Jag sitter här med min kaffekopp i handen (som för övrigt är perfekt bryggd i vår Moccamaster som vi ägt i flera år och fortfarande älskar) och scrollar runt på Internet. Jag har hittat en ny bushcraftkniv från ett märke jag aldrig hört talas om förut. Jag blir inspirerad av någons EDC-setup med en ficklampa som tydligen har väldigt mycket lumen. Även den där Victorinox-modellen som saknar knivblad, som jag inte har i min samling, dök upp framför mig…
Och så börjar det. Det där välbekanta kittlandet. “Tänk om…”
Ska vi vara brutalt ärliga här? Jag äger just nu massor av knivar, ficklampor, multiverktyg, etc. När jag säger “massor” så avrundar du säkert åt fel håll också. Saken är den att varje gång jag köpt en ny pryl har jag varit övertygad om att “den här gången har jag hittat rätt”.
Minns ni mina tidigare investeringar? Knivar med perfekt ergonomi, älskade dom alla. Men så såg jag en annan med “bättre stålkvalitet” och tänkte “upgrade time”. Tre månader senare insåg jag att den nya inte kändes rätt i handen. Vart tog den gamla vägen? Såld för halva priset, naturligtvis.
Eller vad sägs om min iPhone 15 Pro Max? Fungerade alldeles utmärkt. Men “iPhone 17 Pro Max har ju bättre batteritid” tänkte jag. Spoiler alert: Det gjorde absolut noll skillnad i min vardag, även om batteritiden faktiskt var bättre.
Det värsta? Jag vet att jag inte är ensam. Vi som är inne i bushcraft, EDC, tech eller egentligen vilken gear-intensiv hobby som helst, vi fastnar alla i samma loop. Det finns alltid något bättre. Alltid en upgrade. Alltid “nästa” grej som ska lösa alla problem.
Men varför är det så svårt att bara vara nöjd? Jag har funderat en del på det här. Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har. Jag gör ju faktiskt väldigt genomtänkta investeringar för det mesta?
Dels är det ju marknadsföringen som till slut bryter ned mig. Även om jag är medveten om dess påverkan så är jag inte immun mot den, tyvärr. YouTube är fullt av “Top 10 Best Budget Knives 2025” och “This Changed My EDC Forever”. Algoritmerna vet exakt vad jag gillar och matar mig med det. Jag älskar ju verkligen att lära mig om nya prylar och teknik, det är en del av min personlighet och säkert en av anledningarna till att just du läser detta.
Men det är också något annat. FOMO kanske? Rädslan att missa “den perfekta” prylen? Eller kanske är det helt enkelt spännande att få något nytt. Den där känslan när paketet kommer, när man öppnar kartongen, när man håller något nytt för första gången. Det är en liten dopaminkick som är svår att motstå.
Problemet är att den känslan försvinner efter en vecka eller två. Och då börjar cykeln om igen. Ibland är jag väldigt nöjd efter dessa två veckor, men jakten slutar inte bara därför. “Nästa bästa” måste ju finnas bakom hörnet…
Nyårslöftet (som jag förmodligen kommer bryta)
Så här sitter jag nu, 2025 närmar sig sitt slut, och försöker göra något åt det. Mitt nyårslöfte är enkelt i teorin men svårt i praktiken:
Jag lovar att försöka nöja mig med det jag har.
Konkret betyder det:
- Ingen ny kniv förrän jag faktiskt slitit ut en befintlig (och nej, “den känns inte lika bra längre” räknas inte som utsliten)
- Ingen ny EDC-pryl om jag inte kan peka på ett konkret problem som den löser som nuvarande setup inte klarar
- Innan jag klickar “köp” måste jag vänta en vecka och fundera på om jag verkligen behöver det, detta är nog det som kommer att göra mest skillnad
Jag har även börjat en liten övning, varje gång jag får lust att köpa något nytt ska jag ta fram något jag redan äger och använda det. På riktigt använda det. Ta med kniven ut i skogen. Testa ficklampan i mörkret. Faktiskt uppleva det jag redan har istället för att drömma om det jag inte har.
Det har faktiskt hänt att jag varit på väg att investera i “en bättre ficklampa”, när jag redan äger ännu bättre modeller med mer funktioner. Men jag har så många olika att jag lätt glömmer bort vad jag har och inte har, vilket förstås är ett stort problem.
Jag kan nämna redan nu att det finns två undantag till min lista på saker som säkert verkar onödiga, men faktiskt är nödvändiga investeringar. Det första jag måste köpa är nya kock-knivar i bra kvalité, med ett knivställ för att hålla ordning på dessa knivar. I dagsläget plågas jag av att ha bra knivar, men alla från olika tillverkare och med olika slipvinklar och stål. Det är dags att ändra på det.
Saken är den att jag tycker att kock-knivar är otroligt tråkiga att köpa. Lite som att handla toalettpapper eller andra förbrukningsvaror. Jag måste ha knivar i köket, förstås. Men det är mer en nödvändighet än något roligt att testa. Det känns med andra ord som ett “nödvändigt ont” istället för något spännande, som en ny Bushcraft kniv. 😄
Det andra jag måste investera i är en professionell knivslip. Även detta kan verka vara spännande och intressant för någon som håller på med knivar. Men mitt beslut grundar sig i att jag slipar knivar minst 2-3 gånger i veckan, något som ofta känns som någon slags terapi-arbete framför TVn.
Faktum är att jag gör det så ofta nu för tiden att ett professionellt system faktiskt skulle underlätta och spara en massa tid för mig. Men dom är samtidigt otroligt dyra och pengarna skulle faktiskt kunna användas för att köpa något roligare… Vilket jag förstås ska försöka undvika.
Men förutom dessa två saker så kommer jag inte behöva investera i något speciellt under 2026.
Kommer jag lyckas?
Ärligt? Förmodligen inte helt. Jag känner mig själv. Det kommer dyka upp något som är “för bra för att missa” eller en riktig deal på något jag “alltid velat ha”. Men jag tror att bara att försöka är värt något. Att vara medveten om mönstret. Att faktiskt reflektera ännu mer innan jag klickar. Att kanske, bara kanske, lära mig uppskatta det jag redan har lite mer.
För i slutändan är det ju ganska absurt. Jag äger redan allt jag behöver för att göra det jag älskar, vara ute i naturen, testa nya saker, ha bra verktyg till hands. Nästa kniv kommer inte göra mig till en bättre bushcrafter. Nästa ficklampa kommer inte lysa upp skogen bättre än den jag redan har.
Det enda den kommer göra är att ge mig något nytt att ångra om sex månader.
2026: Året jag försöker nöja mig. Vi får se hur långt jag kommer innan första onödiga investeringen genomförs.
Önskar mig lycka till. Jag kommer behöva det.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.