När vi får in en dator som ”gjort sitt” på jobbet så är det soptippen som hägrar. Med soptippen så är det ofta återvinningsstationen som tar hand om dom efter vi destruerat hårddiskarna. När vi fick in en dator som ”gjort sitt” för ett tag sedan så förundrades jag över hur fin den såg ut i övrigt. Det var en dator som någon varit otroligt rädd om och även om den hade många år under bältet så kändes det otroligt tråkigt att fördöma den till soptippen.
Det var lite som att den ville vara kvar och verkligen försökte sitt bästa att vara den bästa datorn. En gammal Windows installation gjorde dock inte datorn speciellt lockande och den kändes faktiskt som pension hade varit det enda rätta.
Datorn var en 17 tums Dell Precision, som en gång i tiden var en riktig värstingdator. Faktum är att den räknades som ”The worlds most powerful mobile workstation” en gång i tiden. Förutom att den hade bra ljud och otroligt fin skärm, så hade den även ett tangentbord som var otroligt trevligt att skriva på. Mycket likt ett Apple Magic Keyboard faktiskt, men lite längre ”slaglängd” på tangenterna.
Den är byggd som ett kassaskåp och materialet i den är aluminium och plåt, istället för papper och plast som i moderna datorer. 😆
Även att öppna och stänga datorn känns otroligt trevligt, med ordentligt motstånd och stabila gångjärn. Saken är den att denna dator inte är en dålig dator, inte ens i dagsläget. Trots sina 8+ år i trogen tjänst så har den mycket mer att ge, rent hårdvarumässigt. Men samtidigt är det en så gammal dator att vi inte längre kan använda den på jobbet. Ingen vill heller släpa runt på en dator i denna storlek längre, då den väger flera kilo. Den räknas mer som ”släpbar” än ”bärbar”. Microsoft har lyft handen från denna dator, då den inte kan uppdateras till Windows 11 och Windows 10 snart inte uppdateras längre. En situation som känns tvingad och idiotisk, i min ringa mening.
Jag tyckte dock att jag såg potential i denna dator. Mest på grund av dess otroligt fina konstruktion och tangentbord. Dessutom var den ju i nästan nyskick…
Jag valde att ta hand om den, helt enkelt.
Jag bytte ut dom långsamma hårddiskarna mot moderna och större M2 SSD. Jag plockade ihop gamla internminnen från kasserade datorer med andra problem, så att jag nu hade några snabba moduler och 32 GB RAM i datorn. Även interna kort som WIFI och Bluetooth byttes mot lite modernare och snabbare versioner. Inte helt utan problem kan jag tillägga.
Slutligen så installerade jag Ubuntu Linux på den och fick se min ”Franken-PC” vakna till liv igen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig och tänkte nog att den aldrig skulle fungera speciellt bra. Men den visade sig vara många gånger snabbare än förut, med hårdvara som harmoniserade perfekt. Ubuntu fixade allt och den bara fungerade redan från start. Vilken lycka.
Det sista jag var tvungen att göra innan den fick räknas som ”komplett” var förstås att klistra en massa stickers på den. Det hör till och gör datorn personlig. Nu råder det inga tvivel om att denna tillhör mig och förhindrar någon att förpassa den till soptippen, eller kanske inte. 😅
Ett tag, när datorn låg utspridd över ett skrivbord i smådelar, så tänkte jag att soptippen kanske var det bästa ändå, men jag gav inte upp. Den totala kostnaden för att bygga ihop denna dator hamnade på nästan ingenting då den faktiskt är uppbyggd på ”skrot”. Men nu är den även ett viktigt verktyg för mig på jobbet. Hur fantastiskt är inte det?
När jag fastställt att allt, precis allt, fungerade som det skulle så installerade jag också Kali Linux på den, för att kunna göra enklare pen-testing saker och lära mig mer om datasäkerhet.
Även om den aldrig mer kommer att fungera för produktion i vår Windows miljö på jobbet, så fungerar den jättebra att utföra anslutningstester och annat med när jag felsöker nätverk och annat på jobbet.
Vad jag vill komma fram till är egentligen att en gammal dator som är seg och tråkig kanske har en möjlighet att komma till användning igen, med ett operativsystem som Linux i botten. Många ryggar tillbaka när man säger ordet ”Linux”, men nu för tiden så är Ubuntu enklare än Windows att installera, och minst lika trevlig att använda. Dessutom är den ju helt gratis, måste jag ju också nämna.
Med Linux behöver man inte vara orolig att inte längre få dom senaste säkerhetsuppdateringarna. Man behöver inte heller investera stora pengar för att kunna göra dom vanligaste sakerna med sin dator. Det mesta är faktiskt helt gratis.
Det är samtidigt imponerande att dockningsstationer och andra saker som jag förutsatt inte längre skulle fungera under Linux, fortfarande fungerar 100%. Det känns alltså som att jag fick en snabbare och bättre dator, utan några kompromisser eller kostnader överhuvudtaget. Win-Win, helt enkelt.
Just nu känns den som en helt ny och modern dator. Den startar snabbare än min vanliga arbetsdator med Windows och faktiskt känns den betydligt snabbare att arbeta på också. Trots att den är otroligt mycket äldre. På ett sätt känns den mycket roligare än dom nyare datorerna, då denna har fått lite mer ”själ”.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.