla varit där. Man packar upp en ny bushcraft/outdoor/överlevnadskniv. Man känner på stålets tyngd, beundrar slipfasen och konstaterar att handtaget ligger som gjutet i näven. Det är ett hantverk, kanske till och med ett mästerverk. Det är ett verktyg byggt för att tåla stryk och lösa uppgifter i skog och mark… Men så sneglar man på det som ska hålla kniven på plats vid bältet, knivslidan, och besvikelsen är nästan omedelbar.
Det är märkligt, eller hur? Tillverkare världen över lägger ner tusentals timmar på att optimera bladgeometri och värmebehandling, men när det kommer till fodralet, skyddet, saken som ska tillåta dig att bära kniven på bästa sätt, då verkar energin ha tagit slut.
Ofta får man antingen en klumpig läderkonstruktion som suger åt sig fukt som en tvättsvamp, eller en “taktisk” kydex-slida som bokstavligen är en uppvärmd plastbit man klämmer runt kniven. Patetiskt, simpelt och o-genomtänkt på alla sätt.
För mig handlar friluftsliv och överlevnad om att skala bort det onödiga. Det ska vara enkelt, det ska fungera när fingrarna är kalla, och det ska gå att lita på i ur och skur. Tro det eller ej, men det finns bara två tillverkare som jag känner till som faktiskt har förstått uppgiften. Fällkniven i Boden och Morakniv. Två kontrasterande företag i olika ändar av vårt avlånga land, eller i alla fall en bra bit ifrån varandra. 😊
Om du känner till någon fler tillverkare så tar jag förstås gärna emot tips. Men jag kan avslöja att jag letat med ljus och lykta efter ett tredje alternativ på världsmarknaden, utan att ha kommit i närheten.
Då kan man fråga sig varför just dessa två lyckas med ett konststycke som i princip resten av hela världen har missat? Svaret ligger i enkelheten. De har inte försökt bygga ett smycke, eller komma undan enkelt eller billigt för den delen. De har byggt en komponent i ett fungerande system. Det blir en symbios som gör att hela produkten, både kniv och knivslida, blir bättre än varje individuell komponent för sig.
Det jag specifikt upprörs över när vi pratar om att vara ute i skogen och syssla med allt möjligt är en av de viktigaste faktorerna för mig, nämligen hygien. Om du har passat ett vilt, rensat fisk eller bara skurit upp en bit fläsk vid lägerelden, så hamnar det rester på kniven. Ute i skogen så finns begränsade möjligheter att rengöra kniven hela tiden, vilket gör att du slutligen kommer att använda knivslidan för att säkert förvara kniven, helst när du är upptagen med händerna.
Men det är precis som det ska vara. Knivslidan är där för just det ändamålet. Att hålla kniven och se till att du inte tappar bort den, eller att någon råkar sätta handen mot eggen på kniven och skada sig när du lagt den någonstans.
Skickar du ner en smutsig kniv i en traditionell läderslida har du precis skapat en grogrund för bakterier som är nästintill omöjlig att sanera helt. Inte utan att själva knivslidan förlorar sina egenskaper och troligen faller isär. Bakterierna gör i sin tur att du blir sjuk av att använda din kniv och om du skulle råka skära dig några veckor efteråt så kan det bli problem med infektioner och liknande.
Här briljerar de moderna plast- och zytelslidorna från Boden och Mora. Dom är nämligen tvättbara. Blir slidan skitig? Diska den. In i varmt vatten med lite diskmedel, skölj ur, och den är som ny. Det är en hygienisk standard som läder aldrig kan leva upp till.
Jag vill samtidigt poängtera att jag inte pratar om det estetiska med en läderslida till en kniv, så häng inte upp dig på detta. Det är inte den aspekten jag pratar om. Det är snyggt med en bra tillverkad läderslida till en klassisk bushcraft kniv. Men den är allt annat än praktisk i verkligheten.
En läderslida kräver kärlek. Den ska smörjas, vaxas och torkas varsamt om den blivit blöt (upp till två dagar). En slida från Fällkniven eller Mora struntar i om det är -30 grader eller om du vadar över en bäck eller råkar sätta dig så att den hamnar i snön. Du kan till och med använda den att dricka ur eller för andra sysslor i nödfall. Den ändrar inte form, den ruttnar inte och den spricker inte. Alla dessa egenskaper värderar jag högre än att knivslidan ska vara en dekorativ del av kniven.
Sedan kommer vi till en annan aspekt som jag vill påminna om, nämligen vilket jobb en knivslida har. Att hålla kniven på plats så att du inte skadar dig eller tappar verktyget. Många billiga läderslidor förlorar sin passform väldigt snabbt. Detta gör att kniven inte sitter säkert längre. Den kan ramla ut när du kliver över ett omkullfallet träd i skogen och sedan sticka dig i benet eller spetsa din fot när du sätter den på kniven.
Jag har dessutom varit med om otroligt tunna läderslidor från många tillverkare (som Benchmade), som köper det billigaste materialet för att spara pengar. Det är viktigt att förstå att dessa inte skyddar om du skulle råka falla och kniven vänds in mot benet.
Spetsen går helt enkelt genom knivslidan och in i benet… Det är förstås en bra erfarenhet om man överlever, men jag föredrar att inte råka ut för detta igen. “igen?” kanske du tänker. Jag har ett ärr ovanför knäet på mitt vänstra ben där en kniv gått in strax ovanför knäskålen på grund av en tunn läderslida. En situation där vi var tvungen att sy ihop såret innan vi kunde söka sjukvård. Bara så att ni vet att jag känner till situationen personligen.
Fällknivens knivslidor med sin enkla låsning är ett paradexempel på mekanisk tillförlitlighet. Det krävs inga fingertoppskänsliga läderremmar som slits ut med tiden. Bara en “strömbrytare” där man väljer “låst” eller “öppen”, on/off. Genialiskt enkelt och brutalt effektivt. Jag är otroligt glad att Fällkniven insåg att dom hittat ett system som fungerar utsökt och har denna lösning på i princip alla deras knivar i dagsläget. Ovationer för detta.
Morakniv har förlitat sig på att göra att handtagen på deras knivar “klickar” in i läge på slidan, vilket gör att dom sitter jättebra, men samtidigt så finns det lösningar som man kan använda sig av för att säkra kniven ytterligare. Av praktiska skäl har många delar till Moraknivs knivslidor läderremmar och annat, men samtidigt är dom “modulära” knivslidor. Detta gör att man kan byta ut en del, typ läderhängaren för bältet om den blivit kontaminerad eller går sönder. Man kan dessutom enkelt göra egna i nylon eller annat “dött material”. Genom att plocka bort den innan man rengör kniven så kan man diska hela kniven i en diskmaskin, om så skulle behövas. Så länge man har låg temperatur, förstås.
Just den modulära designen hos Kansbol, Garberg och Eldris är riktigt bra. det är lätt att anpassa dessa slidor för vad man tänkt hålla på med. I mitt liv i skogen ser dagarna olika ut. Ibland sitter kniven på bältet, ibland på ryggsäcken, och ibland vill jag ha den lättillgänglig utanpå skaljackan. Men även Fällkniven och deras knivslidor är lätt att modifiera med nylonremmar och liknande.
Dom är formsprutade och funktionella i sin design. Lite paracord, några extra fästen eller en bit rem, och du har en lösning som passar just din specifika setup utan några problem. Om olyckan mot förmodan skulle vara framme och du krossar slidan, tappar bort den eller råkar modifiera lite fel? Då kostar det inte en förmögenhet att ersätta den. Du behöver inte vänta på att en sadelmakare ska sy en ny åt dig. De är utbytbara delar i en utrustningskedja, precis som de ska vara.
Det “romantiska” och “klassiska”
Det finns en viss romantik i läder och traditionellt hantverk, det ska jag villigt erkänna. Jag kan uppskatta en läderslida precis lika mycket som någon annan. Men när jag befinner mig långt från närmaste väg och verkligheten tränger på, då väljer jag funktion varje dag i veckan. Nästan alltid när jag väljer en ny kniv att testa så ligger vikten otroligt mycket på just knivslidan, även om jag inte brukar nämna det speciellt mycket.
När det gäller Lionsteel M7, som jag för tillfället testar, så har den en knivslida i Kydex, vilket alltså inte är en av mina favoriter. Dock har Molletta valt att designa slidan med mycket utrymme. Det går att köra ned en flaskborste och skrubba rent knivslidan, även om det är svårare än på både Morakniv och Fällknivens modeller. Med detta i bakhuvudet så känner jag att M7 har en begränsning där det tar emot att skära upp bacon i skogen, eller skrapa kåda, då jag vet att detta slutligen hamnar i knivslidan och sedan har jag en massa arbete för att få bort allt igen.
Ett “i-lands-problem” eftersom knivslidan går att rengöra, trots allt. Men då det dessutom är Sleipner på kniven så behöver knivslidan få ligga och torka över natten när jag rengjort den. På Morakniv och Fällkniven så är detta inte något problem man behöver fundera på, överhuvudtaget.
Bristen på engagemang och eftertanke
Jag har testat många knivar under åren och det som oftast är den största besvikelsen, hos nästan alla tillverkare, är just oförmågan att tänka steget längre. Läder kan se exklusivt ut, men det är också en otroligt billig “biprodukt” som i skrämmande frekvens köps från billigaste leverantören. Dom i sin tur hanterar lädret med skadliga kemikalier och tungmetaller för att det är billigt och detta hamnar på kniven och slutligen i maten du skär. Cirkeln är sluten, helt enkelt.
En sak som många inte tänker på är att tillverkare inte väljer läderslidor till sina knivar för att det “är lyxigt”. Tvärt om är det ett snabbt sätt få ut kniven på marknaden utan att behöva tänka allt för mycket på passform och annat. Läder kräver egentligen bara att kniven är “ungefär” för att det ska fungera behjälpligt.
I 9 fall av 10 så köper tillverkarna en generisk knivslida som passar ens kniv och ploppar in den… Klart. Läder från Kina och kniven från Sverige, Italien eller annat “fint land”. Det känns lite fel för mig att det är på det här sättet.
Därför så motsatte jag mig Moraknivs val att använda läderslida på Garberg Grand, som troligen är deras absolut mest kompetenta överlevnads och outdoor kniv någonsin. Det skar i mig att dom missade målet och istället skapade en kontrastfull hyllvärmare. Jag är helt övertygad om att Morakniv helt enkelt missade varför Garberg var så bra som den var. Det hela hade inte bara med kniven och dess egenskaper att göra, utan hur “systemet” fungerade ihop.
Morakniv erbjuder förstås läderslida till vanliga Garberg, för dom som bara vill ha sin kniv som ett prydnadsföremål eller för att tälja på en pinne med. Men dom levererar den med en knivslida i plast för dom som verkligen tänkt använda sin Garberg i ur och skur, i lera och blod, i snö och i smuts…
Deras val att leverera Grand med läderslida är lite som att göra en extrem off-road bil och sätta 28 tums aluminiumfälgar på den och kjolpaket som gör den 2 tum hög. Det är fan ett brott mot naturen i mina ögon… 😄
Med det sagt så har Fällkniven och Morakniv vågat gå emot strömmen av estetiskt “snygga” tillbehör för att istället leverera något som faktiskt fungerar i praktiken. De har förstått att kniven bara är halva verktyget, slidan är den andra halvan som gör att du kan bära och använda din kniv säkert och effektivt år efter år. Det sista man ska behöva tänka på när man är ute i skogen är om knivslidan får några droppar regn på sig, eller råkar få smör på sig när man smörat Gahkko, eller får den distinkta rökta lukten av Suovas när man rört runt i stekpannan med kniven och behöver sätta den någonstans säkert efteråt.
Saken är den att jag kan sitta hela dagen och skriva exempel när det är fördelaktigt med en bra knivslida, men jag tror jag ger mig där.
Vad jag vill säga är att nästa gång du väljer kniv, titta inte bara på stålet eller hur kniven ser ut. Titta på hur tillverkaren har tänkt att du ska leva med kniven i vardagen. Är slidan en belastning eller en tillgång? I 99 fall av 100 så pratar man om kniven i en recension och knivslidan kan nämnas i förbifarten. Oftast bara vilket material den är tillverkad i och inte mycket mer än så. Men hur hänger kniven i knivslidan? Slår den mot benen? Sitter kniven säkert? Är knivslidan säker och gör att kniven inte kan skada användaren? Hur fungerar den?
Sedan är det aspekten jag skriver om här… Det är ingen som ställer frågan om hur enkel knivslidan är att rengöra när den blir smutsig. För tro mig, det blir den. Efter några månaders användning så kommer alla knivslidor att bli smittohärder och kladdas ned av kåda och annat. Detta gäller oavsett om det är plast, kolfiber, metall, trä, läder eller något annat material den är tillverkad i. Det är i princip oundvikligt, även om man är otroligt försiktig. Allra helst om man använder sin kniv på riktigt och som den var marknadsförd, som en survival/outdoor/bushcraft kniv.
Tänk därför efter innan du köper en kniv du älskar, men får ett system du inte kan leva med. Bara ett tips från mig till dig. 😉
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar