För några dagar sedan så fick jag ett meddelande från Mari, en läsare som var intresserad av ett lite intressant ämne. Hon ville prata om att använda AI i musikskapande och hur det förstör själva själen i musiken och hur allt låter “robotiskt”.
Till viss del kan jag hålla med om att det är svårt att skapa en låt som låter lika naturlig som en “äkta låt”. Men samtidigt tror jag att det är lite samma problem som man hade när man gick från vinyl till CD. Saken är den att AI inte är något nytt inom musikskapande, inte alls. Det har använts för att fixa till röster hos dom allra kändaste av kändisar, samt fixa till nyanser i melodier och mycket mer.
Detta har dock varit en teknik som få haft tillgång till och kostnaderna för att använda AI inom musik har varit för höga för att “glada amatörer” som mig själv skulle kunna ta del av det.
Problemet med dom flesta låtar som man hör “nu för tiden” och anledningen att många tycker det låter dåligt, är att kreatörerna som använder AI för att skapa inte orkar lägga ned sin själ sina alster heller. Om man tar lite tid och finjusterar hur saker och ting låter, verkligen försöker få fram sin vision, då kan man få det att låta riktigt bra också.
Jag gjorde ett “tech demo” för Mari, en låt som heter “Tiny Dancer, Fragile Wings”. En låt som får fungera som en pelare för dom låtar som jag skriver och skapar med AI. Den har tempoändringar och stort frekvensomfång för att demonstrera att AI inte alltid behöver låta som robotar från 80-talet. 😁
Den andra låten som jag lagt upp heter “Whistling through the nighttime”, det är en sån där låt som känns som att följa en ensam vandrare genom en glad neonljusdränkt stad, där varje steg blir en del av ett eget litet universum. Den blandar lekfull vissling med pulserande nattenergi och små glimtar av eftertanke. En låt som får dig att trampa takten även när gatorna ligger tomma.
Bägge låtarna hittar du på min nya musikspelare på “Min Musik“.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.