Jag provade något nytt häromdagen. Satte mig i soffan, la undan telefonen och bestämde mig för att inte göra någonting. Inte se på TV, inte slipa eller rengöra någon kniv, inte göra något överhuvudtaget.
Det höll i ungefär fyrtio sekunder.
Sedan kliade det i fingrarna. Kanske borde jag lyssna på något. Kolla vädret. Göra en kopp kaffe. Något.
Det är en märklig känsla. Att inaktivitet nästan känns obehaglig. Som om hjärnan inte riktigt vet vad den ska ta sig till när den inte matas med intryck. Vi har blivit så vana vid att alltid ha något igång att tomrummet känns som ett problem att lösa, snarare än en plats att vila i.
Det är inte det att vi är lata, tvärtom. Vi är för aktiva hela tiden. Poddar, ljudböcker i öronen under promenaden. En serie i bakgrunden när vi äter. Scrollning i kön på ICA. Vi fyller varje liten lucka med något, som om tystnad vore något vi måste fly ifrån.
Men vad är det vi egentligen flyr ifrån?
Jag tror inte det handlar om rädsla för tristess. Jag tror det handlar om att vi har glömt hur det känns att bara vara. Att sitta med sina egna tankar utan att styra dem eller hålla dom borta. Att låta sinnet vandra utan mål.
Det är faktiskt en förmåga, precis som alla andra. Precis som alla förmågor vi slutar träna så rostar den och blir sämre.
Det lustiga är att det är just i de stunderna, när ingenting händer, som de bästa tankarna brukar dyka upp. Inte nödvändigtvis de mest produktiva, välstrukturerade tankarna. De där lite konstigare, lite friare, saker som inte hade en chans att ta form i bruset.
Kanske är det dags att träna på att göra ingenting igen? Inte som ett projekt. Inte med en timer och ett syfte. Bara ta en stund att bara sitta och se vad som händer. Kanske göra det till en vana att göra ingenting under några timmar om dagen?
För mig så är det vid en eldstad i skogen som insikter och produktiva tankar händer. I detta skede så lugnar sig mitt sinne och bruset som jag normalt behöver hålla borta genom att ständigt få intryck, försvinner.
Vid en eldstad, när solen skiner och fåglarna sjunger i träden. Det är ett tillfälle då jag verkligen inte vill distraheras av något. Det känns faktiskt som att dom saker som surrar på i bakgrunden i vardagen nu irriterar mer än hjälper till.
Det är ganska lustigt faktiskt, när man tänker på det. Allt eftersom jag dragit med mig familjen ut på mina ”äventyr”, så har dom också börjat inse att skogen inte är något tråkigt ställe där man sitter och fryser. Det är ett ställe där man laddar upp själens batteri och där man bara finns och mår bra. Alla mår bra av det och till och med vår hund Ludde mår jättebra när vi varit ute en dag och laddat dom interna batterierna lite.
Kontentan av detta inlägg är att jag ska försöka bli bättre på att göra ingenting och försöka hitta fokus även i vardagen. Inte bara när jag sitter vid eldstaden i skogen. Det, om något, kan vara en utmaning som är värd att investera tid och fokus på att lyckas med. 😊
Om det finns någon där ute som har ett tips och råd, så tar jag förstås gärna emot det. Som vanligt går det bra att kommentera och maila. 😉
Ha en trevlig dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar