Efter en månads ledighet är det alltid lite speciellt att kliva tillbaka in i vardagen igen. På ett sätt är det skönt med rutiner, att veta var man ska vara och vad man ska göra. Men samtidigt… efter några veckor av sovmorgnar, kaffekoppar i lugn takt och dagar där tiden knappt haft samma betydelse, så känns det nästan som att börja om från början.
Att plötsligt ställa väckarklockan på en obarmhärtig tid och släpa sig upp innan hjärnan hunnit vakna – det är inte direkt något man längtat efter. Det är nästan lite som att kroppen protesterar och säger: ”Varför ska vi tillbaka till det här? Vi hade ju det bra som vi hade det!” 😆
Det är fascinerande hur snabbt man kan skapa nya vanor. På en månad hinner man vänja sig vid sena kvällar, långfrukostar och spontana äventyr. Sen ska man på några dagar pressa tillbaka sig själv in i jobbets mönster, med tider, rutiner och krav.
Jag brukar tänka att det handlar om att hitta en mjukstart. Inte förvänta sig att allt ska flyta på direkt, utan acceptera att det tar några dagar – ibland till och med en vecka – innan man är helt inne i jobbet igen. Och det är helt okej. Faktum är att det nog är ganska nyttigt. Det är ett bevis på att man faktiskt lyckats slappna av ordentligt under semestern, och det är ju hela poängen med ledigheten.
Det gäller bara att inte fastna i de där ”dåliga rutinerna” för länge. Att snooza sig igenom halva morgonen eller försöka leva på semesterkroppens energilager håller inte i längden. Men med lite kaffe, några tidiga kvällar och kanske en påminnelse om att man snart är inne i rytmen igen, så löser det sig.
Så ja – att komma tillbaka efter en lång ledighet kan kännas som att lära sig på nytt. Men det är som att cykla: vingligt i början, men snart trampar man på utan att ens tänka på det.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen. 🥱