Ofta när jag berättar om olika upplevelser jag och familjen haft så får jag höra ”varför filmar du inte allt?” eller ”varför tar du inte bilder på hur du gjorde?”. Dom som känner mig vet att jag är notoriskt dålig på att sammankoppla en personlig upplevelse med något jag behöver fotografera eller dokumentera på något sätt. Ibland känns det som att jag är Sveriges i särklass sämsta på just detta.
Det är precis därför som jag kan spendera flera dagar i skogen, för att komma hem och upptäcka att jag tagit två bilder under hela tiden. Just då känns det dumt att inte kunna visa vad jag gjort och dela med mig av mina upplevelser, men när jag är i skogen, i lugnet där mina ”interna batterier” laddas upp, kopplas inte det jag gör och upplever ihop med att plocka upp telefonen och börja fotografera eller dokumentera faktumet.
Det kanske låter jättekonstigt för många som lever för och av sin telefon, men om jag skulle behöva rigga upp kameror och ta bilder på allt, så skulle min upplevelse bli något helt annat än jag skulle önska. Missförstå mig rätt. Vissa är otroligt duktiga på att ha 4-5 kameror som dokumenterar allt, dom springer omkring och flyttar dessa för att det ska se ”naturligt ut”. Riktigt professionellt och snyggt på alla sätt. Dom gör en dagstur som mynnar ut i att sedan sitta och klippa ihop allt framför en dator i flera dagar.
Personligen tycker jag det ser otroligt bra ut och jag önskar att jag var lika kreativ och duktig. Men jag kan samtidigt garantera att personen på videon är en skådespelare i en scen, istället för någon som verkligen njuter och tar in vad naturen har att erbjuda. Jag tror alla som så intensivt försöker förmedla sin upplevelse med en kamera egentligen ”arbetar” istället för att ladda om, om du förstår vad jag menar.
Jag försöker hela tiden bli bättre på att ta lite bilder och förmedla på bloggen vad jag gjort. Det är förstås inte en så stor distraktion egentligen. Men min målsättning med utevistelser i skogen är inte för att skapa innehåll till någon social plattform. Jag är där av en helt annan anledning. Teknik, datorer och kameror har faktiskt ingenting med saken att göra.
Om det gäller att koppla bort tekniska lösningar och helt enkelt befinna sig i naturen med att det innebär, så är jag absolut inte sämst längre. Jag är riktigt duktig, tycker i alla fall jag själv. 😊
Låt mig förklara närmare
Vi lever i en tid där nästan allt vi gör ska dokumenteras, gillas, delas och sparas i något slags evigt flöde. Det är inte fel i sig, jag gillar förstås teknik, uppkoppling och möjligheterna vi har idag. Men ibland slår det mig hur mycket tid vi lägger på att titta på livet istället för att leva det. Det är nog därför jag hellre går ut i skogen än sitter med telefonen i handen.
Jag förundras ofta över hur sociala medier målar upp en bild av verkligheten som är så långt ifrån verkligheten. Hur så många drivs till att ljuga om sina upplevelser och på något sätt försöka ”vinna” i det eviga flödet av information online. Även om det bara är för en hundradels sekund så verkar det vara någon slags mål för många att bli uppmärksammade.
Att gå ut i skogen och bli ingen, det är en känsla jag inte riktigt kan fånga på bild, men jag försöker. Genom att dela med mig av mina erfarenheter och min filosofi så kanske någon testar och upptäcker precis det jag beskriver.
Det som händer när inget händer
När man går ut i skogen, särskilt här uppe norr om polcirkeln, så händer något. Eller rättare sagt, det slutar hända saker. Inga pushnotiser. Inga likes. Ingen som försöker sälja något till dig varje tionde sekund. Istället hör du kanske en korp som ropar i fjärran. Kanske vinden viskar genom björkskogen. Doften av mossa som värms upp i solen. Men framför allt får tankarna ta plats.
Det är nästan som om skogen skalar bort alla onödiga lager. Man blir lite mer sig själv där ute. Lite enklare. Lite mindre distraherad, och mycket mer fokuserad. Problem som tidigare känts svåra och komplicerade, känns plötsligt nästan för enkelt att lösa.
Naturens algoritmer
Sociala medier har sina algoritmer, de lär sig vad du gillar, vad du klickar på, vad som får dig att stanna kvar. Naturen har också sina algoritmer, men de är ärligare. Om du står stilla i tio minuter kommer fåglarna närmare. Om du slår upp läger i tystnad får du se djur du annars aldrig märker. Om du lyssnar tillräckligt länge hör du både yttre och inre ljud du glömt att du ens hade.
Detta kan vara minst lika beroendeframkallande som sociala medier, även om du inte tvingas till att motta informationen. Det enda du behöver göra är att se, lyssna och känna. Det är inget man kan swipa förbi. Det tar tid. Och det är just därför det fungerar och har fungerat i tusentals år.
Om man tillåter sinnet att öppna sig så kan man finna detta spår från förr och känna saker som sociala medier dämpat och i princip raderat från våra barn och ungdomar. Något jag tycker är otroligt tråkigt och själsdödande.
Jag vill inte bli ett flöde
Jag har tänkt på det där motsatta, det vedertagna faktumet att om man inte är aktiv på nätet, så finns man liksom inte. Men jag tror inte det är sant. Det finns ett värde i att inte synas hela tiden eller att försöka vara jordens medelpunkt. Att få uppleva saker utan att dela dem i något så simpelt som en bild. Att ha minnen som inte är fotograferade, videofilmade eller redigerade, men desto starkare inuti.
För varje gång jag står vid en eld och ser lågorna dansa, inser jag att det där ögonblicket aldrig kommer tillbaka. Och det är okej. Jag behöver inte lägga upp det någonstans. Jag behöver bara vara där, precis då, för att få uppleva det.
När jag väl uppdaterar…
Missförstå mig rätt, jag gillar att blogga och att dela tankar, bilder, funderingar. Men jag anser att det är en otrolig skillnad mellan att skapa något med eftertanke, eller att ständigt känna sig tvungen att visa upp varje steg man tar.
Man kan fundera på om innehåll som inte innehåller något ens är värt att dela med andra? Vad är det man försöker förmedla egentligen?
Precis därför går jag ut i skogen oftare än jag loggar in på appar. Därför är min telefon oftare i fickan än i handen. Därför tror jag att det jag skriver här, när jag väl gör det, faktiskt betyder något. Det kommer inte ur en vana eller ett tvång att vara ”social”. Det kommer ur något som hänt. Något jag känt. Något jag verkligen upplevt.
Oavsett om jag skriver om en resa längs en länge sedan glömd stig, ett test av en kniv eller någon annan upplevelse som jag haft, så var jag där och upplevde det själv. Jag försöker inte övertyga någon om att jag är störst, bäst eller vackrast. Jag försöker inte övertyga någon om att min upplevelse var bäst på något sätt. Livet är inte ett race. I alla fall inte för mig.
Det jag däremot försöker förmedla är en lärdom, upplevelse eller inspiration som jag hoppas andra också kan få. Mina läsare får inte mina upplevelser, dom får helt enkelt uppleva det själva, på riktigt.
Slutligen
Kanske känner du likadant. Kanske har du också suttit i ett vindskydd, långt från närmsta Wi-Fi, och insett att du mår bättre där än framför en skärm.
För många år sedan så fick jag försöka tvinga ut min fru i skogen, eftersom hon inte hade tid. Men varje gång vi varit ute så hade hon förvandlats till en lugnare och mer harmonisk människa. Precis som alla andra som följt med ut i skogen så vinner stillheten och naturen till slut, bara man ger den chansen.
Nu för tiden så är familjen ute i skogen nästan varje ledig stund och vi känner oss faktiskt lika harmoniska och nöjda varje gång vi varit ute. Det är med andra ord inte en känsla som blir svagare med tiden, utan kanske blir till ännu starkare med tiden.
Tror du mig inte? Prova. Gå ut en stund i skogen. Låt mobilen ligga kvar hemma, eller aktivera ett fokusläge i alla fall.
Lyssna. Se. Andas. Känn… Tillåt dig att befinna dig i nuet och ta in vad alla dina sinnen försöker förmedla.
Det kommer kanske inte på en gång, men när dina sinnen släpper teknikens brus så kommer du att kunna ta ett djupt andetag och känna dig som en del av något större, något du inte behöver dela med dig av på sociala medier eller ens kan förmedla på det sättet, även om du vill. 😊
Och när du slutligen kommer tillbaka till teknikens värld igen så kan du skriva något. Eller låta bli. Det är helt upp till dig. Saken är den att du garanterat ”laddat om” och är redo att tackla problem på ett helt annat sätt än tidigare.
Jag är övertygad om att världen skulle vara ett betydligt bättre ställe om fler anammade denna filosofi och gamla lärdom. Att låta naturen skala bort den stress och det digitala brus som får oss att glömma det som är viktigt i livet.
Faktumet att människan aldrig någonsin varit mer stressade eller fått uppleva så mycket mentala problem som nu borde, rent logisk, vara ett bevis på att något är fel i vårt moderna samhälle.
Jag tror att naturen skulle kunna lösa, eller i alla fall dämpa eller bromsa orsaken till detta i många fall. Men å andra sidan är jag ju ingen doktor, jag är bara en naturmänniska, vilket jag tycker får räcka i det här fallet. 😌
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar