Det finns få saker som känns så självklara i Sverige som en kniv från Mora. För många av oss var det också den allra första kniven vi fick hålla i handen. Kanske en Classic med det där rödmålade björkskaftet, eller en enkel Basic med plastslida.
Jag minns själv hur okomplicerat det var. Tappade man bort den i skogen var det inte hela världen. Man gick bara och köpte en ny. De kostade ju nästan ingenting.
Men om du går in i en friluftsbutik idag, eller tittar på Moraknivs hemsida, märker du ganska snabbt att något har förändrats. Prislapparna ser inte riktigt ut som de gjorde förr. Så frågan är egentligen ganska enkel. Har Morakniv blivit dyrt, eller har vi bara varit bortskämda väldigt länge?
Under väldigt lång tid hade Morakniv en ganska enkel roll i knivvärlden. De gjorde väldigt bra knivar till väldigt låga priser. Punkt. Det var verktyg. Inget mer.
I Sverige var de överallt. I verktygslådor, i båtar, i jaktstugor och i scoutläger. Men internationellt hade Morakniv ett lite märkligt rykte. Många tyckte knivarna var fantastiska, men samtidigt sågs de ofta som “billiga bruksknivar”, och någonstans där började förändringen.
Runt början av 2010-talet hände något inom friluftsvärlden. Bushcraft exploderade i popularitet, inte minst på YouTube. Plötsligt byggde folk vindskydd i skogen, tände eld med eldstål och pratade om knivar på ett helt annat sätt än tidigare. Problemet för Morakniv var att de knivar som syntes mest i bushcraft-världen ofta kom från andra tillverkare, till exempel ESEE eller Fällkniven.
Morakniv fanns där i bakgrunden, men många såg dem mest som en billig instegskniv för den som ville “prova på” bushcraft, eller “bara skära korv vid lägerelden”. Det var lite ironiskt, eftersom deras knivar egentligen var perfekt anpassade för just bushcraft.
När Morakniv Garberg lanserades 2016 var det därför ett ganska stort steg för företaget. Det här var Moraknivs första riktiga försök att göra en fulltångekniv för bushcraft och överlevnad. En kniv byggd för att tåla hårt arbete, batoning och allt det där som bushcraft-världen uppenbarligen älskar.
Men det som fick många att höja på ögonbrynen var priset. Plötsligt kostade en Morakniv över tusen kronor. För vissa kändes det väldigt fel. “Morakniv gör ju billiga knivar som alla har råd med!” kunde man höra.
Visst var det lite av en chock för många av oss Morakniv fans, men samtidigt var vi nog dom som först kastade oss in i Moraknivs nya era och faktiskt använde skiten ur Garberg, som visade sig vara en överlägsen utmanare till betydligt dyrare märken. Internationellt togs kniven emot väldigt väl. Den visade att Morakniv faktiskt kunde konkurrera med betydligt dyrare märken, även utanför Sverige.
Det finns dock en lite rolig detalj i historien.
När Garberg kom ut var vissa bushcraft-entusiaster faktiskt ganska kritiska. Inte för att kniven var dålig, utan för att den inte var “Mora” nog. Den var tyngre, tjockare och betydligt dyrare än vad många förknippade med Morakniv. En del tyckte nästan att företaget försökte bli något de inte var.
Samtidigt fanns det väldigt många andra som länge hade väntat på just en sådan kniv. En Morakniv som var byggd för riktigt hårt bruk, vilket skapade lite av en kulturkrock.
Det finns också en ganska märklig detalj kring lanseringen. Ungefär samtidigt som Garberg dök upp började Morakniv sälja modeller i Bushcraft-serien, till exempel Morakniv Bushcraft Survival. Den hade inte fulltånge, men var ändå kraftig, välutrustad och betydligt billigare än Garberg. Dessutom kom den ofta med saker som diamantbryne och eldstål.
För många friluftsmänniskor blev den därför ett mer logiskt köp. På så sätt fick Garberg ganska snabbt konkurrens från sin egen lillebror, som stal lite av rampljuset.
Efter Garberg började man ändå se ett tydligt mönster. Morakniv satsade mer på friluftsliv och outdoor-segmentet. Nya modeller dök upp, designen blev mer genomarbetad och vissa serier började kännas mer som premiumprodukter än rena verktyg.
Samtidigt behöll de sina klassiska modeller. Det är egentligen det som gör Morakniv ganska unikt idag. De säljer fortfarande knivar för under hundralappen, samtidigt som de också har modeller som konkurrerar med betydligt dyrare märken.
Vad man måste förstå är att detta är en balansgång som Morakniv var tvungna att gå. Morakniv byggde sitt rykte på att vara nästan löjligt prisvärda. När priserna börjar krypa uppåt reagerar folk snabbt. Samtidigt är verkligheten ganska enkel. Att utveckla nya produkter, använda bättre material och tillverka allt i Sverige kostar pengar, mycket pengar.
När en stor del av försäljningen går på export blir företaget också känsligt för saker som tullar, valutor och internationell efterfrågan. I september 2025 meddelade Morakniv att 15 anställda i Mora varslades om uppsägning. Det handlade om 7 tjänstemän och 8 kollektivanställda, av totalt cirka 132 anställda på företaget. Det betyder att mer än var tionde anställd berördes, vilket är ganska mycket för ett företag i den storleken.
Enligt företagets ledning fanns flera orsaker:
1. Problem på exportmarknaderna
Morakniv säljer en stor del av sina knivar utomlands, och särskilt USA är en mycket viktig marknad. När efterfrågan där minskade slog det hårt mot företaget.
2. Nya tullar mot USA
Under 2025 infördes högre tullar som påverkade exporten av knivar. Bland annat nämndes 50 % tull på stålvärdet i knivarna, vilket gjorde produkterna mycket dyrare på den amerikanska marknaden.
3. Svagare global efterfrågan
Samtidigt minskade försäljningen även på andra exportmarknader, bland annat Japan.
Moraknivs VD beskrev situationen som ett nödvändigt steg för att säkra företagets framtid, även om det var ett svårt beslut.
Det som är lite oväntat är att försäljningen i Norden faktiskt fortsatte gå bra, medan problemen främst låg på exporten. Det visar hur beroende Morakniv är av internationella marknader.
Det är inte första gången Morakniv tvingats varsla. 2022 varslades cirka 24 personer på grund av minskad efterfrågan och osäker ekonomi. Det tyder på att knivmarknaden, särskilt internationellt, kan vara ganska känslig för konjunkturer.
Om man tittar på utvecklingen de senaste tio åren känns det nästan som att Morakniven håller på att växa upp lite och bli mer “internationell”. Den finns fortfarande där som den enkla brukskniven. Men den finns också i en mer avancerad form, för folk som vill ha något mer robust, mer genomtänkt och mer specialiserat för friluftsliv och kanske är det därför priserna också börjar röra på sig.
Morakniven är inte längre bara kniven man köper för att den är billig. Den har blivit kniven man köper för att den faktiskt är riktigt bra och kan konkurrera med betydligt dyrare knivar, internationellt.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar