För några dagar sedan så var det dags att investera i en ny iPad, närmare bestämt iPad 11 (11th Gen). Den kom ut i mars 2025 och kanske inte räknas som den bästa i världen, men den duger gott och väl till det jag använder den till. Samtidigt som den kostade otroligt lite. Vi pratar faktiskt “bara” om 4490 kr för en riktigt kompetent padda, med USB-C… Nyckelordet är USB-C.
Saken är den att även vi inbitna Apple nördar måste inse att Lightning är passé. Vilket jag tror dom allra flesta av oss har accepterat. Men på grund av Apple produkters livslängd så har många av oss fortfarande denna kontakt på våra enheter. Så länge majoriteten är Lightning så är det inga problem, men när Lightning blir en enda enhet, då börjar det bli irriterande.
Min iPad Gen 9 som varit med mig på otaliga äventyr ute på mina projektområden i arbetet hade en Lightning kontakt och var den sista av mina enheter att ha det. Det var den som tvingade mig att bära Lightning kablar och adapters i min EDC väska… Men nu är det slut på det. 😊
Så. Hur är det att gå från en iPad Gen 9 till en Gen 11? Låt oss titta närmare på vad som skiljer sig.
Det första man märker är designen. iPad Gen 9 känns direkt som en äldre produkt, med sina tjockare skärmkanter och den klassiska hemknappen. iPad Gen 11 däremot följer det moderna formspråket som Apple använt i flera år nu på iPhones. Man ser platta kanter, större skärm och fingeravtrycksläsare i power knappen på kanten. Ingen hemknapp existerar på den nya modellen.
Denna lösning fungerar faktiskt förvånansvärt bra. Det känns mer naturligt att lägga fingret på kanten av plattan, istället för att sätta fingret mot läsaren på framsidan som på Gen 9. Det gör faktiskt mer skillnad än man kan tro. Gen 11 känns som en modern iPhone i sitt designspråk, medan Gen 9 känns… gammal. Inte dålig, men definitivt från en annan era. Som en iPhone 4 eller 5, vilket jag fortfarande anser är riktigt snyggt designade produkter.
Skärmen har vuxit tack vare avsaknaden av hårdvara på framsidan, från 10,2 tum till 10,9 tum. Det låter inte som mycket, men i praktiken gör det att allt känns lite luftigare, lite trevligare att arbeta på. Apple har ju egenheten att göra allt större om skärmen är större, så det ryms inte så mycket mer information på skärmen, men allt syns bättre i alla fall.
Skärmen är, som alltid, riktigt bra. Apples iPads har alltid haft bra skärmar, tycker jag. Även när jag tittar på mina riktigt gamla modeller, som min allra äldsta iPad Air (1). Den är än idag riktigt trevlig, trots att den “gått ur tiden” och inte längre får uppdateringar. Även om dom blir lite bättre med åren så är skillnaden inte enorm, samtidigt som dom fungerar utsökt att läsa, skriva och konsumera media på. Vad mer kan man begära?
Det som utan tvekan är den största skillnaden i praktiken är dock USB-C. Friheten att använda samma kabel till Att kunna använda samma kabel till iPad, iPhone, AirPods, Powerbanks och MacBook det är en enorm befrielse. Ingen mer specialkabel. Ingen mer adapter. Ingen mer irritation.
Det här gör iPad Gen 11 till en mycket bättre följeslagare ute i fält, där enkelhet och kompatibilitet är allt.
Prestandamässigt så använder iPad Gen 9 A13 Bionic processorn, medan Gen 11 använder A16. Det här märks inte så mycket när man surfar eller skriver, men det märks i hur snabb den blir vid tyngre uppgifter. Gen 11 är snabbare att starta och växla mellan appar, samtidigt som den förstås är mer framtidssäker. Den känns helt enkelt mer responsiv och enkel att hantera, helst när man ritar och editerar bild och film.
Det är inte natt och dag, men det är definitivt en märkbar förbättring. Konstigt vore väl annars. Ett område där skillnaden också märks är förstås i lagringen. iPad Gen 9 började på 64 GB medan iPad Gen 11 börjar på 128 GB.
Det här är en enorm förbättring, eftersom 64 GB snabbt kan kännas begränsande idag. Appar och spel ökar kraftigt i komplexitet och därmed också i storlek. Detta gör att Gen 11 sannolikt kommer kännas mer användbar och potentiellt hålla bättre prestanda under längre tid än Gen 9 gjorde.
Där jag upplever en gigantisk uppgradering från Gen 9 till Gen 11 är i ljudet. Nu går det faktiskt att se på film utan att man upplever det som att ljudet bara kommer från ena sidan (vilket det gör på Gen 9), nu får man samma underbara “surround” känsla som med moderna iPhones. En soundstage som otroligt få enheter i världen lyckats med, men Apple verkar ha bemästrat under åren. Ljudet är fylligt, högt och samtidigt klart nog för att se filmer på.
Eftersom iPads är otroligt trevliga “underhållningsmaskiner” så är uppgraderingen i ljud väldigt trevlig, helt enkelt.
Frågan som gnagade mig ett tag var om det var värt att uppgradera. Något som jag nu känner att jag kan besvara med ett rungande “Ja. Absolut”.
Inte för att iPad Gen 9 är dålig. Tvärtom, den är fortfarande en väldigt bra enhet som fungerar utsökt att arbeta på. Men Gen 11 känns som en produkt från nutiden, medan Gen 9 känns som en produkt från det förflutna. Designmässigt så känns det lite som skillnaden mellan iPhone 4 och en modern iPhone. Den nya generationen känns mer anpassad för allt möjligt innehåll och faktiskt lite mer “PRO” i sin arsenal av bekvämligheter än den gamla modellen.
Men när det kommer till kritan så är den största skillnaden inte prestandan. Inte skärmen. Inte designen eller ens ljudet. Det är USB-C. Känslan att äntligen kunna lämna Lightning bakom sig är otroligt trevlig. Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig till att säga att det, bara det, gör att uppgraderingen känns värt pengarna. 😄
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar