Innan jag börjar så vill jag bara måla upp ett scenario, så att alla hänger med. I lilla Jokkmokk, där jag bor. Där har vi en massa restauranger, som serverar många sorters mat. Ibland är det svårt att tänka sig att alla dessa restauranger och matställen överlever när dom konkurrerar med varandra, men på något sätt så går det.
Det vi INTE har i Jokkmokk är sushi. Jag gillar sushi. Därför har jag inga problem med att åka en bit för att komma till en restaurang som har denna maträtt. Idag, när det är alla hjärtans dag, så tänkte jag överraska min fru med den bästa sushi som jag känner till, nämligen från Wasabi i Gällivare. Detta är en tur och retur resa på lite över 20 mil, kan jag tillägga. Direkt jag slutade jobbet idag så åkte jag iväg för att handla den romantiska rätten.
Ungefär mitt mellan Jokkmokk och Gällivare så hittar man Porjus. Ett litet samhälle med en hamburgerbar och en liten affär som säljer det mest nödvändiga. När jag kom in i Porjus med bilen så tänkte jag springa in och handla en dricka lite snabbt. Jag parkerade, klev ur bilen och låste den med nyckeln… Gick in… Handlade en dricka… Väl ute vid bilen igen så hittade jag inte igen nycklarna längre.
Jag letade längs hela vägen jag gått, inne i affären flera gånger och ingenstans fanns mina nycklar. Jag kände överallt på mina kläder och… inga nycklar…
Nu började jag bli lite frustrerad. Det var även lite kallt ute, med termometern pekandes på runt -12 grader. Men var kan nycklarna ha tagit vägen… Jag spårade allt jag gjort från det att jag låste bilen till när jag kom tillbaka och återskapade varje steg, men den enda logiska förklaringen skulle vara att jag tappat nycklarna när jag gick in i affären, nycklarna skulle då ha behövt vrida sig i luften exakt för att gå igenom mellan dom gamla och tjocka plankorna i bron utanför affären.
På knä så började jag lysa mellan plankorna och precis vid dörren på affären, nästan under fasaden på byggnaden, där såg jag mina nycklar ligga på några löv. Hålet mellan plankorna var kanske 1-1.5 cm och nycklarna låg ungefär 30 cm under bron.
Först fick jag lite panik. Jag hade nämligen lämnat bilen igång utanför affären, men då den var låst så kom jag inte åt min EDC väska, som säkert kunnat hjälpa. Rätt så omgående började jag tänka på olika sätt att lösa min situation. Först var jag tvungen att lista ut vad jag hade att arbeta med. Jag letade igenom en av soptunnorna som stod vid affären och hittade ett trasigt spännband som någon slängt. Det var ett spännband av tunn modell, inte en sån man använder för att dra fast skotern på släpvagnen med, utan snarare en modell man drar fast något på cykeln med. Jag lyckades även samla ihop två skruvar som jag lyckades få ut ur mekanismen på spännbandet med min Victorinox Cyber Tool L.
Jag gick tillbaka till affären igen och funderade lite. Jag kom på att jag hade en liten magnet i min Cyber Tool, som nu kunde komma till användning. Jag skruvade fast skruvarna genom spännbandet och fäste magneten i skruvarna. Det var på millimetern att jag fick igenom spännbandet och efter drygt 10 minuters ”fiskande” så klickade nycklarna fast.
Problemet nu var att nycklarna var för stora för att komma ut genom den pyttelilla springan mellan plankorna, så jag fick fundera ett tag till… Jag provade att plocka upp nycklarna genom att använda min cyber tool och försöka få tången genom nyckelringen, men då tappade magneten fästet och nycklarna föll ned igen. Denna gång föll dom riktigt dåligt och jag kunde inte längre se var dom tog vägen genom den tunna springan.
Jag provade att släppa ned spännbandet och genom att svinga den fram och tillbaka lyckades jag svinga ut den där jag trodde att nycklarna landat. Efter ungefär 20 minuters arbete så klickade nycklarna fast igen. Denna gång funderade jag på hur jag skulle göra en längre stund innan jag bestämde mig för att försöka leda nycklarna till ena hörnet på bron, några meter bort. På detta sätt kanske jag skulle kunna komma åt dom genom att sticka in handen under plankorna på sidan av bron…
Eftersom det gick plankor tvärs över på undersidan så kunde jag inte röra nycklarna mer än kanske 30 cm i sidled innan det tog stopp. Jag började försiktigt svinga nycklarna fram och tillbaka. När jag fått upp farten lite så ryckte jag till så att magneten tappade fästet och nycklarna flög iväg åt rätt håll. Efter att jag upprepat processen några gånger, och lyckats fiska upp nycklarna igen varje gång, så hörde jag att nycklarna slog emot änden på bron. Jag provade att sticka in fingrarna under plankorna på sidan… och fick ut nycklarna.
Så lycklig tror jag inte jag varit på länge. Samtidigt som jag tyckte att jag var väldigt smart. Om inte detta var ett MacGyver-moment, då vet jag inte vad som är det.
Väl i bilen så tog jag upp min Cyber Tool L från bältesväskan och tittade på den ett tag. Denna pryl har ta mig tusan hjälpt mig mer gånger än jag kan räkna till. Denna gång så visade den sig oumbärlig, igen. Jag hade förstås flera möjligheter att kunna nå nyckeln om det varit kris, då jag kunnat såga ut en bit av bron för att kunna få in handen och ta upp nycklarna. Men denna gång behövdes det inte och tack vare god uppfinningsrikedom så var jag snart på väg mot Gällivare igen för att hämta sushi till vår romantiska middag.
Jag var samtidigt tvungen att reflektera hur otur jag egentligen hade. Nycklarna måste ha ramlat rent kirurgiskt exakt för att kunna ramla igenom springan i bron. Men det är väl så det är, jag och min tur. Eller hur? 😄
Hur som helst så är jag i alla fall hemma och vi ska strax sätta oss och äta. Jag hade hoppats på att mitt paket från Morakniv skulle ha kommit nu, men det verkar dröja. Kanske får jag paketet först på måndag, trots att leveransen var lovad idag. Vi får se vad som händer.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.