Varför känns moderna telefoner sämre än de från för 10 år sedan?

Ibland sitter jag och funderar på varför dagens smartphones faktiskt känns sämre på många sätt än de som släpptes för 10 år sedan. Visst, moderna telefoner är otroligt kraftfulla. Skärmarna är knivskarpa, kamerorna kan konkurrera med systemkameror, och processorerna klarar av mer än man någonsin trodde var möjligt i en liten enhet. Men ändå… det är något som fattas.

Minns ni de där små sakerna som gjorde telefonerna smarta och funktionella på riktigt? Som den lilla LED-lampan på framsidan av många äldre modeller. Den blinkade diskret i olika färger beroende på om du hade fått ett SMS, missat ett samtal eller om telefonen var färdigladdad. Så enkelt, så självklart och så praktiskt. Idag ska man istället väcka hela skärmen och lysa upp halva rummet bara för att se om något hänt.

Och hörlursutgången, 3,5 mm-jacket, som nu är nästan helt utraderat. Istället ska vi använda trådlösa hörlurar som låter sämre, som måste laddas, och som ofta är svårare att koppla mellan olika enheter. Dessutom behövs ibland krångliga adaptrar som man alltid lyckas tappa bort. Är det verkligen framsteg?

Sen hade vi saker som IR-blastern. Kommer du ihåg den? En liten infraröd sändare som lät oss styra TV:n, ljudsystemet eller AC:n direkt från mobilen. Många tyckte kanske att det var en gimmick, men oj vad användbart det var när fjärrkontrollen plötsligt mystiskt försvunnit i soffan. För att inte tala om situationer där man kunde slå av kompisens TV, eller höja ljudet när man satt på grillen och det blev något intressant på TVn där.

Sen har vi utbytbara batterier. Förr kunde man ta med sig ett extra batteri på fjällvandringen, byta på två minuter och vara redo för flera dagars till i vildmarken. Idag? Nu får man släpa på powerbanks och hoppas att laddsladden inte ger upp.

Till och med designen har tappat något på vägen. För 10 år sedan vågade tillverkare experimentera med former, färger och texturer. Vissa hade metallramar, andra matta baksidor eller till och med löstagbara luckor i roliga färger. Idag är nästan alla telefoner tunna, hala glasbitar i svart eller silver, redo att glida ur handen och spricka.

Det ironiska är att många av dessa äldre telefoner fortfarande fungerar. Kanske inte med de senaste apparna, men de går att ringa, SMS:a och ofta ta hyfsade bilder med. Och batteritiden – min gamla Huawei från 2013 klarar fortfarande två dagar utan problem, trots åldern. Kontrasten mot dagens flaggskepp är rätt talande.

Kanske är det nostalgi som talar. Eller så är det en genuin förlust av praktiska funktioner och smarta små detaljer som faktiskt gjorde våra telefoner bättre. Allt har offrats på estetikens och “tunnhetens” altare.

Det får mig att undra: vad mer kommer vi tvingas ge upp i nästa våg av designbeslut? Kommer vi stå här om några år och sakna volymknapparna eller fysiska SIM-kort, när allt ska vara ännu mer “sömlöst”?

Vad tycker ni? Saknar ni också något från de gamla mobiltelefonerna? Eller är det jag som bara börjar bli gammal och gnällig?

Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen. 😊