Om man söker på “EDC” på nätet möts man av bilder på perfekta uppställningar. Ficklampor, knivar, pennor och klockor placerade i raka linjer på en mörk träyta, inte allt för sällan i matt-svart utförande och väldigt propert. Allt är noga utvalt och ofta dyrt. Det ser nästan ut som en katalog snarare än något som faktiskt används. Det är lätt att tro att EDC handlar om att samla prylar, men för mig har det alltid handlat om något helt annat.
EDC, eller Everyday Carry, betyder i grunden bara “det man bär med sig varje dag”. Det kan vara så enkelt som en nyckelknippa och en kniv, eller en hel arsenal av verktyg för alla tänkbara situationer. Poängen är inte mängden, utan tanken bakom. Det handlar om att vara redo, inte att visa upp sig. Men det är väl ganska typiskt av många att försöka dra olika saker till sin spets.
När jag packar det jag bär dagligen så utgår jag inte från vad som ser bra ut på bild, utan vad som faktiskt gör skillnad. En liten ficklampa i fickan kan kännas onödig tills strömmen går. En Victorinox som kan ligga orörd i flera dagar, men plötsligt blir den ovärderlig när man behöver skära loss något, fixa ett snöre, skruva fast eller lös något, eller helt enkelt tälja till en pinne för att laga något ute i skogen. Varje sak har ett syfte och just det gör skillnaden mellan en samling prylar och ett genomtänkt EDC.
För mig handlar EDC i grund och botten om självständighet. Att inte alltid vara beroende av någon annan för att lösa små problem i vardagen. Det är samma filosofi som ligger bakom friluftsliv, att klara sig själv, men utan att vara dumdristig. Att tänka ett steg längre, förutse vad som kan hända, och ha lösningen redo när det gör det.
Många missförstår EDC och tror att det handlar om överlevnadsscenarion eller någon sorts paranoia. Men i verkligheten handlar det om lugn. Att veta att man klarar sig om något går snett. Att kunna hjälpa någon annan när det behövs. Det är en vardagsberedskap, inte en krisberedskap. Även om jag gärna hellre möter en kris med min vardagsberedskap än utan.
När jag ser folk lägga timmar på att välja mellan två ficklampor som lyser lika starkt, eller byta ut sin kniv för femte gången samma år, så förstår jag fascinationen, det är inte det jag menar. EDC är otroligt roligt att hålla på med och ett projekt som aldrig tar slut. Men samtidigt tycker jag att många missar kärnan. Den bästa utrustningen är den du faktiskt använder. Den som följer med dig, varje dag, och som du litar på. Inte den som är bäst på papper eller i teorin. I praktiken.
EDC är ett tankesätt som växer med dig. Ju mer erfarenhet man får, desto mindre behöver man. Till slut handlar det inte om vad du har i fickorna, utan om att du har tänkt efter innan du ger dig ut på dagens äventyr.
Om du är helt ny på EDC eller aldrig hört talas om denna “livsstil”, så tycker jag att du ska titta närmare på den. Det är väldigt roligt och det går att lära sig väldigt mycket om sig själv och sin vardag genom att utforska detta. Det finns butiker som lever på att sälja allt möjligt EDC, så som Slims.se, som är en favorit hos mig. Där kan man bland annat hitta ett stort utbud av Victorinox tillbehör och modeller.
Men saken är den att EDC är så “spretigt” och personligt att i princip allt kan vara EDC, det behöver inte ens vara en kniv eller verktyg, utan kanske en fidget-spinner för att hålla nere stressen.
Det är lite det som är grejen med EDC… Det är vad du bär med dig om dagarna, inte någon annan.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.