Kontentan av detta inlägg är: “När blev Microsoft så här dåliga på kvalitet?”. Om du känner dig stött av detta ämne så kan du läsa något annat istället. Detta är en rant, helt enkelt.
Nu börjar jag…
Det är något märkligt som har hänt de senaste åren. Jag har börjat märka ett mönster, ett mönster som inte är särskilt smickrande för Microsoft. Programvaror som en gång i tiden uppfattades som stabila arbetsverktyg har i stället börjat kännas som något man måste vara beredd att felsöka.
Jag pratar förstås om saker som Microsoft Excel, Microsoft Outlook och till och med själva operativsystemet Windows 11.
Det märkliga är att jag numera nästan förväntar mig att något ska gå fel.
Det kan vara småsaker. Excel kan plötsligt bete sig märkligt med formler eller frysa när man minst anar det. Outlook kan bestämma sig för att synkronisering inte längre är något den tänker syssla med. Och Windows 11, som borde vara själva fundamentet i systemet, kan ibland uppföra sig som om det fortfarande är ett experiment.
Igår så fick jag in mail på jobbet. Jag kunde läsa titeln, men så fort jag försökte öppna mailet så fick jag upp ett meddelande “Du är inte auktoriserad att läsa detta” och sedan blev jag utloggad. Efter 10 minuters felsökning så startade jag om datorn, vilket gjorde att jag kunde läsa ett mail innan problemet började igen.
Jag var dock långt ifrån den enda som hade problem med detta igår, så det var nog något hos Microsoft som inte fungerade som det skulle. Som vanligt.
Saken är den att det här inte riktigt var hur man brukade uppleva Microsofts produkter.
Historiskt sett byggde Microsoft mycket av sitt rykte på att deras verktyg var pålitliga arbetsverktyg. Visst, det har alltid funnits buggar, det gör det i all mjukvara. Men känslan var ändå att systemen var testade, genomtänkta och framför allt färdiga när de släpptes.
Idag känns det ibland mer som att användarna är en del av testprocessen. Uppdateringar kommer i ett rasande tempo, funktioner läggs till och tas bort, gränssnitt ändras och plötsligt fungerar saker inte längre riktigt som de gjorde igår.
Det är som om stabilitet har blivit sekundärt.
Det blir extra tydligt när man jämför med hur det ser ut hos Apple. Deras datorer och operativsystem, alltså macOS på Mac-datorer, har snarare gått i motsatt riktning. Systemen känns stabilare, mer genomarbetade och bättre optimerade för varje generation.
Det betyder inte att Apple är perfekta, de har också buggar ibland. Men känslan är en annan. När man startar en Mac räknar man med att systemet fungerar. När man startar en Windows-maskin idag finns det oftast en liten oro i bakhuvudet.
Det borde egentligen vara tvärtom. Microsoft har trots allt byggt operativsystem i decennier. En teori är att mycket av detta hänger ihop med Microsofts övergång till tjänster och molnbaserade lösningar.
Förr installerade man ett program, och det var mer eller mindre samma program tills nästa stora version kom flera år senare. Idag uppdateras allt kontinuerligt.
Det låter bra i teorin, men i praktiken innebär det också att förändringar sker hela tiden. Varje uppdatering kan introducera nya problem, nya konflikter och nya buggar.
När allt utvecklas samtidigt är det svårt att nå riktig stabilitet.
Samtidigt satsar Microsoft enorma resurser på AI. De investerar miljarder tillsammans med OpenAI och bygger in AI-funktioner i nästan allt de gör, och visst, AI kan vara spännande.
Men ibland kan man inte låta bli att undra om fokus ligger lite snett när grundläggande saker fortfarande krånglar. När Excel fryser eller Outlook tappar synkronisering spelar det inte så stor roll hur många AI-funktioner som finns i bakgrunden.
Det är lite som att installera en autopilot i en bil där ratten ibland lossnar.
En annan teori jag har är att det kan bero på storleken. Microsoft är idag ett enormt företag, med produkter som används av hundratals miljoner människor varje dag. Bara det gör utveckling och testning extremt komplext.
Men samtidigt känns det ibland som att något i kulturen har förändrats. Det känns mindre som att man bygger färdiga verktyg, och mer som att man släpper ständigt pågående projekt. När de projekten råkar vara operativsystem och kontorsprogram som används i vardagen, då märks problemen väldigt snabbt.
Det jag egentligen skulle vilja se är ganska enkelt. Lite mindre fokus på nya funktioner. Lite mindre på att ändra gränssnittet varannan månad. Och lite mer fokus på något ganska gammaldags, som att se till att saker bara fungerar.
Det är kanske inte lika spektakulärt som AI-assistenter och nya molntjänster, men för oss som faktiskt sitter och arbetar i systemen varje dag är det fortfarande det allra viktigaste.
För just nu känns det ibland som att man öppnar Excel eller Outlook med samma känsla som när man startar en gammal bil en kall vintermorgon. Man vrider om nyckeln, och hoppas att den startar.
Det har faktiskt gått så långt att jag flera gånger suttit och arbetat hemifrån på min Mac, med Apple Numbers eller Apple Pages istället för Excel och Word. Det är inte ens en kompromiss, det är en betydligt mer stabil och trevlig känsla.
Om du använder Windows eller arbetar i Microsofts miljö, har du märkt något av det jag skriver? Eller är det bara jag som är överdrivet känslig? Kommentera gärna.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar