Jag kanske inte tillhör någon majoritet, men just nu sitter jag och funderar på varför jag inte kan vara arg på Apple. Det verkar som att de alltid trippar på kanten av vad man som konsument kan tolerera, bara för att i nästa ögonblick vända på allt och få saker att fungera bättre än de någonsin gjort.
Tänk bara på hur det såg ut när Apple plockade bort hörlursuttaget från iPhone 7. Det var nästan ramaskri världen över. “Hur ska man kunna lyssna på musik och ladda samtidigt?” “Vad händer med mina dyra hörlurar?” Många såg det som slutet på vettig design. Och ändå – några år senare är trådlösa hörlurar standard och AirPods är ett av Apples mest sålda tillbehör någonsin. Plötsligt kändes hörlursuttaget gammaldags, som en rest från en tid då vi bar runt på sladdtrassel i fickan.
Eller ta övergången till USB-C på MacBook redan 2015. Ännu ett tillfälle där Apple drog bort mattan under fötterna på sina användare. Bara en enda port? Behövde man allt från adapter till dongel för att klara vardagen. Det blev nästan en karikatyr på Apples “vi vet bäst”-attityd. Men här står vi idag, tio år senare, och USB-C är standard på nästan allt. Apple tog smällen, fick utstå hån, men samtidigt pressade de hela branschen framåt.
Det finns en sorts paradox i Apples sätt att arbeta. De irriterar oss, utmanar oss och ibland provocerar oss till vansinne – men de lyckas ofta omvandla vår irritation till acceptans, och sedan till insikt: det här är faktiskt bättre.
Och här sitter vi nu, den 9 september 2025. Om bara några timmar kliver Apple upp på scenen och avslöjar vad som väntar framåt. Vilken funktion, vilket beslut, vilken designförändring kommer först att kännas som ett slag i magen men om några år vara helt självklart? Är det mer AI i varenda hörn av iOS? Är det att de helt skippar fysiska knappar? Eller något vi inte ens har fantasi nog att föreställa oss?
Kanske är det just därför jag inte kan vara arg på Apple. För även när de driver mig till gränsen, så lyckas de gång på gång bevisa att deras vision ligger ett steg framför min egen.
Så ikväll, när ridån går upp och framtiden rullas ut framför oss, kommer jag antagligen att både sucka och le samtidigt. Sucka över förändringen, men le åt att jag vet att jag ändå snart kommer att vänja mig. Kanske till och med älska den.
Jag kommer förstås att skriva mer om själva eventet och reflektioner om hur jag tror att deras nya produkter kommer att påverka mig och andra konsumenter. Det kommer imorgon, eller kanske i övermorgon om jag måste smälta informationen lite i förväg.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.