Jag har fått in en läsarfråga från Elin. Hon skriver:
“Hej Urban. Jag, precis som du, bor norr om polcirkeln. Kan du ge några exempel på “äventyr” som du gillar att åka ut på. Typ sevärdheter eller något som du brukar göra för att komma ut i naturen. Mitt problem är att jag aldrig verkar komma iväg. Planerna är många, men det blir oftast så komplicerat att jag skjuter på det och sedan händer ingenting. Tack på förhand.” – Elin
Hej Elin. Tack för ditt mail.
När man bor norr om polcirkeln är det lätt att tänka att varje utflykt måste innebära fjäll, stora vidder och milslånga vandringar. Och visst – fjällen är fantastiska och unika på sitt sätt. Men jag har märkt att man ibland nästan blir lite ”blind” för de små upplevelserna som finns närmare hemmet.
Det är lätt att man hamnar i tanken att ett riktigt äventyr kräver lång planering, packade ryggsäckar och en hel helg avsatt i kalendern. Jag förstår problematiken och har varit där själv. Men sanningen är att de små turerna kan vara minst lika värdefulla – kanske till och med mer, eftersom de är så lättillgängliga.
En kopp kaffe ute i skogen en halvtimme hemifrån kan ge samma ro i kroppen som en heldagstur på kalfjället. Att sitta på en stubbe, höra fåglarna och känna doften av tallbarr är ett äventyr i sig. Man behöver inte ens koka kaffet på öppen eld, utan kan ha med en termos och en kåsa i trä. Dofter och smaker blir mycket bättre ute i naturen, eller hur? 😊
Samma sak med en kvällspromenad längs en stig man gått hundra gånger förut – plötsligt ser man något nytt, kanske ett norrsken över trädtopparna eller spår av en räv i snön. Om man är öppen och tar in känslor och omgivningen, då finns det mycket spännande och roligt även med en lokal promenad.
Det fina med de små äventyren är att de inte kräver några stora förberedelser. Du kan som sagt ta med en termos, en Victorinox i fickan och bara gå. Det blir av på ett helt annat sätt än om man alltid ska vänta på ”rätt tillfälle” att dra iväg långt bort.
För mig har de här kortare utflykterna blivit en påminnelse om varför jag gillar att vara ute, medan dom långa äventyren är en bonus som alltid går att sträva efter. Det är inte alltid utsikten som spelar störst roll, utan känslan av att lämna huset och komma ut i naturen – även om det bara är för en timme eller några fler. Att få frisk luft, låta tankarna vandra och känna närvaron i stunden.
Så, Elin, nästa gång du funderar på om du borde planera en större tur: prova att börja i det lilla. Sätt dig vid närmaste sjö, ta en stig du inte gått på länge eller gå ut med kaffekoppen på en bro och lyssna på tystnaden. Äventyret behöver inte alltid vara långt bort – ibland finns det närmare än man tror. Nu när hösten kommer smygande så är det otroligt trevligt att dricka en varm kopp kaffe vid en ångande sjö i tystnaden en kall morgon. 😌
Lycka till med äventyren och ha en riktigt bra dag.