Ibland får man frågor från läsare som faktiskt får en att stanna upp och fundera lite. Den här var en sådan. Viktor, som är en återkommande läsare på min blogg skrev och undrade:
“Vad gör du egentligen med alla knivar du köper och testar? Vad händer med dem när du är klar?”
Det är faktiskt en väldigt rimlig fråga. Om man följt bloggen ett tag så vet man att det passerar en hel del knivar och verktyg genom mina händer. Fällknivar, bushcraftknivar, köksknivar, multifunktionsknivar, billiga budgetmodeller och ibland lite dyrare varianter.
Det är med andra ord ganska många knivar, så frågan är fullt rimlig. Har jag ett rum hemma där knivar ligger staplade upp till taket? Svaret är tack och lov nej, inte längre. Men för några år sedan när knivarna började välla in, då var det nästan så att dom låg och drällde överallt.
Idag finns faktiskt ett ganska tydligt system bakom det hela, med säkerhet inkluderad.
De bra knivarna stannar
Om en kniv klarar mina tester och faktiskt visar sig vara bra, då får den stanna. Det är egentligen inte mer komplicerat än så. En kniv som håller eggen bra, känns rätt i handen och är byggd på ett sätt som inger förtroende, den förtjänar en plats i samlingen. När jag säger samlingen så menar jag inte ett museum, eftersom jag har lite problem med den aspekten i samlandet.
Mina knivar används. Mycket.
Det är kanske den viktigaste delen. Jag har inget större intresse av att äga knivar som bara ligger och samlar damm. En kniv är trots allt ett verktyg. Den är gjord för att användas. Så de bra knivarna dyker upp lite överallt i vardagen. I skogen, i köket, i fickan på en helt vanlig dag eller ibland på jobbet.
Det finns något väldigt tillfredsställande i att använda ett verktyg man redan testat ordentligt. Man vet hur det beter sig, hur eggen håller sig och vad det klarar av. Det är en ganska skön känsla faktiskt.
Jag har en ganska snabb rotation på mina knivar. Helst när vi tittar på EDC fronten. Ena dagen så kanske jag använder en QSP Penguin, nästa min Manix 2 Salt LW och tredje dagen, då kanske jag använder en Morakniv Eldris. Allt beror på hur jag mår och hur mina planer ser ut. Jag är väldigt ombytlig och därför har jag också en stor rotationslista på knivar.
Det enda jag inte tummar på är nog Victorinox. Någon form av Victorinox följer alltid med i fickan. Så är det bara. 😄
De dåliga knivarna hamnar i lådan
Sen har vi förstås den andra kategorin. De knivar som inte riktigt höll måttet. Anledningen att jag klassar en kniv som dålig kan vara många saker. Stålet kanske är för mjukt. Handtaget känns fel. Passformen är dålig eller finishen är lite för slarvig. Kort sagt, de klarade inte ribban så de hamnar i en låda. “Skämslådan”. 🤣
Det låter kanske lite brutalt, men det är faktiskt den mest ärliga lösningen jag har kommit fram till. Jag brukade sälja knivar som inte fick stanna, men ärligt talat har jag slutat med det. Det tar mer tid och energi än vad det är värt. Man ska fotografera, skriva annonser, svara på meddelanden, ordna frakt och hålla reda på betalningar. Det är helt enkelt inte lika roligt längre.
Om jag bedömer en kniv att inte hålla måttet, så är det troligt att nästa ägare kommer att känna likadant. Därför vill jag inte heller sälja knivar som är dåliga, även om många försökt övertyga mig om att “det spelar ingen roll”, eller “jag vill ha den ändå”. En dålig kniv är en dålig kniv, så är det bara.
Min “skämslåda” är en ganska anonym låda i mitt stora kassaskåp där knivarna får ligga. Inte bortkastade, men inte heller en del av samlingen. Låt oss kalla dom “utsorterade”.
Och vem vet, en dag kanske någon behöver en enkel kniv som ändå fungerar och då kan någon av dem få ett nytt hem ändå. Ibland kan jag ju klassa en kniv som dålig för att jag inte tycker om den, så det är ju inte alltid knivar som är “farliga att använda” eller konstruktionsmässigt är farliga. Förstås. 😄
Samlingen just nu
Om jag räknar lite snabbt så ligger samlingen någonstans runt 40 till 50 knivar just nu. Det är egentligen fler än jag hade tänkt från början. Jag försöker faktiskt hålla den lite mindre, mest för att jag inte tycker det finns någon poäng i att samla bara för samlandets skull. Det ska vara knivar jag faktiskt vill använda.
Problemet är bara att när man slutar sälja och dessutom inte ger bort knivar lika ofta, då börjar samlingen växa ganska naturligt. Det är lite som med böcker. Plötsligt står man där och undrar hur det blev så många.
Att ge bort en bra kniv
En sak jag däremot verkligen tycker om är att ge bort knivar. Inte slumpmässigt, utan när någon faktiskt behöver en. Det kan vara någon som ska på jaktresa. Någon som börjat bli mer intresserad av friluftsliv. Eller någon vars gamla kökskniv egentligen borde ha pensionerats för flera år sedan. Då är det faktiskt ganska roligt att kunna plocka fram något ur samlingen.
Inte för att bli av med det, utan för att ge bort ett verktyg som jag vet fungerar. De vet att jag har testat det. De vet att det håller.
Det gör det till en betydligt bättre present än många andra saker man kan köpa.
Kassaskåpet
Alla knivar förvaras som sagt i mitt stora kassaskåp. Det låter kanske lite dramatiskt, men det är egentligen mest praktiskt. Dels handlar det om säkerhet. Knivar ska inte ligga framme hur som helst. Jag litar på min familj och att ingen råkar sticka sig i ögat med en kniv bara för att den ligger på mitt skrivbord, eller framme i köket när jag håller på att testa något. Det är därför inte familjen jag är orolig för i detta fall.
När mina söner har någon på besök eller vi får främmande, så ser det lite konstigt ut med knivar överallt. Vissa blir oroliga när dom ser en kniv, vilket jag ha respekt för, så att kliva in någonstans där det kryllar av knivar överallt kan förstås trigga lite ångest. När jag började testa knivar så kunde det ligga knivar överallt, vilket garanterat gav lite psyko-varningar för oinvigda. 😅
Det var mest orolig för var dock att någon skulle vilja “prova en kniv” och sedan råkar skära sig eller på annat sätt göra illa sig på mina utspridda knivar. Jag bestämde mig därför för flera år sedan att knivar som inte aktivt testas ska vara i kassaskåpet. Det är dessutom ett stort kassaskåp med flera våningar, så jag kan enkelt hålla ordning på dessa utan att behöva leta i en timme om jag letar någon specifik kniv.
Jag vet exakt vad jag har, var det ligger och i vilket skick det är, och jag ska faktiskt erkänna en sak. Det finns något lite speciellt i att öppna kassaskåpet ibland och se knivarna där inne. Inte för att skryta eller samla på hög, utan mer som en påminnelse om alla tester, alla turer i skogen och alla gånger man faktiskt haft nytta av ett riktigt bra verktyg.
Varje kniv har på något sätt en liten historia, bra eller dålig. 😊
Slutligen
Så där har Viktor svaret. Alla knivar, bra eller dåliga, bor i kassaskåpet.
Dåliga knivar bor i en låda långt ned, dom bra högre upp.
Ibland får en kniv flytta vidare till någon som faktiskt behöver den.
Det är faktiskt inte mer komplicerat än så.
Och samlingen… ja, den försöker jag hålla på en rimlig nivå, med varierat resultat.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar