Jag ställde en enkel fråga till mina två söner häromdagen: “Vad är en hårddisk?”
Tystnad.
“Alltså… typ… lagring?”
“Ja, men hur funkar det? Vad är skillnaden mellan en hårddisk och en SSD? Vad är skillnaden mellan internminne och hårddisk?”
Mer tystnad. Axelryckningar.
Det här är killar som har haft en iPad i handen sedan dom var fem år gammla. Som kan navigera TikTok, Discord och YouTube med ögonen slutna. Dom äger datorer, smartphones och spelkonsoler, men som samtidigt enbart kan använda enheterna. När man frågar dom hur sakerna faktiskt fungerar? Ingenting.
Under 2000-talet såldes vi en vacker berättelse: “Dagens ungdomar är digitala infödingar. De förstår tekniken intuitivt. De behöver ingen utbildning, de växer upp med den”. Till skillnad från en själv, som fick sitta i timmar med böcker och försöka lära sig hur saker och ting fungerade, så skulle den nya generationen växa upp med denna kunskap, inbyggd, på något sätt.
Och vet ni vad? Det var helt fel.
Vad vi har skapat är en generation av superanvändare, inte skapare eller problemlösare. De kan konsumera digital teknik på expertsnivå. Men förstå den? Bygga något eget? Det är en helt annan femma. När jag gick i skolan på 90-talet så hade vi datorkunskap. Riktigt datorkunskap. Vi lärde oss:
- Hur en dator är uppbyggd (hårdvara, minne, processor)
- Grundläggande programmering
- Filhantering och mapp-strukturer
- Operativsystem och felhantering
- Tangentbordsträning (ja, det där tråkiga “asdf jklö” som jag hatade men som gjorde att jag skriver 80+ ord/minut idag)
Vad lär sig mina barns generation idag?
“Hur man googlar saker.” och det är inte ens en överdrift. Modern “digital kompetens” i skolan handlar om att kunna söka information, källkritik (kanske), och använda Office 365. Det är viktigt såklart, men det är som att lära barn läsa utan att någonsin förklara hur alfabetet fungerar. I och med den senaste tidens AI-intåg så har barn till och med glömt bort hur man Googlar efter saker eller ens skriver något själv, vilket är ännu mer skrämmande.
Men här är grejen, iPads och iPhones är designade för att vara så enkla som möjligt. Det är deras hela poäng. Du ska inte behöva förstå hur det fungerar. Du ska bara kunna använda det. Det är fantastiskt för användbarhet. Det är katastrofalt för lärande.
När jag var 14 år gammal så tvingades jag lära mig hur en dator fungerade. För om jag inte gjorde det, så funkade ingenting. Vill du installera ett spel? Då måste du förstå CONFIG.SYS, veta var .dll filer skulle ligga och optimera AUTOEXEC.BAT. Vill du komma ut på internet? Då måste du konfigurera ditt modem och förstå TCP/IP. Drivrutiner som krånglade, systemfiler som saknades och allmänt kaos.
Det var stundvis frustrerande som fan eftersom jag inte kunde fråga mina föräldrar om svaret. Dom tillhörde en generation där datorer inte ens existerade. Men samtidigt var det också den bästa utbildningen jag någonsin fick.
Idag? Mina söner trycker på en ikon. Appen startar. Magiskt. Dom behöver aldrig fråga sig “hur” eller “varför”. Och därför gör dom det inte heller. Det som oroar mig mest är inte att mina söner inte vet vad en hårddisk är eller varför den är där. Det är att dom inte verkar bry sig om att lära sig det.
När jag var i deras ålder så satt jag och skrev BASIC-kod på vår Compis. Jag gjorde inget revolutionerande, mest enkla spel där man skulle gissa ett tal mellan 1 och 100. Men jag skapade något. Jag såg hur kod blev till ett program. Jag förstod att datorer inte var magi, det var verktyg som jag kunde kontrollera. Jag skapade musik på min Atari, spelade spel på min Amiga och hela tiden fick jag lära mig hur saker fungerade, för annars gjorde dom inte det.
Dagens ungdomar? De är vana vid att allt bara fungerar. När det inte fungerar så förväntar de sig att någon annan ska fixa det. Konceptet att de själva skulle kunna fixa det, eller ännu bättre, bygga något eget, verkar inte ens finnas på kartan.
Men här kommer den riktigt kusliga tanken: Om 10 år så kommer dagens 14-åringar att vara 24. De ska ut på arbetsmarknaden. Många kommer söka sig till IT-branschen eller tekniska yrken för “alla säger att det är där jobben finns”, eller så kommer dom att behöva datorkunskap för att kunna göra sina arbeten oavsett var dom hamnar.
Men de kan inte:
- Skriva på tangentbord (de är vana vid smartphones)
- Förstå grundläggande filhantering
- Lösa enkla tekniska problem
- Tänka logiskt kring hur system hänger ihop
- Programmera (inte ens grunderna)
Vi som jobbar inom IT redan idag? Vi kommer att få ta hand om dem. Lära dem saker som vi trodde att “digitala infödingar” skulle kunna intuitivt. Det är en tragisk men allt för sann framtidsutsikt.
Innan någon tror att det här är ett boomer-rant mot ungdomar, det här är INTE barnens fel. Det är vårt.
Vi slopade datorundervisningen i skolan. Vi köpte myten om den digitala infödingen. Vi gav dem lättanvända verktyg och trodde att det skulle räcka. Vi prioriterade konsumtion framför skapande. Nu när vi ser resultatet av detta, vad gör vi åt det? Ärligt talat vet jag inte. Men några tankar:
På samhällsnivå:
- Återinför riktig datorkunskap i skolan, inte bara “hur man använder Word”
- Lär ut programmering från grundskolan, inte för att alla ska bli programmerare, utan för att förstå logiskt tänkande
- Investera i utrustning som faktiskt kan programmeras och modifieras, inte bara konsumeras (Linux är gratis och ett bra verktyg för detta)
På familjenivå:
- Ge barnen tillgång till riktiga datorer, inte bara iPads
- Uppmuntra nyfikenhet, när något inte funkar, fråga “varför tror du att det blev så?”
- Introducera enkla programmeringsprojekt (Scratch, Python, vad som helst)
- För guds skull, lär dem skriva på tangentbord
Datorer och hur dom är uppbyggda har inte ändrats avsevärt sedan introduktionen av PC datorerna när jag var barn. All min utbildning rörande hårdvara och hur saker fungerar, den gäller fortfarande. Jag har användning för denna kunskap hela tiden och den ger mig en bra möjlighet att lösa problem som uppstår. Men om man inte kan eller vet något om datorer, hur ska man då kunna förstå vad som kan vara fel?
Ljuset i tunneln är att det finns undantag. Det finns ungdomar därute som gräver i tekniken. Som bygger egna datorer. Som programmerar. Som förstår. Men de är undantaget, inte regeln. Det borde vara tvärtom, och det skrämmer mig. När jag var liten så tillhörde jag också undantaget. Inte många i min ålder var intresserade av datorer och hur dom fungerade, men då var tekniken också i sitt infantila stadium. Många hade inte möjlighet att ha en dator hemma eftersom dom var riktigt dyra.
Men den tiden är förbi och datorer kostar hälften så mycket som en modern smartphone eller iPad.
Idag så baseras i princip allt på datorer och teknik, vilket gör att kunskapen om hur det fungerar är viktigare än någonsin. Många i min ålder har stora problem att göra sina jobb och greppa koncepten runt IT säkerhet och varför det påverkar oss alla. Dom har svårt att lära sig och känner sig vilsna i en värld som accelererar förbi allt snabbare.
Tekniken kommer bara bli viktigare, mer komplex, mer integrerad i samhället. Om de som växer upp med den inte förstår den, vem ska då bygga framtidens system? Vem ska lösa framtidens problem? Hur ska dom kunna skydda sig mot hoten som tekniken introducerar?
Inte jag. Jag kommer vara för gammal och förvirrad. 😅
Men kanske, om vi börjar nu, kan vi ge dagens ungdomar verktygen de behöver. Inte bara för att använda framtidens teknik, utan för att skapa den.
Har du märkt av detta? Kommentera eller maila, jag är intresserad av att höra om det bara är här uppe i vårt avlånga land som datorutbildningen är så dålig.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.