Varför jag behöver både skogen och skärmen

Jag har fått en läsarfråga från David, som undrar om det inte är komplicerat att mina två största intressen är i konflikt med varandra.

Tro det eller ej men jag har faktiskt väntat på att någon ska skriva denna fråga till mig ett längre tag nu. Just därför har jag också faktiskt lyckats fundera på vad jag ska svara i förväg, och det är inte så komplicerat som det kan låta från början.

Å ena sidan älskar jag att packa ryggsäcken, ta med kniven och försvinna ut i skogen för att göra upp eld och sova under bar himmel. Å andra sidan sitter jag framför skärmen, följer Apple-event, testar nya prylar och nördar ner mig i specifikationer.

Bushcraft och teknik. Naturen och skärmen. Analog och digital. Visst kan det verka konstigt, eller?

För mig kompletterar bägge intressen varandra perfekt, dom är inte i konflikt. Jag skulle inte vilja vara utan någon av dem, eftersom jag är rätt så säker på att mitt liv då skulle hamna i obalans.

Låt mig förklara.

När jag är ute i skogen händer något. Tankarna lugnar ner sig. Det enda som spelar roll är här och nu, att få igång elden, hitta en bra lägerplats, lyssna på fåglarna. Det finns ingen notifikation som pingar. Inga mejl som väntar på svar. Ingen som förväntar sig något av mig. På något magiskt sätt så lyckas jag också ignorera teknikens brus och gå tillbaka till ett primitivt stadium, även om jag har telefonen i fickan. För mig är inte skogen på natten något som oroar mig. Jag känner mig hemma, omfamnad av naturen, lugn och harmonisk. Det är en underbar känsla.

I skogen påminns jag om vad som är viktigt. Att jag är en liten del av något mycket större. Att livet inte behöver vara så komplicerat som vi gör det till. Skogen är helt enkelt min reset-knapp. När allt känns för mycket, när skärmen har tagit över för mycket av mitt liv, då vet jag vart jag ska ta vägen. Det är väldigt effektivt för att just rensa bort känslan av att vara en digital fånge, för den känslan infinner sig ofta hos mig.

Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskar tekniken också. För det gör jag.

Jag älskar känslan av att öppna en ny produkt, att lära mig ett nytt system, att optimera mitt arbetsflöde. Jag älskar att skriva (som jag gör just nu), att redigera bilder från mina utomhusäventyr, att dela mina erfarenheter med er. Tekniken ger mig möjligheten att vara kreativ på ett sätt som skogen inte kan.

Den kopplar ihop mig med människor över hela världen. Den låter mig dokumentera och dela mina upplevelser. Tekniken är mina verktyg för att skapa och kommunicera. Utan den skulle den här bloggen inte existera. Utan den skulle du inte kunna läsa om mina erfarenheter överhuvudtaget.

Men det är kombinationen av båda som gör mig hel, hur konstigt det än kan låta.

Om jag bara hade skogen skulle jag sakna kreativiteten, kommunikationen och möjligheten att lära mig nya saker genom teknik. Jag skulle troligen känna mig isolerad och understimulerad.

Om jag bara hade tekniken skulle jag sakna skogen, tystnaden och den fysiska kontakten med naturen. Jag skulle känna mig överstimulerad och otålig. Troligen hade jag mått väldigt dåligt efter ett tag.

Men tillsammans skapar bägge en balans i mitt liv.

Skogen lär mig:

• Tålamod – Eld tar tid. Lägerplatser hittar man inte alltid på första försöket.
• Ödmjukhet – Naturen bryr sig inte om mina planer. Vädret bestämmer, inte jag.
• Enkelhet – Jag behöver mindre än jag tror för att må bra.

Tekniken lär mig:

• Nyfikenhet – Det finns alltid något nytt att lära, en ny funktion att upptäcka.
• Effektivitet – Rätt verktyg gör jobbet lättare och snabbare.
• Anpassningsförmåga – Teknik förändras snabbt, och jag måste följa med.

Båda lärdomar är värdefulla. Båda gör mig till en bättre version av mig själv. Det är därför min slogan är just “Allt mellan Bushcraft och Teknik”. För det är där jag lever. Mellan dessa två världar, men sällan i dess mest extrema sidor.

Jag är inte den mest hardcore bushcraftern. Jag tar med mig min iPhone ut i skogen (mest för säkerhet och kamera, men ändå). Jag använder GPS istället för att navigera med stjärnorna som hjälp. Samtidigt är jag inte den mest extrema tech-nörden heller. Jag stänger av notifikationer. Jag tar medvetet digitala pauser. Jag väljer medvetet bort vissa tekniska lösningar för att livet ska bli enklare, inte mer komplicerat.

Jag är någonstans mittemellan, precis där jag vill vara.

Om du också känner dig splittrad mellan olika intressen, om du älskar både det analoga och det digitala, både naturen och tekniken, så vill jag bara säga att det är helt okej. Du behöver inte välja. Livet är inte svart eller vitt. Vi kan vara komplexa. Vi kan älska motsatser.

För mig är skogen och skärmen inte konkurrenter. De är partners i mitt liv och tillsammans gör de mitt liv rikare. Så länge jag kan hålla bägge i balans och inte låta den ena eller andra ta över, så fungerar det jättebra. Men som alltid är detta mina personliga tankar och reflektioner. Din resa ser förmodligen annorlunda ut, och det är precis som det ska vara!

Har du också intressen som verkar motsäga varandra men som faktiskt kompletterar varandra? Jag är nyfiken! Kommentera eller skicka ett mail.

Tack för din fråga, David. Jag har som sagt väntat på att få svara på den ett längre tag. Hoppas att svaret var bra, annars får du höra av dig igen och klaga. 😊

Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.