Det finns få multiverktyg i världen som faktiskt förtjänar hypen, men Victorinox är ett av dem. Jag har fortfarande inte stött på något annat verktyg som lyckas packa in så mycket funktion i ett så litet format. Det är nästan lite fascinerande när man tänker på det, varje millimeter på en klassisk Swiss Army Knife har en uppgift, inget är där av en slump. Och trots att den är liten nog att glömma bort i fickan, så är Victorinox Huntsman en av mina absoluta favoriter när jag ger mig ut i skogen.
En stor del av charmen är faktiskt priset. Det är inte ett verktyg som kräver att man tänker efter tre gånger innan man använder det. För under 500 kronor får man något som håller i åratal, och slänger man på plus-handtag för en hundring så får man dessutom de där små detaljerna som gör stor skillnad, nål, penna och en känsla av att kniven är lite mer “din”.
Saken är att jag äger 4 st Huntsman i olika färger och material. Jag hade för avsikt att ge bort flera av dom i presenter, men på ett eller annat sätt så har dom blivit kvar i min samling. Alla är dock utrustade lite olika, vilket gör dom lite mer anpassade för speciella ändamål. Jag har experimenterat runt olika ”hacks” till Victorinox, vilket gjort att en av dom har brända handtagssidor, medan en annan är tillverkad i trä och har gravyr som jag gjort med min laser. Men det är en annan historia.
Det som verkligen gör Huntsman intressant är hur komplett den är. Såg, sax, kniv, syl, krok och lite till. Det låter kanske som en standardlista, men i praktiken täcker det förvånansvärt många behov ute i naturen. Det är inte det bästa verktyget för varje enskild uppgift, men det är tillräckligt bra på nästan allt. Vilket ofta är det som är viktigast.
Framförallt är den smidig. Den väger nästan ingenting (ca 95 gram), tar ingen plats, och man har alltid med sig den utan att ens tänka på det. Det är en sån där pryl som bara finns där när man behöver den.
I helgen bestämde jag mig för att testa hur långt man faktiskt kan komma med bara en Huntsman. Inga extra knivar, inga sågar, inga “backup-planer”. Bara den, rakt av. Det gick ärligt talat bättre än jag trodde.
Det är inte första gången jag provar på detta ”experiment”. Jag har tidigare provat på ”scenarios” där jag bara har en Victorinox med mig, men då har det varit betydligt mer komplicerat. En Huntsman är faktiskt väldigt komplett för att vara ett så kompakt och enkelt verktyg.
Visst, man får tänka lite annorlunda. Att klyva ved blir inte lika självklart som med en fast kniv, och man får hitta sina egna lösningar. Men det går. Har man lite tålamod och använder huvudet så kan man faktiskt dela mindre vedbitar, särskilt om man håller sig runt 5–6 cm i diameter. Sågen gör också mer jobb än man först tror, det är förvånansvärt enkelt att få fram användbart material till en eld.
Jag hade mitt lilla FireFly-eldstål monterat istället för tandpetaren, men valde att inte använda det. Det får ligga där som en “nödlösning” när det verkligen gäller. Istället använde jag ett eldstål från Wildo, och det visade sig fungera riktigt bra tillsammans med sågen på Huntsman. Det regnar gnistor på ett sätt som nästan känns överdrivet.
Vid ett tillfälle, sittandes vid elden, kom jag att tänka på en video från Felix Immler där han tillverkar små träblommor till sin fru. Det såg så där enkelt ut, ni vet, som det alltid gör när någon som är riktigt skicklig gör något.
Så jag tänkte, hur svårt kan det vara? Det visade sig vara… ganska svårt. Men problemet var inte verktyget eller min erfarenhet, utan materialet. Saken var den att jag inte ville skada några levande träd i närheten, så jag försökte istället använda torrt trä. Det fungerade, men resultatet blev därefter. Sprött, svårjobbat och långt ifrån lika följsamt som färskt trä. Det blev många misstag, en hel del frustration och betydligt mindre “konst” än jag hade tänkt mig.
Till slut gjorde jag det enda rimliga, jag kastade allt i elden och på något sätt kändes det ändå helt okej. Misslyckade projekt blir åtminstone till värme. Men det var även här jag insåg det klassiska misstaget. Jag tog inte en enda bild innan allt brann upp. Så där satt jag, med noll bevis och en historia som låter betydligt mer imponerande än den var i verkligheten.
Men kanske är det också lite av poängen.
För det jag egentligen tar med mig från den här helgen är inte träblommorna, eller ens experimentet i sig. Det är insikten att man klarar sig väldigt långt med väldigt lite. En enkel Victorinox Huntsman räcker längre än man tror, så länge man är villig att tänka lite annorlunda, improvisera och acceptera att allt inte blir perfekt.
Jag tänker samtidigt att det är nog just där någonstans som charmen ligger. Enkelheten i verktygen man använder sig av i kombination med erfarenhet och kunskap, vilket gör att även en Swiss Army Knife som Huntsman faktiskt kan vara otroligt bra att ha som den enda lösningen.
Lämna ett svar