Vi börjar vänja oss nu. Det där lilla kuvertet i brevlådan med logotypen från något bilhandelsföretag som ser ut att vara skickat med samma kärlek som ett vykort från en gammal vän. Eller telefonsamtalen från mycket trevliga herrar som ”bara ville höra om ni kanske funderat på att sälja bilen”. Det är nästan så man börjar fundera på om vår Toyota Hilux har blivit någon sorts kändis på Blocket, fast vi aldrig lagt ut den där.
Och visst, vi förstår fascinationen. Det är något speciellt med Hilux. Den står där ute på uppfarten som en fyrkantig pansarvagn med Toyota-logga, redo att överleva allt från en Jokkmokksvinter till ett kärnvapenkrig. Men att vi skulle sälja den? Nej tack. Och ja, vi menar det även när vi låter lite irriterade i telefon. Vi vill därför vänligen avtacka oss dessa brev och samtal, för det börjar faktiskt bli lite jobbigt.
Men vad är grejen egentligen? Vad står på? Varför vill någon överhuvudtaget köpa vår Hilux och inte någon nyare bil med färre mil på mätaren? Varför vill ingen köpa vår Corolla Hybrid istället? 😂
Låt oss ta ett steg tillbaka och reda ut varför det verkar som att varenda bilfirma mellan Skåne och Kiruna vill köpa just vår gamla Hilux, för det är nämligen inte ovanligt att ägare av pickup-bilar blir trakasserade av säljare. En av mina närmsta vänner har också erfarit samma telefonsamtal och brev innan han slutligen sålde sin pickup till en bilhandlare.
Jag har några teorier som kan visa sig stämma mer eller mindre bra:
- Den är nästan oförstörbar
Hilux har ett rykte som är svårare att rubba än en granitblock i fjällen. BBC:s Top Gear försökte en gång förstöra en Hilux genom att dränka den, elda upp den och låta den stå på ett höghus som sedan sprängdes. Den startade ändå. Det är inte konstigt att folk ser en Hilux och tänker: “Den där bilen kommer överleva oss alla.” - En pickup är användbar till allt
Ska du dra en timmerstock genom skogen? Ska du köra ut utrustning till en avlägsen fjällstuga? Behöver du ett fordon som fungerar som både arbetsredskap och familjetransport? Den är lite som en schweizisk armékniv på hjul, förutom att den drar diesel och får grannar att nicka godkännande. - Import/export-marknaden är het
I vissa delar av världen är en begagnad Hilux guld värd. I Afrika, Mellanöstern och Asien är de här bilarna mer eftertraktade än färska jordgubbar på midsommar. De är enkla att laga, håller för allt och kan köras i årtionden. Företag som kontaktar oss kan mycket väl ha köpare utomlands som redan slickar sig om munnen. - Nya Hilux kostar skjortan
Att köpa en ny Hilux idag är inte för alla. Det är faktiskt inte för någon privatperson. Priserna har dels dragit iväg rejält och med nya bilar kommer också mer elektronik, fler känsliga sensorer, och färre möjligheter att meka själv. För vissa är det mer attraktivt med en äldre, pålitlig modell som fortfarande går att serva med en skiftnyckel, eltejp och lite svordomar. - Lantlig romantik – på riktigt
Det finns något nästan poetiskt över en gammal Hilux på landsbygden. Den symboliserar självständighet, hårt arbete, och ett liv närmare naturen. Även om du bara använder den till att hämta ved eller åka till återvinningen, så känns det som att du kunde dra ut i vildmarken i en månad om det krisade. Man vet att man kan bogsera upp en bil från ett dike och dessutom Och det vet både du och bilhandlarna.
Så till alla företag som så hjärtligt undrar om vi vill sälja: vi uppskattar er entusiasm. Verkligen. Men svaret är, varsågoda och skriv upp det på er whiteboard: nej tack.
Det är inte bara en bil. Det är en familjemedlem. En trotjänare. En pålitlig vän i både regn, snö, ishalka och myggsäsong. Den har sett mer landsväg än en långtradarchaufför på Europaturné. Den har förmodligen varit mer pålitlig än vissa gamla vänner. Och framför allt, den fungerar precis som vi vill.
Så även om ert brev är snyggt tryckt och samtalet börjar trevligt, så vill vi inte sälja. Inte för att vara otrevliga, utan för att vi redan har hittat vår perfekta bil.
Innan jag avslutar så vill jag bara säga att, visst, det är lite smickrande att vår Hilux är så eftertraktad. Det får oss att känna att vi gjort ett riktigt bra val, och kanske till och med lite förutseende. Men tills vidare så stannar den där den är: i vårt ägo, redo för nästa äventyr.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.