Om det finns något som är kontroversiellt i min värld så är det sommaren. Som du kanske känner till så arbetar jag som IT Projektledare, vilket är ett arbete som är mycket beroende av årstiderna. Dels är sommaren tiden då allt måste göras, och det är bråttom att göra det. Dels är det tiden då alla vill vara lediga och ta det lugnt.
Detta skapar ett slags motpol till varandra och mynnar ut i något jag skulle vilja beskriva som “stormens öga”.
Det finns dagar då allt är stilla och ingenting händer alls. Telefonen är tyst, inga e-post meddelanden, bara en öronbedövande tystnad och en tryckande känsla att saker och ting står still när det borde röra på sig i raketfart. Från början var detta otroligt stressande för mig, men som tur är så sker detta bara i min absoluta närhet och påverkar oftast inte IT projekten överhuvudtaget.
Ute i fält så arbetas det och saker händer faktiskt hela tiden. Det är bara jag som inte är i händelsernas centrum, vilket är lite ovanligt för mig.
Vad som händer sedan, när “stormens öga” har passerat och semestern är över för dom flesta, är något av en flodvåg av problem, dokumentation och problemlösning. Driftsättningar, avtal och förhandlingar avlöser och överlappar varandra. Högvis med papper som behöver hanteras, telefonen som ringer oavbrutet och e-post som får datorn att plinga minst varannan minut.
Nu är det bråttom på allvar. Den månad som allt i princip stått stilla måste arbetas ihop och nu har man inte tid att stå still längre. Två månader kvar innan snön börjar hota och det är mycket kvar…
Om du först tänkte “vad lugnt det måste vara att arbeta som IT Projektledare” så borde den känslan ha försvunnit vid det här laget. Det finns stunder då det känns som det bästa jobbet någonsin, sedan finns det perioder då man bara vill dra täcket över huvudet och säga “inte idag igen”, men jag gissar att det är så på dom flesta arbetsplatserna.
Många gånger hade jag önskat att belastningen kunnat vara lite mer jämn över året, men samtidigt har jag lärt mig att uppskatta dom stunder då allt faktiskt står stilla för ett ögonblick. Att öppna fönstret på kontoret och andas in den friska sommarluften, att sparka av sig skorna, luta sig tillbaka och tänka “äntligen lite lugn och ro”. Detta ger lite tid att ladda för det som oundvikligen komma skall. 😅
Jag har också lärt mig att uppskatta saker som att åka ut i fält och planera kanalisationer och framfart. Chansen att gå på ängar och i skog, andas frisk luft och lyssna på naturen. Det känns faktiskt lite som en “micro-semester” från kontoret många gånger. Sånt ska man inte försaka.
Ha en riktigt bra dag och tänk på att ta vara på semestern så hörs vi snart igen.