All den kunskap jag samlat på mig genom åren – om knivars designer, slipningar, stålkvaliteter och egg-geometrier – har fört mig på en lång resa. Det har varit en färd fylld av fascination, testande och samlande. Varje kniv jag ägt har berättat sin egen historia och visat upp sina styrkor, men också sina svagheter. Någonstans längs vägen har jag börjat inse något som först kändes för enkelt för att vara sant, nämligen att den perfekta lösningen (för mig) redan fanns där hela tiden.
Anledningen att den känns för enkel är att denna lösning har följt mig genom tiderna och alltid varit där för att lösa mina bekymmer. Jag pratar förstås om Victorinox. Detta outtömliga ämne på min blogg.
Denna schweiziska skapelse har i tysthet blivit det enda jag egentligen behöver i vardagen. Den följer med mig på jobbet, i skogen, på resor – och jag upptäcker gång på gång att den klarar precis allt jag förväntar mig. Inte alltid bäst på varje enskild uppgift, men alltid tillräckligt bra och mångsidig för att alltid komma till användning, något som ger en märklig styrka jämfört med alla andra knivar jag testat.
Jag har en samling knivar som på papperet överträffar Victorinox i olika avseenden. En bättre kniv att tälja med. En vassare fällkniv. En fastbladare som tål mer stryk. Ett knivstål som överträffar Victorinox med hästlängder. Alla dessa har sina fördelar, men den mesta tiden tillbringar dom i en låda. De representerar något jag en gång trodde var nödvändigt, att optimera för varje enskild situation. Men i praktiken var det mina Victorinox som följde med mig, genom vått och torrt.
När min fast-blads-EDC kniv med superstål inte längre klarade av uppgiften, då var det en Victorinox som fick rycka in och lösa problemen. Känslan av att dom skulle vara den sista utvägen är såväl ologisk som dum, eftersom det alltid är en Victorinox som löser problemet i slutänden. Varför inte helt enkelt plocka bort mellanhanden och gå “all in” på Victorinox?
Detta får mig att tänka på begreppet “good enough” – inte som en kompromiss, utan som en livsfilosofi. Ibland är det inte den mest specialiserade lösningen som vinner, utan den som alltid finns där, alltid fungerar, och alltid gör tillräckligt mycket tillräckligt bra. Det är en sorts tyst påminnelse om att mångsidighet ofta övertrumfar perfektion.
Knivar kan vara vackra, tekniska, till och med konstnärliga. Men när jag verkligen behöver något i vardagen, då är det inte designpriser eller stålsorter som räknas. Det är bekvämligheten i att alltid ha rätt verktyg i fickan. Det är tryggheten i att veta att jag klarar mig, i princip oavsett vad som dyker upp.
För mig så är det många gånger viktigare att ha en sax, syl eller skruvmejsel till hands än just en kniv. Med min Cyber Tool L så behöver jag inte välja, jag kan faktiskt ha allt med mig. Just den känslan har Victorinox blivit för mig. Ett praktiskt manifest över mångsidighetens styrka. Den representerar något större än bara en kniv, den påminner mig om att det ibland är när vi släpper jakten på det “bästa” som vi hittar det som verkligen fungerar.
Man kan tycka att jag, med min Cyber Tool L som är nästan dubbelt så gammal som min äldsta son, borde ha lärt mig läxan vid det här laget. Men det är inte det roliga alternativet. Jag vill gärna testa nya saker och försöka hitta något bättre, enklare och smartare. Men det är bara att inse att det inte kommer att hända. Ibland måste man bara acceptera att den enklaste lösningen helt enkelt är den man redan använt i många långa år.
Så nu står jag här med en samling knivar som jag sällan använder. De är fortfarande vackra, fortfarande funktionella och fortfarande värda att beundra. Men de har förlorat sin plats i min vardag. Kanske är det så samlandet och testandet ska sluta… inte i ännu en dyr modell, utan i insikten om att jag redan hittat det jag sökt och nu kan sluta leta. Kanske är det där den verkliga resan slutar och lämnar över för något annat, något mer intressant?
Just nu överväger jag att lägga ut mina knivar till försäljning här på hemsidan. Om jag går vidare med det så kommer jag som vanligt att lägga upp en helt vanlig sida med bilder och text, sedan får den som är intresserad höra av sig till mig. När en kniv är såld så försvinner den från hemsidan.
Jag kommer dock inte att lägga upp en “shop” som tidigare. Då det krånglar till det för mig och gör att min blogg klassas som “kommersiell” av någon anledning. Förra gången blev det så mycket trubbel att jag nästan fick stänga bloggen på köpet. Nu gör jag det enkelt och manuellt istället, det fungerar ju lika bra.
Det är ingen idé att leta efter knivarna just nu. Jag kommer troligen ha tid närmare helgen och det är först då som knivarna kommer upp till försäljning. Den som följer min blogg kommer att veta när detta sker och behöver inte vara orolig att missa chansen att köpa en fin kniv för en billig peng. Jag gissar att dom mest värdefulla knivarna kommer att gå först, så håll ögonen öppna om du letar efter en ny kniv.
Vissa av knivarna. Primärt dom för bushcrafting, kommer jag förstås att behålla. Även om det kanske dyker upp en och annan kniv. Det är först och främst EDC knivarna som jag vill bli av med.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.